Jag skrev till de lokala aktörerna inom partiet att jag ju ville engagera mig, men jag fick det inte att gå ihop tidsmässigt. Jag går ändå till kören. Att sjunga är så roligt. Även om jag jobbat och är trött ger det mig en kick. Det går att jämföra med att ha en älskare. Ett förälskat par hittar alltid tid även om där inte finns någon tid.
Om partiet undrar hur de ska få fler medlemmar att engagera sig skulle jag säga att det är den typen av passion som ska in. De som engagerar sig i partiet ser jag på som eldsjälar. De tar en gnista med sig på möten och sätter eld på dem som också är där och det blir en varm, skön eld!
Ja, så kan en bild från den som inget vet se ut. Men jag har hört att det är protokoll som ska skrivas och att en dagordning måste sättas. Jag vet ingenting om sådana där möten. Jag tycker inte om att inget veta. Det gör mig osäker och, nä, hellre kören.
Kanske är det så att jag letar ursäkter. Kanske skulle jag älska att gå på möten lika mycket som att gå på kören? Jag skulle definitivt behöva min hemliga älskare!
Än hur det är så drömde jag om partiet i natt. Jag gick på mitt första möte och det var inte direkt som om det var vilket lokalt möte som helst! Jag kom dit i en varm jacka jag på nåt vis fått från partiet. Och en varm mössa. Jag klev in och såg en ledig plats längre in. Men jag blev tveksam. Jag backade och undrade ”vad gör jag här?” Och var på väg att gå därifrån.
Då drog självaste Ali Esbati plötsligt och från ingenstans fram en stol och pekade på platsen bredvid honom. Han var väldigt trevlig och vi pratade och jag trodde jag drömde i drömmen.
Som om inte det räckte var också Jonas Sjöstedt där. Lika trevlig han, såklart. Alla var mycket glada över att denna medlem hittat dit. Jag kunde inte för mitt liv förstå att en sådan som jag – totalt utan erfarenhet – skulle ha betydelse. Men uppenbart! En kvinna pratade. Sedan gick vi alla ut. Jag minns nu inte riktigt vad vi gjorde ute, men sen gick vi in igen.
Vaknar upp ur drömmen och önskade jag hade ett proffs som kunde hjälpa mig att tolka den. Kanske sa drömmen att det finns ingen som är bättre än någon annan i partiet. Att det är partiet som är det viktigaste. Och medlemmarna som byggt upp det. Att det finns trevliga människor som Esbati och Sjöstedt som är uppriktigt glada över varenda medlem. Ja, att varenda medlem är glad över varje medlem som ökar sitt engagemang.
När jag diskuterat detta med en annan medlem slås jag av hur medlemmarna inte är egocentriska. Att de lyfter blicken från sig själva ända ut i världen. Om något drar mig till partiet så är det just det att se att det finns mer än bara ens egna bekymmer. Kanske är det så att jag har viljan och intresset men är rädd om det räcker och partiet med de varma kläderna vill då försäkra mig om att jag har kommit rätt och är i goda händer. Där jag visst kan vara trygg i att vara människa med fel och brister, men också andra egenskaper som är mindre fel.
