Ungdomsprotesterna i Israel fortsätter, om än i något minskad omfattning. Lördagens manifestationer samlade 10 000 personer i Tel Aviv och i Jerusalem.
– Protesterna kom som en överraskning för oss alla. De kom efter år av ointresse och likgiltighet i det israeliska samhället, från en generation som inte verkade bry sig om någonting, säger den radikale israeliske journalisten Gideon Levy till Flamman. Det var verkligen mycket förvånande.
Gideon Levy är närmast euforisk över protesterna, han beskriver det som om Israel äntligen firat sitt oberoende, men det är mycket långt kvar.
– De vågar inte tala om bosättningarna eller ockupationen, de vågar inte tala om militärbudgeten, men de är bara i början. Vi får se vad som händer.
Bakgrunden till protesterna är dyrtiden, problemen med att klara ekonomin för unga människor. Därför vore det naturligt att som Amos Oz tala om de enorma summor som går till att bygga bosättningar på Västbanken, stötta de ultraortodoxa yeshivaskolorna där ”generationer av okunniga parasiter växer” eller satsningen på den mastodontiska armén.
Men det verkar än så länge vara alldeles för känsligt. Det är andra interna sociala problem som man riktat in sig på.
– De som deltar i protesterna är unga välutbildade, säger Gideon Levy. De reagerar på att inkomstskillnaderna mellan rik och fattig är alldeles för stora. Israel domineras av fem, sex rika familjer som äger alldeles för mycket och leker med samhällets pengar.
”Borde vara positiva”
Revolutionen i Egypten har varit en av inspiratörerna och synts på plakaten, trots att den arabiska befolkningen hållit sig ganska avvaktande. Politiskt sett liknar rörelsen dock mer 15-M rörelsen i Spanien, med välutbildade ungdomar och politikermisstro. Misstron sträcker sig ända till vänsterns partier, som borde vara en naturlig allierad. Men också här verkar vänstern inte kunna fånga in de nya strömningarna.
– Palestinierna borde vara också positiva, i det långa loppet kan detta förändra hela frågan om bosättningarna, säger Gideon Levy.
Men det verkar vara ett ganska långt avstånd till palestinierna som lever i Israel, vilket bekräftas av Monzer El Sabini, svensk-palestinier som just besökt regionen.
– Palestinierna är delade i två delar. Den ena är medelklassen som tycker det är OK att man stödjer de här protesterna, som ett sätt att visa missnöje mot staten Israel. Men för majoriteten är problemet ockupation och att vara andra klassens eller till och med tredje klassens medborgare. Det handlar om deras existens, inte om deras levnadsstandard.
Protesterna har tagit upp bristen på bostäder och många palestinier menar att risken är att det är deras mark som kan komma att tas i anspråk.
Monzer El Sabini beskriver det israeliska samhället i mörka färger. Det styrs av några storföretag som inriktat sig på säkerhet, vapen och militär. De som hamnar utanför den sfären har det ganska svårt ekonomiskt. Det är mycket maffia, mycket penningtvätt, mycket illegal handel.
Komplicerat
De unga som protesterar har uppenbarligen mycket svårt att navigera i denna komplicerade situation. När södra Israel besköts med missiler från Gaza kände de sig tvungna att manifestera sitt stöd för dem som drabbats. Fadern till Gilad Shalit, den israeliske soldat som kidnappades i Gaza för fem år sedan talade också på manifestationen i lördags, så bredden är stor.
Kanske blir det än mer komplicerat när den palestinska myndigheten den 20 september lägger fram för FN att den vill bli erkänd som självständig stat.
– September kan komma att förändra agendan, förhandlingarna i FN kan flytta fokus i Israel, säger Gideon Levy, det kan skapas nya konflikter vid gränsen.
Den palestinska myndigheten på Västbanken är inte stark och fredsförhandlingarna med Israel ligger i praktiken nere. Utspelet mot FN är ett desperat försök att återta initiativet. Men röster höjs nu bland palestinsk ungdom, bland annat i Gaza, för att tala om en enstatslösning.
Monzer El Sabini är ändå positiv till utspelet.
– Palestinierna har försökt allt för att komma till en fredsöverenskommelse, men det blir bara mer kolonialisering och bosättningar. Detta är ett desperat rop till omvärlden.
Desperat rop
Möjligheten att denna begäran skall gå igenom i säkerhetsrådet är obefintlig, USA kommer att lägga in sitt veto. För palestinierna ärendet vidare till Generalförsamlingen har USA också hotat att dra in allt ekonomiskt bistånd till den palestinska myndigheten.
I Generalförsamlingen ser situationen mycket mer positiv ut för Palestina, redan verkar det finnas en kvalificerad majoritet och allt fler länder ansluter sig, senast Kina. Israel verkar redan ha gett upp, Benjamin Netanyahu har redan signalerat att han inte åker till FN, för att inte tappa ansiktet. Största oklarheten finns kring EU, Spanien har sagt sig vilja rösta ja medan Tyskland säger nej.
I denna mosaik kan ungdomarnas protester spela en roll, än så länge oklart vilken. I september planerar de en marsch med en miljon deltagare.