Regeringen överger till slut överskottsmålet. Det är sunt och läsarna av denna ledarsida vet att vi har drivit på för det länge. Och visst finns det en del att säga om Socialdemokraternas strategi: att först gå till val på att kritisera regeringen för att bryta mot överskottsmålet och sedan vilja avskaffa detsamma efter makttillträdet.
Men det säger något om samhällsdebatten när landets viktigaste politiska tv-program har det som i princip enda infallsvinkel när de ska intervjua finansminister Magdalena Andersson i frågan. Rent formellt har ju dessutom Magdalena Andersson rätt. Det går att först kritisera regeringen för att inte följa spelreglerna för att sedan vilja skriva om samma regler när man kommer till makten.
Politiskt är det dock ett visst mått av hyckleri. Men det kan väl inte vara det enda som är intressant just nu? Europa står inför åtstramningens totala misslyckande. I Sverige växer klyftan mellan de som har och de som inte har lavinartat och landet dras med svåra problem med att erbjuda arbete till alla sina medborgare.
Magdalena Andersson tog heller inte chansen att förklara varför det nu är viktigt att bryta med de senaste decenniernas nyliberala politik. Socialdemokraternas defensiva hållning gör ingenting för att bryta med den borgerliga världsbilden. Partistrategerna är rädda för att det ska ”skrämma bort mittenväljare”. Istället blir diskussionen bara en fråga om vem som sagt vad, vem som är inkonsekvent och om det inte är allmänt oansvarigt att satsa på investeringar över huvud taget. Den här Anders Borg-diskursen: ”spara, spara, spara” och ”låg skatt, låg skatt, låg skatt” dominerar trots regeringsskiftet public service rapportering av politiken i Sverige.
Men det intressanta just nu – om man följer med i internationell ekonomisk debatt – är ju det motsatta. Detta linjebyte kommer mycket sent och ett försiktigt byte av mål för den ekonomiska politiken – från överskottsmål till balansmål – räcker med all sannolikhet inte. Sverige, och i ännu högre grad resten av EU, behöver skattehöjningar och statliga investeringar i infrastruktur, bostadsbyggande och ny teknik för att bryta dödläget. Men sådant hade Agenda aldrig kunde fråga Magdalena Andersson. Det – till skillnad från strikt borgerliga frågeställningar – hade ju varit partiskt.