– Man pratar hela tiden om arbetslinjen, men ändå vill de sänka lönerna så pass mycket att människor blir beroende av bidrag för att överleva.
Det säger Shadé Jalali, författare av boken Stoppa skitlivet, som nu har släppt rapporten Ett anständigt liv via tankesmedjan Arena Idé. Rapporten togs fram med anledning av den debatt om sänkta ingångslöner som blossade upp ordentligt för två år sedan.
Folkpartiet och Centerpartiet har genom olika utspel hävdat att en sänkning av ingångslönerna skulle leda till fler jobb för unga människor. Näringsminister Annie Lööf, C, har pratat om sänkta ingångslöner med hela 25 procent.
Även finansminister Anders Borg, M, har i en artikel i Veckans Affärer argumenterat för att de ”höga ingångslönerna i kommunerna hindrar tillväxten av nya jobb”. Vissa arbetsgivarorganisationer menar också att sänkta ingångslöner skulle minska arbetslösheten i och med att fler arbetsgivare då skulle ha råd att anställa.
– Redan nu är det svårt att överleva med ingångslönerna, och samtidigt som vissa vill sänka dem talas det om höjd brytpunkt för statlig skatt. Så låginkomsttagare ska få ännu lägre löner och människor som tjänar väldigt mycket ska få ännu mer, säger Shadé Jalali.
I Ett anständigt liv har hon beräknat konsekvenserna av en 25-procentig lönesänkning, och kommit fram till att ensamstående mammor och andra singelhushåll skulle drabbas hårdast. Det handlar ibland om sänkta inkomster på närmare 7 000 kronor i månaden, vilket skulle resultera i levnadsvillkor under den relativa fattigdomsgränsen för en stor andel människor.
Minus 5 000 varje månad
Söndagskväll i en lägenhet strax utanför Stockholms innerstad. Mjukisdjur, järnvägsrälsar i trä och duploklossar ligger huller om buller på golvet i vardagsrummet. Från en dator hörs ljudet av den välkända Pippi Långstrump-melodin. I köket sitter Hanna Svensson och skalar en clementin till dottern Liv som fyller två år i februari.
Hanna blev gravid med henne efter en insemination i Danmark och har varit ensamstående förälder sedan dess. Längtan efter egna barn hade funnits länge, men Hanna lyckades aldrig träffa rätt partner.
– Till sist blev det så att jag sökte en pappa – inte en man att leva tillsammans med. Då kändes en insemination som det mest rättvisa mot både mig och barnet, men jag hade aldrig gjort den utan en stabil ekonomisk grund att stå på, berättar hon.
Hanna arbetar som industridoktorand och tjänar ungefär 19 000 kronor i månaden efter skatt. Hon får även 2 200 kronor i barnbidrag och underhållsstöd. En lönesänkning med 25 procent skulle innebära närmare 5 000 kronor mindre att röra sig med varje månad. Detta skulle i sin tur kräva att Hanna och Liv flyttade ifrån lägenheten då avgifterna för den ligger på närmare 8 000 kronor i månaden.
– Jag skulle nog även snåla in på matutgifterna och vissa försäkringar, men tack vare att jag är relativt välbetald skulle vi klara oss. Föreställ dig i stället en ensamstående mamma med betydligt lägre lön; för henne innebär en 25-procentig lönesänkning skillnaden på om hon har råd med vinterkläder eller inte till sina barn, säger Hanna och fortsätter:
– Jag är själv uppvuxen med en ensamstående mamma och om hennes lön hade sänkts med 25 procent skulle vi nog knappt ha överlevt. Vi levde redan då på existensminimum.
Inget buffertutrymme
Slutsatserna i Ett anständigt liv grundar sig i Konsumentverkets årliga budgetkalkyl, Swedbanks beräkningar av rimliga utgifter samt Socialstyrelsens riksnorm för en skälig levnadsnivå.
Budgetkalkylen – vilken redovisar kostnader för rimlig konsumtion av hushållens vanligaste utgiftsområden – ligger i sin tur som grund för regeringens beräkning av riksnormen inom försörjningsstöd.
Till vanliga utgiftsområden räknas exempelvis varken mediciner, återbetalning av studielån eller sparpengar till en buffert. Shadé Jalali kräver därför att Konsumentverket ser över kalkylen då den, enligt henne, inte är representativ för Sverige i dag.
– Det måste finnas ett utrymme för en buffert i beräkningarna; inte minst med tanke på svårigheterna att kvalificera sig till a-kassan och bristen på bostäder runt om i landet, säger hon.
– Om du inte har en buffert kan du aldrig köpa en bostad i och med att banken kräver 15 procent i handpenning. I stället förpassas du till hyresmarknaden där det råder ännu större bostadsbrist.
Helt verklighetsfrånvänt
I rapporten skriver Shadé Jalali att lönesänkningar med 25 procent ”kommer att ha allvarliga konsekvenser för de drabbade och för samhället i stort. Fler personer kommer att behöva olika bidrag för att kunna få ihop sin ekonomi och fler kommer att leva på fattigdomsgränsen”.
Statistik från Försäkringskassan visar att andelen fattiga och ensamstående föräldrar, i åldern 20 till 29 år, fyrdubblades mellan åren 2001 och 2010. Hittills i år har samtidigt 1 227 barn i Sverige hotats av vräkning på grund av att deras föräldrar inte har haft råd att bo kvar, redovisar Kronofogden.
– Ett anständigt liv är ett liv där det finns en rimlig balans mellan inkomster och utgifter. Ett liv där inkomsterna räcker till att täcka nödvändiga utgifter och till en trygghetsbuffert för regniga dagar, säger Shadé Jalali och fortsätter:
– Det blir helt verklighetsfrånvänt när förslaget på sänkta ingångslöner kommer från människor, med näringsministern i spetsen, som själva har fasta och relativt höga inkomster. Ingångslönerna ligger redan nu på en kritiskt låg nivå och bör därför snarare höjas.
Flamman har utan resultat sökt näringsminister Annie Lööf, C, för en kommentar.