Den konstnärliga friheten räknas till grund läggande fri och rättigheter i vår demokrati. Den anses så särskilt viktig att värna och slå vakt om att den står inskriven i vår grundlag. Samtidigt har en rad rapartister avbokats från planerade spelningar det senaste decenniet. Några fall som uppmärksammats på senare år är när Labyrint skulle spela på en fritidsgård i Växjö 2011. Kommunens tjänstemän stoppade konserten på uppmaning av polisen.
Samma grupp spelade 2013 på Gröna Lund, vilket fick polisen att genomföra en razzia och i ett pressmeddelande efteråt konstatera att gruppen ”dragit till sig människor som inte hör hemma bland femkampare och småbarnsfamiljer” och att de i möte med Gröna Lunds ledning skulle säkerställa att något liknande inte inträffar igen. Förra året skulle Kartellen spela på Keep it loud i Linköping, men stoppades då kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall (M) krävde avståndstaganden från gruppens tidigare våldsamma musik ”i pränt, inte halvkvävda viskningar”.
DJ Black Moose är för tredje året vinnare av hiphopgalan Kingsizes pris Årets DJ. Genom att ha spelat med i princip hela Sveriges rapelit under flera år, har han en unik inblick i hur olika artister behandlas av ordningsmakten och av svenska myndigheter.
– Jag trodde vi skulle bli stoppade av polisen när vi åkte därifrån, berättar Black Moose om när Näääk och Nimo tagit med Labyrint och delat på gaget på en spelning de egentligen hade blivit avbokade ifrån.
Arrangören ansåg, efter samtal från polisen, att Labyrint hade för drogliberala texter, de ville i stället boka in Näääk, som av de flesta nog skulle anses vara minst lika målande i sina skildringar av droger som Labyrint är. Labyrint har alltid hävdat att de blir stoppade från att uppträda för att de är för politiska.
– Första året var det många avbokningar av Kartellen när vi spelade. Förmodligen på grund av att de tog politisk ställning med ”fuck SD” och sådant. Ska man inte kunna ta politisk ställning? frågar sig Black Moose.
Kartellen är tillsammans med Labyrint två av de vanligaste förekommande när medier skriver om stoppade artister. De senaste åren har de bland annat stoppats av polisen i Kumla, av kommuntjänstemän i Växjö och av politiker i Linköping. Alltid för att man bedömer deras texter som problematiska.
När Flamman pratat med rappare, producenter och arrangörer framträder en tydlig bild av en systematisk censur av just rappen. En producent berättar att polisen krävt listor på spelningarna de ska genomföra under året och att de där markerar när det är rap eller reggae. Andra vittnar om kallelser till samtal hos polisen efter genomförda spelningar. Berättelserna om vad artisterna och bokarna upplever som censur är många.
En som fått känna på hur politik och rap kan påverka ens möjligheter till levebröd är Cleo. Efter att ha genomfört en konsert där personer bar tröjor med budskapet ”Free Joel” så fick hon sluta sin lärartjänst på Midgårdsskolan i Umeå. Joel är dömd för dråpförsök på en nazist under den uppmärksammade demonstrationen i Kärrtorp 2013.
Skolan ansåg inte att det var förenligt med att vara lärare på skolan att vara så politisk som hon var. Efter flera år som lärare på skolan fick hon därför sluta.
– Det smärtade mest, säger Cleo till Flamman. Men samtidigt triggar det. Men jag kan tänka mig att andra påverkas att skriva snällare, mindre politiskt, så är det säkert.
– Tidigare hade jag bara fått kärlek. Setts som en feministisk förebild. Men så plötsligt avbokades mina spelningar.
De kontaktade även min bokare inför vissa spelningar och ifrågasatte min show. Försäkrade sig om att jag inte skulle göra något politiskt. Jag blev chockad. Samtidigt kom hatet. Det var så jävla starkt. Hade jag inte fått massa kärlek samtidigt hade jag blivit knäckt, berättar Cleo.
Ungefär samtidigt spelade en annan medlem i gruppen Random Bastards, som Cleo är medlem i, in en musikvideo. Videon skildrade dekadens, där skulle det se ut som att skådespelarna rökte gräs. Detta fick Umeå kommun att omedelbart avslå gruppens ansökan om kulturstöd, efter uppmaning från Brottsförebyggande rådet (BRÅ), i Umeå. Konserterna började ställas in och musikvideon plockades från Youtube.
Polisen genomförde också en mycket noggrann kontroll av klubben Random Bastards arrangerade och i polisrapporten konstaterades vilka som befann sig i klubbens loge: ”Vi känner igen många av dessa som varandes med i en grupp/ kollektiv som kallar sig själva ’random bastards’. Den gruppen har tidigare nekats att komma in på Scharinska p.g.a. sin liberala syn på droger, varför patrullen blev förvånade att de var välkomna t.o.m. in i ’logen’.”
Efter kontrollen avslutade Scharinska samarbetet med Random Bastards. Lennart Andersson, då enhetschef på BRÅ i Umeå, berättar om processen då BRÅ gick in och på förhand avslog en ansökan om kulturbidrag från Random Bastards.
– Vi arbetade oerhört aktivt förebyggande mot cannabisrökande och fick då till vår kännedom att videon låg ute, så vi hade goda grunder att träffa gruppen och säga att det här accepterar inte vi. Den här videon går stick i stäv med vårt drogförebyggande arbete. Vi hade ett antal träffar och det slutade väldigt bra.
Vad säger du om att gruppen känner att de blivit censurerade av kommunen?
– De blev det då utifrån goda grunder. Jag kan inte svara för hur det ser ut i dag, säger Lennart Andersson som i dag arbetar i en annan del i kommunen.
Alfons Karabuda, ordförande för Sveriges kompositörer och textförfattare (SKAP), vill inte peka ut rap som särskilt utsatt. Han exemplifierar med minoritetsmusik som han menar inte kanske är utsatt för självcensur av politiska eller religiösa skäl, men väl av ekonomiska, då de kan känna sig pressade att vara mer mainstream för att sälja. Samtidigt medger han:
– Vi har problem i Sverige, vi lägger band på oss för att vi tror att om vi säger som vi tycker så får vi sämre med jobb och exkluderas från musikaliska ”skyltfönster” som kan nå en större publik.
Vad tycker du behöver göras för att komma tillrätta med inskränkningarna i den konstnärliga friheten?
– Jag måste framhålla vikten av att känna till sina egna rättigheter. Det räcker inte att gå på affekt i de här sammanhangen, säger Karabuda och fortsätter.
– Här kan SKAP bidra med kompetenshöjning och seminarium för att skapa bättre förutsättningar för musikalisk mångfald.
En som dock ser hiphopen som särskilt utsatt är Vänsterpartiets kulturpolitiska talesperson Rossana Dinamarca.
– Det råder ingen tvekan om att rap censureras mer än annan kultur just nu. Hela hiphopkulturen motarbetas, se bara på graffiti som 30 år efter sitt intåg fortfarande inte accepteras. På 90-talet var det ravekulturen, innan det var det till viss del metal, nu är det rap. Det går i cykler, men kulturen har sprängkraft. Det gör den farlig för makten.
För att stärka kulturens rätt och slå vakt om dess oberoende vill Dinamarca bland annat att regeringen skriver in frågan om en armlängds avstånd till kulturen i polisens regleringsbrev.
– Polisen ska inte bedöma sina insatser utifrån musikens innehåll. Men polisen är inte den enda som stoppar kulturen, vi måste generellt ha större respekt för kulturen. Det här är ett område där jag tycker vi utvecklas bakåt. Med ett mer högljutt och starkare SD, som vill fängsla kulturskapare, är det särskilt viktigt att försvara den konstnärliga friheten.
