– Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vi ska inte lämna det här huset frivilligt. Vi borde ockupera.
Pinge Lundberg sitter på Ny Gemenskaps lokaler på Kammakargatan i Stockholm på ett möte som handlar om den segregerade staden. Det konkreta hotet är att verksamheten som funnits i dessa lokaler under många år snart kommer att slängas ut av Stiftelsen Stockholms Studentbostäder – SSSB som äger huset. Föreningen har istället av kommunen erbjudits lokaler i Västberga industriområde. Staden har försökt erbjuda SSSB ersättningslokaler men de har inte lyckats nå en överenskommelse.
Det unika med verksamheten på Kammakargatan är att detta är den enda lokal i Stockholms innerstad som på grund av sitt skyddade läge under en längre tid har kunnat bedriva ett öppet hus för hemlösa och andra. Andra verksamheter med liknande inriktning har behövt stänga på grund av klagomål från grannarna.
Inte värdigt
– Ny gemenskap är viktigt för de hemlösa som kommer hit, säger Pinge. De tar sig en kopp kaffe och sedan lägger de sig för att orka natten. Det liv de lever nu är hemskt, inte värdigt det här samhället och ännu värre blir det om vi förlorar det här, säger han som själv for illa när äktenskapet och firman kapsejsat. Han var bostadslös under en tid. Adolf Fredrikkyrkogården blev hans vardagsrum och han drack för mycket.
Stämningen under mötet närmar sig snart kokpunkten. Inte bara hemlösa utan också många andra människor som känner att de inte riktigt passar in i det allt flottare innerstaden känner sig upprörda och förtvivlade över att bli berövade sin trygga plats i livet.
Det är lätt att se fördrivningen av Ny Gemenskap som en tydlig trend i dagens Stockholm menar Elisabeth Lilja som skrivit boken Den segregerade staden. Hon berättar på mötet att klyftan mellan ytterstan och innerstan nu är rekordstor. Nu bor det nästan bara rika i innerstan, det har gått snabbt. På 70-talet var 70 procent av invånarna i Stockholms innerstad låginkomsttagare. Nu är den siffran nere på 18 procent och snabbt sjunkande.
– Vi har haft politiska program för att minska segregationen och alla handlar om förorten. Men det stora problemet är innerstan och det talar ingen om.
I den del av Södermalm som kallas Sofo har andelen höginkomsttagare ökat femfaldigt mellan 1995 och 2005. I Birkastan i nordvästra innerstan var ökningen under samma tid fyrfaldig. Där har den fortsatt så att stadsdelen nu är dyrare än Östermalm.
– Där finns det mycket tydligt en kategori av professionella som arbetar inom finanssektorn eller IT, många kopplade till den globala ekonomin. De äter ofta ute och i deras spår har det inte bara vuxit fram restauranger utan också exklusiva butiker för mode och annat.
Detta är del av en internationell trend, men den har drivits på av kommunen genom dess aggressiva utförsäljning av allmännyttan. På tio år har dess andel av bostäderna minskat från 15 till 5 procent. De privata hyreshusens andel har samtidigt minskat från 38 till 30 procent.
– Utförsäljningen är något som kommunen självt kunnat påverka. Det allvarliga med detta är de mentala barriärerna som nu byggs upp i stan mellan rika och fattiga delar, avslutar Elisabeth Lilja.
Ann-Margarethe Livh oppositionsledare för Vänsterpartiet i Stockholms stad bekräftar Liljas bild och beskriver arbetet Familjebostäders styrelse där hon är vice ordförande.
– Varje möte handlar om att omvandla eller sälja. Det är inte bara en trend utan också en politisk vilja.
Hon berättar också att i stadens exploateringsnämnd ger man bara mark till bostadsrätter, inte till hyresrätter. Det finns också en ny lag som tvingar allmännyttan att driva sin verksamhet vinstdrivande, allt för att pressa upp priserna på boende. Detta syns nu till och med ute i Rinkeby där hon själv bor.
– Där har man nu börjat renovera och höja hyrorna, så att folk börjar tala om att flytta ännu längre ut.
”Rikemansghetto”
Allra värst drabbas ändå de uteliggare, papperslösa och andra som inte passar in i det nya välputsade Stockholm. Deras enda andningshål kommer att tas ifrån dem. De kommer inte att ha råd att ta sig ut till Västberga industriområde.
Göran Folin från Alternativ Stad berättar om sin första tid i Stockholm. I huset han bodde blandades pundare, pensionärer och konstnärer med vanligt folk. Stämningen var generös och alla fick plats. Nu är det huset ett välputsat hem för den övre medelklassen.
Han uppmanar medlemmarna i Ny Gemenskap att åtminstone göra motstånd. Några måste reagera på omvandlingen av Stockholm till ett rikemansghetto. Styrelsen för Ny Gemenskap är försiktig, man är rädd att om man bråkar för mycket skall man få svårt att finnas kvar som förening. Men frågan många av medlemmarna ställer sig är om föreningens målsättning att vara en öppen generös plats i ett hårt samhälle verkligen kommer att fungera ute i industriområdet.
Deltagarna på mötet verkar inte tycka det. Ann-Margarethe Livh menar att kommunen har så mycket resurser att den borde kunna lösa problemet. Ändå tyder det mesta på att Ny Gemenskap tvingas flytta till hösten. Ytterligare ett steg tas i Stockholms gentrifiering.
