På måndagen kom beskedet att 1 600 anställda, nästan halva arbetsstyrkan, får lämna batteritillverkaren Northvolt. Majoriteten av tjänsterna finns i Skellefteå, där företagets expansion avbryts helt. Beskedet kommer efter att statsminister Ulf Kristersson tidigare under dagen meddelat att det inte är aktuellt med statliga nödlån eller att staten går in som ägare i Northvolt.

Samtidigt menar högerdemagogen Henrik Jönsson att Northvolts problem bekräftar att hela klimatomställningen är dödfödd. I denna halsbrytande slutsats får han stöd av Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch, som skriver på X att klimatmålen nu måste överges, eftersom ”det går inte att få acceptans för politiken som krävs.”

Exakt vad Northvolts misslyckande har med de svenska klimatmålen att göra är oklart. Den framväxande batteriindustrin spelar visserligen en viktig roll i världens klimatomställning, eftersom batterier är en nyckelkomponent i ett fossilfritt transportsystem. Men ur ett utsläppsperspektiv spelar det mindre roll var batterierna tillverkas – bortsett från att det naturligtvis är bättre om batterifabrikerna drivs av fossilfri el snarare än tysk eller kinesisk kolkraft.

För progressiva politiker är de nya industrisatsningarna ett sätt att vinna stöd för en mer radikal klimatpolitik, genom att också peka på de nya jobb och den ekonomiska utveckling som omställningen skapar. Men det finns andra drivkrafter som förmodligen spelar en större roll för EU:s och USA:s nyfunna intresse för aktiv industripolitik.

Efter flera decennier av nyliberal globalisering har den politiska eliten i de flesta industriländer i väst insett att de sociala och politiska konsekvenserna av låt gå-politiken nått en smärtgräns. Att för kapitalets skull flytta industrin till låglöneländer med svagare miljölagstiftning och arbetsrätt har bidragit till social oro och ett växande stöd för högerpopulister och nationalister. Krafter som på många sätt utmanar det politiska systemet och skapar oförutsägbarhet, även om de knappast utgör något hot mot kapitalet som helhet.

Än värre för de politiska eliterna i väst är det faktum att Kina håller på att springa om väst på viktiga områden. Från att länge ha setts som världens fabriksgolv är Kina på väg att skaffa sig ett teknologiskt övertag på många områden. Den nyliberala retoriken om att ömsesidigt beroende gynnar fred och demokrati har sedan länge kastats överbord, och västs beroende av Kina när det gäller viktiga mineraler, batterier och andra komponenter som industrin inte klarar sig utan betraktas i stället som ett säkerhetspolitiskt hot.

Det är helt avgörande att vi inte låter Northvolts problem utnyttjas som svepskäl för att minska ambitionerna i klimatpolitiken.

Med tanke på vad som står på spel är det extremt osannolikt att Henrik Jönsson och Timbro får som de vill. Varken EU eller USA kommer att överge försöken att bygga upp en egen batteriindustri, trots krisen för Northvolt och andra bakslag som oundvikligen kommer att kanta en storskalig industriell omvandling. Däremot finns det på kort sikt risk att beslut tas som leder i fel riktning. En konkurs för Northvolt innebär att privata investerare får ta smällen för misstag som företagets ledning har begått, vilket vore rimligt. Men som ekonomhistorikern Mattias Näsman påpekar i DN Debatt (20/9) kan politisk passivitet också leda till att det i slutändan blir kinesiskt kapital kliver in och tar över de anläggningar som redan har byggts upp.

För den som ser bortom nyliberalernas upptrissade retorik finns också verkliga lärdomar att dra. Inte minst måste hårdare krav ställas på industrisatsningar som får statligt stöd när det gäller till exempel arbetsmiljö, säkerhet och fackligt inflytande. För att säkra insyn och inflytande – men också en andel av de framtida vinsterna – bör staten gå in som ägare i strategiska projekt som får ta del av stödpengar.

Ledare • 22 april, 2024

Klimatförnekelse dödar arbetare

Samtidigt är det helt avgörande att vi inte låter Northvolts problem utnyttjas som svepskäl för att minska ambitionerna i klimatpolitiken. Tvärtom måste den breddas från att bara handla om industrins omställning, till att också handla om hur vi bygger mer hållbara samhällen. Vi behöver inte bara elbilar och fossilfri el, utan också kollektivtrafik, hållbart jord- och skogsbruk och ökade möjligheter för människor att leva hållbart. Allt det där som Timbro och Henrik Jönsson avskyr.

Per Sicking [email protected]

När Carlos Alexander Hernández Garcia kom till Sverige var det med förhoppningen om att kunna hjälpa familjen hemma i El Salvador till ett bättre liv. Men arbetet på firman Nordiska Golv blev i stället en mardröm.

Tidningen Arbetaren har intervjuat ett tjugotal tidigare anställda på Nordiska Golv, vars vd i dag står åtalad för bland annat människoexploatering. De berättar om långa dagar utan vila, utebliven lön, ingen mat. Carlos, som blivit lovad sjysta villkor, fick sova på ett kallt golv i ett rum utan värme eller varmvatten, tillsammans med 10–15 andra personer.

Vittnesmål likt de från Carlos har blivit allt vanligare de sista åren. Det har blivit allmänt känt att det ”skuggsamhälle” vi förr såg som ett marginalfenomen finns överallt, och breder ut sig över arbetsmarknaden.

Trots detta är forskningsläget tunt. Det framgår av en ny rapport (9/9) från Myndigheten för arbetsmiljökunskap, som har sammanställt kunskapsläget kring arbetslivskriminalitetens konsekvenser för de anställdas arbetsmiljö, sett ur deras eget perspektiv.

Rapporten bekräftar mycket av det som länge kunnat anas i enskilda vittnesmål. Anställda utnyttjas, luras och hamnar i stark beroendeställning till arbetsgivaren. Ofta finns dessutom ett underliggande hot om våld, uppsägning eller utvisning. Det möjliggör en arbetsmiljö de flesta skulle betrakta som långt under mänsklig värdighet. Arbetsdagarna är långa och tunga, möjligheten till vila minimal. I jordbrukssektorn arbetar människor i stekande hetta utan att få dricka vatten. Toaletter saknas. Kvinnor utsätts för sexuella trakasserier. I de mansdominerade branscherna sätter arbetsgivarna tempo före säkerhet. Vad det kan få för konsekvenser på till exempel ett bygge ser vi i dödsstatistiken.

Rapporten konstaterar att behovet av mer forskning är stort. Faktumet att det råder kunskapsbrist på området gör faktiskt den här rapporten ännu viktigare.

Jag börjar nästan tro att den rasistiska besatthet kring vilket regeringen bygger hela sitt projekt är den verkliga anledningen.

Hade regeringen fått bestämma, hade den dock aldrig kommit till. De vill nämligen inte att myndigheten alls ska finnas, och planerar därför för att avveckla den i januari 2026. Det blir en fortsättning på det redan påbörjade arbetet med att trasa sönder vad som en gång var världsledande forskning om arbete och hälsa, när man 2006 lade ned Arbetslivsinstitutet. Man fortsatte med att skära ned antalet arbetsmiljöinspektörer till nivåer som kritiserades av FN-organet ILO, avreglerade arbetskraftsinvandringen, och genomförde en rad regellättnader på arbetsmarknaden. Skumraskföretagen kom som ett brev på posten, med lönedumpning och osund konkurrens i hela branscher som följd. Företag som försöker göra rätt för sig slås ut i konkurrensen mot fuskarna.

Lösningen borde inte vara svår. Återreglera kapitalismen, förbjud långa underleverantörskedjor, bygg upp arbetarskyddet igen. Och inte minst: hjälp de människor som har blivit utnyttjade!

Kultur/Nyheter • 30 november, 2021

Lågmält och gripande om migrantarbetares vardag

Regeringen gör precis tvärtom. River ned, och jagar migrantarbetare med gränspolisen. I en statlig utredning från i våras döms metoden ut som verkningslös för att komma åt huvudproblemet. Utredningen lyfter i stället fram erfarenheter från Belgien, som haft stora framgångar med att bekämpa sin arbetslivskriminalitet. Ett land som satsar på rättslig hjälp, stöd och uppehållstillstånd till dem som utnyttjats, i stället för att jaga ut dem ur landet.

Det är svårt att se vem som vinner på det. Inte är det näringslivet i stort, där borgarnas klassolidaritet vanligtvis ligger. Möjligen storföretagen, som kan få någon liten skattesänkning. Men till vilket pris?

Jag börjar nästan tro att den rasistiska besatthet kring vilket regeringen bygger hela sitt projekt är den verkliga anledningen. Regeringens solidaritet kommer aldrig att sträcka sig till migrantarbetaren från El Salvador, som kom med drömmen om en ljusare framtid för sin familj. Hellre än att hjälpa honom, låter man arbetsmarknaden ruttna.

Melinda Kandel Tjänstledig städare och tidigare aktiv i Fastighetsanställdas förbund.