Få har missat att hamburgerkedjan Max i ett brev till sina anställda indirekt uppmanat dem att rösta borgerligt genom att varna för att en regering med S och V ”vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt”.
Att som arbetsgivare skrämma anställda med arbetslöshet om de röstar ”fel” är ytterst obehagligt. Inte för att det är politisk information på arbetsplatsen, utan för att man utövar påtryckningar på människor i beroendeställning. Man kan undra vad nästa steg skulle kunna bli. Kanske att en anställd som är öppen med att hen hellre vill se fler jobb i vård- och omsorgssektorn än låg restaurangmoms riskerar att betraktas som illojal.
Formellt har troligen inte Max gjort något fel. Som privat arbetsgivare finns inga direkta regler mot att sprida politisk propaganda till anställda, men lämpligt kan det inte anses vara. I synnerhet som många arbetsgivare tidigare försökt stoppa facklig eller annan politisk information på arbetsplatsen. Jag har själv intervjuat fackliga hotell- och restauranganställda som förbjudits att prata fackliga frågor med sina arbetskamrater på arbetstid. Till och med under rökpausen.
Inför förra valet skrev dåvarande vice vd för Svenskt näringsliv Christer Ågren en artikel på DN debatt med rubriken ”Partipolitisk aktivitet hör inte hemma på arbetsplatsen”. Bakgrunden var att Byggnads hade ilsknat till på att Sveriges byggindustrier i ett utskick uppmanat sina medlemmar att förbjuda exempelvis politiska flygblad på arbetsplatserna.
Utöver det är själva påståendena i Maxbrevet ytterst tveksamma. Det fanns restauranger och hamburgerkedjor även innan restaurangmomsen och arbetsgivaravgiften för ungdomar sänktes. Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar har restaurangmomsen skapat ungefär 4 000 jobb. KI lägger visserligen in en brasklapp om att siffran är ”en mycket grov uppskattning”. De baseras på lönesumman inom restaurangbranschen och skulle lika gärna kunna indikera att restauranganställda jobbar fler timmar. Vidare skriver KI i sin rapport från slutet av förra året att det är svårt att exakt fastställa vad som är effekterna av momssänkningen och vad som skulle kunna bero på andra faktorer. Det bör nämnas i sammanhanget att de 4 000 – eventuella – nya anställningarna har kostat ungefär 5,4 miljarder i minskade skatteintäkter. Det är alltså dyra jobb det rör sig om.
Enligt Max ska företaget ha anställt 279 personer som en direkt följd av sänkningen av restaurangmomsen. Det skulle i så fall innebära att kedjan, med runt 3 000 anställda varav merparten i Sverige, nyanställt ovanligt många i förhållande till branschen i övrigt, till och med om man räknar med de mest optimistiska kalkylerna. En större andel än vad Mcdonalds beräknar ha nyanställt, om man ser till företagens storlek. Man bör alltså fråga sig om andra faktorer kan ha påverkat nyanställningarna. Samtidigt låg Max vinst 2012 på 126 miljoner kronor. 100 av dem plockades ut av fyra medlemmar av familjen Bergfors, som äger hamburgerkedjan. Det hade räckt till många servitrisers årslön.
Kritikstormen mot hamburgerkedjan varit glädjande stor. Nästan 20 000 personer har gått med i facebookgruppen ”Vi som bojkottar Max”. Samtidigt får vi inte landa i naiva slutsatser om politiskt neutrala arbetsplatser. Sådana finns inte. Frågan är bara vilkas värderingar som får utrymme och hur de kommer till uttryck.
En ljuspunkt i den här annars ganska tråkiga historien är att det kan bli svårare för arbetsgivarorganisationer att med bibehållen trovärdighet försöka stoppa politisk verksamhet på arbetsplatsen under en förmen neutralitetsparoll. I synnerhet sedan Visita offentligt gett sitt stöd till Max.
Svaret från arbetarrörelsen och dess partier måste i stället bli moteld, fler arbetsplatsbesök och mer organisering. Låt fikarumsborden bli en politisk arena i valrörelsen. Maxgate har satt ribban.