– Mansrollen för vuxna har förändrats de senaste åren, men för unga killar har det inte hänt så mycket.
Det säger Marcus Svensson, gymnasielärare med särskild kompetens i genuspedagogik. Tillsammans med 50 gymnasietreor på Magnus Åberggymnasiet i Trollhättan har han startat projektet Cracking the armour som riktar in sig på killar och synen på maskulinitet. Eleverna har specialiserat sig på ämnesval som bland annat homofobi inom idrott, våld och hedersproblematik. Tanken är att de sedan ska komma ut i högstadieskolor och föreläsa om sitt specialämne. Att synen på manlighet påverkar unga killar i en negativ riktning råder inget tvivel om, enligt Marcus Svensson. Ibland får den betydelse för val som påverkar hela livet.
Förstärkningsmekanismer
– Till exempel gjordes en undersökning bland unga killar i 20-årsåldern om de kunde tänka sig att arbeta inom vården. Många kunde tänka sig det, men svarade samtidigt att de inte hade vågat söka sig dit när de var 15 år.
På samma sätt tycker Marcus Svensson att man borde titta mer på sambanden mellan klotter och skadegörelse och mansrollen för unga killar.
– Det är lätt att bara tänka ”vilka jävla idioter” när det gäller skadegörelse, istället för att titta på vilka förstärkningsmekanismer som finns som gör att de här killarna räknas som större män av sina kompisar genom sitt beteende.
Sabina Korkmaz går på gymnasiet och är en av projektledarna för Cracking the armour. Hon tycker att projektet är oerhört roligt och lärorikt.
– Det blir ett helt annat sätt att se på världen med genusglasögon.
Givande men jobbigt
Samtidigt säger hon att det också kan vara jobbigt ibland att bli mer uppmärksam på ojämställdhet i vardagen.
– Det är väldigt jobbigt att inse att vi tvingas leva upp till vissa roller.
Hon tar som exempel när hon satt på pendeltåget och hörde några unga killar retas genom att kalla varandra för bög. Eller när hon tänker tillbaka på hur lärare brukade placera flickor bredvid bråkiga pojkar för att de senare skulle lugna ner sig.
– Det handlar om stereotyper, men så tänkte man inte då.
Överlag tycker Sabina Korkmaz att de här frågorna får för lite plats i skolan. Själv har hon kommit i kontakt med jämställdhet och genusfrågor genom att vara politiskt aktiv, men aldrig i skolan innan andra året i gymnasiet.
– Och skolan har en så central roll i hur människor blir. Det står i Läroplanen att skolan ska verka för jämställdhet, men det efterlevs inte.
Hon får medhåll av Marcus Svensson.
– Man brukar prata om att föräldrarna måste ta ett större ansvar, men föräldrar har ingen särskild genuskompetens och vet inte alltid vad barnen gör i skolan.
Sabina Korkmaz tycker att klimatet i klassrummet har blivit väldigt annorlunda sedan de börjat arbeta med genusfrågor.
– De som tidigare inte visste vad feminism var blir nu arga om någon säger att hon eller han inte är feminist.