Way Out West gör det i år igen. Bannlyser kött på festivalområdet och serverar uteslutande vegetarisk mat. Ett bra beslut. Inte minst för miljön och för djuren. Festivalarrangörernas satsning med vegetarisk mat inleddes förra året. De positiva reaktionerna dränktes i kommentarer från upprörda och besvikna festivalbesökare. Tre dagar utan kött verkade vara en fruktansvärd uppoffring. Ett gigantiskt berg att bestiga.
En studie från Göteborgs universitet har visat att arrangörernas satsning resulterade i att festivalen påverkade miljön 25 procent mindre än vad den gjorde år 2010, och i år blev responsen något annorlunda. I sociala medier menar nu allt fler att Way Out West har ”fattat grejen” och att ”det är sjukt bra gjort”, medan en del fortfarande saknar möjligheten att kunna välja mellan vegetariskt och kött.
Det verkar vara svart eller vitt. Köttförespråkarna blir förbannade. Kritiserar den borttagna valfriheten. Kanske ifrågasätter de varför närodlat ekologiskt kött inte kan serveras. De som är positiva till arrangörernas beslut kritiserar i sin tur köttförespråkarnas åsikter och resonemang. Menar att de är naiva och egoistiska.
Och så jag. Som inte tycker att det behöver vara svart eller vitt. Jag äter inte kött, förutom lite fisk ibland (den får då helst vara både KRAV- och MSC-märkt). Jag handlar främst närproducerade och ekologiska livsmedel. Cyklar eller åker kollektivt. Odlar sallad och kryddor på balkongen. Har miljövänlig el. Återvinner. Och jag är positiv till att det endast serveras vegetarisk mat på Way Out West-området.
Samtidigt har jag förståelse för de människor som blir upprörda. Våra matvanor sitter djupt rotade, och det kan kännas både svårt och jobbigt att börja gräva i dem. Ibland uppstår saknaden av vissa maträtter som jag inte kan äta utan att få dåligt samvete. Mitt beslut att inte äta kött av miljömässiga skäl innebär inte att jag aldrig saknar själva smaken.
Jag är uppvuxen i en köttälskande släkt i Norrbotten. Jag har ätit Bullens Pilsnerkorv och värmt otaliga Gorbys i mikrovågsugnen. Jag har gnagt på torkat renkött med glädje och ätit Lapplands stolthet souvas i fjällen. Jag saknar köttsoppa med klimp och fläsket till min hemstads nationalrätt palten. Att finna det jobbigt att förändra sina matvanor är ingenting konstigt. När en är präglad av, och uppväxt med, en viss kost är det konstiga snarare att börja utesluta livsmedel. Och många av mina släktingar skulle exempelvis aldrig få för sig att sluta äta kött. Det både förstår och respekterar jag. Därmed inte sagt att jag håller med dem.
Jag tror faktiskt att de flesta är medvetna om köttets negativa miljöpåverkan. De äter kött ändå. För att de är uppväxta med det och för att de tycker om smaken. Mina släktingar kommer aldrig att sluta äta kött. Men de kan minska konsumtionen. Och de kan köpa svenskt kött av hög kvalité. Närodlat och ekologiskt kött är dyrare, men den ökade kostnaden kan utjämnas av en minskad konsumtion. Det är bättre för miljön, djuren och kanske även för den personliga njutningen (pizza smakar väl exempelvis lite godare när en inte ätit pizza på länge?). Sedan finns det människor som inte har råd med närproducerat kött. Oavsett hur mycket de minskar konsumtionen. Men det. Det får bli en annan krönika.
Till dess ger jag hatten av för Way Out West. Vi överlever nog tre dagar utan kött. Även om en närproducerad hamburgare kanske hade suttit fint (och knappast varit en katastrof för klimatet).