”DDR-Sverige”. Nej, det är inte Filip och Fredrik som varit ute igen och pratat om det traumatiska i att växa upp i ett land med bara två tv-kanaler och utan internet. Det är Almega som vill göra liknelsen den här gången. Sverige ska bli som det forna DDR om regeringen lyckas övertyga riksdagen att ”begränsa vinsterna” i den offentligt finansierade välfärden.
Det är positivt att det lite omaka paret Ardalan Shekarabi och Jonas Sjöstedt nu går ut med en debattartikel där de slår fast att vinsterna i den offentliga välfärden ska ”begränsas starkt”. Det ryktas om att Ilmar Reepalu ska bli ansvarig för utredningen. Ett bra namn i så fall. Reepalu är en hårdhudad politiker som klarar av att stå emot lobbyintressen och kommunicera med de flesta falanger inom socialdemokratin, där de flesta motsättningar i frågan finns representerade. Dessutom läggs ett antal områden till som inte fanns med vid första förhandlingen. Nu ska också tillfälliga asylboenden och personlig assistans granskas.
Lika skamlöst som Almega argumenterar i frågan om utredningen agerar de privata bolag som vill pressa ännu mer pengar ur de kommuner som redan till 100 procent står för deras finansiering. För häng med nu: i områden med hög täthet av friskolor lider ofta de kommunala skolorna av brist på elever vilket ger mindre pengar till skolorna via skolpengen och ekonomiska underskott. Flammans ledarblogg skrev om detta i veckan. Kommuner kan inte med samma lätthet som företag lägga ned viktiga samhällsfunktioner som skolor och måste därför täcka underskotten med extra bidrag. Men se, det gillar inte friskolorna! Då blir det inte ”lika villkor”, så samma företag som varit med och skapat situationen – och redan går med vinst! – kräver samma summa pengar av kommunen ifråga som den har täckt upp underskotten i de kommunala skolorna med. Företag – i detta fall Academedia – som redan skjutit upp vinsterna högre i sin organisation ska alltså få mer skattepengar av kommunen, trots att de själva erkänner att deras skolor inte har behoven.
Nyligen vann Academedia två avgörande fall i kammarrätten, som nu tvingar Norrköping och Örebro att ytterligare ”kompensera” bolagets skolor i de kommunerna. Om jag ville svara med samma mynt som Almega skulle jag säga att Sverige med Kammarrättens dom sällar sig till extremt nyliberala samhällen som USA, Storbritannien, Chile och Colombia. Men då skulle jag ljuga – ingen av de länderna har en ens i närheten av så naiv lagstiftning som Sverige i den här frågan. Inte ens Chile, tidigare Sveriges enda bundsförvant i världen med den här synen på skattemedel, har kvar systemet. Sverige står alltså ensamt i den Kafkamässiga absurditet som innebär att de som redan sugit ut skattepengar till vinst kan begära ännu mer till samma kassa med anledning av att andra skolor har behövt stöd. Bra för Academedias aktieägare, dåligt för Norrköpings och Örebros skattebetalare. Fler kommuner står på tur att skinnas.
Visst, det är sant att frågan om vinster i välfärden inte blev den valvinnare Vänsterpartiet hade hoppats på. Men för samhället är det trots detta en lika viktig fråga, oavsett valresultat. Det hårda arbetet som Vänsterpartiet lagt ner på frågan har redan belönat sig i form av förändrad medierapportering, folkopinion och ökat tryck på vårdkapitalet. Vänsterpartiet måste under våren och hösten fortsätta att lyfta fram absurditeterna med det svenska systemet att skänka skattepengar i vinst till privata bolag. Förutom de rent kriminella – och till och med terroristiska – aktörer som har agerat inom jobbcoachningsystemet och personlig assistans finns det mycket att säga om hur skattepengar ska gå endast dit där behoven finns. Det borde vara en självklarhet för både höger och vänster inom politiken.
