Det viktigaste inslaget i en grön vänsterpolitik är förkortad arbetstid. Det fanns en tydlig samsyn om detta på årets sjudande Socialistiskt forum. Och även om man inom rimlig tid inte kan avskaffa kapitalismen så kan man åtminstone försvaga dess grepp genom att öka den offentliga sektorn.
Göran Greider lyfte i den andan ett nygammalt förslag: ”Inför en allmän social värnpliktsarmé som kan engageras för gemensamma nyttigheter, från omsorg till stadsodling”. Han fick inga reaktioner från sina kollegor i panelen och inte heller från samtalsledaren Ulla Andersson. Det var lite synd, för idén är visionärt spännande och rymmer stora möjligheter. Jag vill här påbörja en diskussion om vad en sådan värnplikt eller samhällstjänst skulle kunna innebära.
Alla kvinnor och män börjar vuxenlivet med ett års gemensam arbetsinsats för samhällelig nytta. Arbetstiden bör sättas till sex timmar per dag och lönen – lika för alla – till en summa som det går att leva på. Arbetet skall organiseras som en praktisk yrkesutbildning med stor bredd och som en social träning eller folkbildning där alla oavsett kön, klass eller etnisk bakgrund samlas kring gemensamma uppgifter på lika villkor. Förmodligen det bästa sättet för att nå den integration som vi nu är så långt ifrån. Och dessutom en viktig insats för att bli av med den stora och skadliga ungdomsarbetslösheten.
Alla värnpliktiga har rätt till fria arbetskläder, ett mål mat om dagen, sjuk- och tandvård, fria resor med kollektivtrafik och gratis cykel.
Arbetsinsatserna kan vara aktuella inom alla de samhällssektorer där resurserna eller marknadskrafterna nu inte räcker till eller där vi måste påbörja en utveckling mot social och ekologisk hållbarhet. Det kan gälla insatser för organiskt småskaligt jordbruk och stadsodling, varsamt skogsbruk och fiske, upprustning och nybyggnad av enkla och energisnåla bostäder, uppförande av småskaliga sol- och vindenergianläggningar. Det kan gälla att avhjälpa de brister som föreligger inom omsorg och äldrevård men också insatser i brand- och räddningstjänst. Försvaret som nu inte lyckas anställa yrkeskrigare nog kan återgå till att bli värnpliktsbaserat.
Om det visar sig att projektet lyckas i sitt uppsåt kan värnpliktstjänstgöringen förlängas med ett eller flera år, men då kanske på frivillig grund. Den som vill gå vidare i arbete eller högre studier kan göra det men den som vill fortsätta i en samhällsnyttig gemenskap ska inte hindras. Succesivt växer den gemensamma sektorn och den privata tvingas skärpa sig för att överleva.