Det är måndag förmiddag i Warszawa. En blek höstsol skiner över Stare miasto, Gamla stan, som totalförstördes under andra världskriget men som har uppstått igen. På ett sätt delar den erfarenhet med den polska vänstern. I valet 2015 tog sig inget parti vänster om liberalerna in i parlamentet. Ur spillrorna har nu byggandet av en starkare vänster inletts, och mest framträdande i debatten är Partia Razem. Razem bildades så sent som 2015 och fick 3,6 procent i valet samma år. De gjorde en raketspurt i valrörelsen men nådde inte upp till femprocentsspärren.

På en adress inte långt från Plac Zamkowy, Slottstorget, där den största demonstrationen mot förslaget till abortförbud hölls, bor Kinga Stańczuk, en av partiets internationella sekreterare. Lägenheten är inredd med retromöbler, välfyllda bokhyllor och ett svart piano. Det doftar nybryggt kaffe. Kinga Stańczuk är glad men trött.

– Vi har haft kontakt med 60 olika utländska medier de senaste veckorna. Intresset vill aldrig ta slut. Och inte bara medier, utan också politiska organisationer och partier hör av sig. Bland annat hade vi en grupp aktivister från Irland här som var inspirerade av vad vi har åstadkommit. Jag tror att många känner att ”kan de göra det i Polen, så kan vi också”.

Regeringspartiet i egen majoritet

Vi får strax sällskap av Marta Tycner, även hon internationell sekreterare i Razem. De berättar om upprinnelsen till de svarta protesterna.

– Efter valet 2015 märkte vi omedelbart hur regeringspartiet Lag och Rättvisa började begränsa kvinnors rättigheter. Vissa läkemedel drogs in från apoteken och de ströp bidragen till ideella föreningar.

Mindre än ett halvår senare landade ett medborgarförslag på parlamentets bord från två religiösa anti-abortorganisationer som ville totalförbjuda aborter.

– Vi visste att det fanns ledamöter i parlamentet som var för ett sådant förbud men kunde inte föreställa oss att de var i majoritet, säger Kinga Stańczuk.

”Det är klart att den restriktiva abortlagen påverkar fattiga kvinnor mer än andra”, säger Kinga Stańczuk. Foto: Ted Bergdahl.

I parlamentet, Sejmen, har partiet Lag och Rättvisa egen majoritet. De innehar regeringsmakten och presidentämbetet. Partiet är nationalistiskt, ultrakonservativt och har starka band till den katolska kyrkan. Efter maktövertagandet har de bedrivit en effektiv utrensningspolitik där en stor del av de högsta cheferna i offentliga organ har bytts ut mot partilojala tjänstemän. De har infört en medielag som ger regeringen direkt kontroll över public service-bolagen, och de har begränsat konstitutionsdomstolens självständighet, vilket har kritiserats av såväl EU som den svenska regeringen. De kombinerar en konservativ värdepolitik med välfärdsreformer som sänkt pensionsålder och höjda barnbidrag. Nu ville de även införa Europas strängaste abortlag.

– Vi blev chockade och förskräckta. Ingen kunde riktigt fatta att det var sant, säger Kinga Stańczuk.

”Gräsrotsorganisationer och aktivister organiserade sig på nätet vilket gav en ernorm synergieffekt”, säger Marta Tycner. Foto: Ted Bergdahl.

Förslaget till ett abortförbud presenterades första gången i april, samma dag som parlamentet skulle bereda det initialt. I den redan i dag mycket restriktiva abortlagen finns det bara tre undantag – om graviditeten tillkommit under våldtäkt, om kvinnans liv är i svår fara eller om det finns svåra skador på fostret. De undantagen skulle nu slopas.

– En sak är lagen som sådan. En annan är förarbetena. Till exempel står det att ”Dagens medicinska forskning känner inte till några omständigheter när en avslutad graviditet kan rädda en kvinnas liv”. Man läser det och tänker, ni har just förnekat cancer, säger Kinga Stańczuk som berättar att hon grät när hon läste utkastet.

Utrustade med trådgalgar

Situationen krävde omedelbar handling. Razem anordnade den första demonstrationen mot abortförbud. Deltagare utrustade med trådgalgar, som förr användes som en sista utväg för kvinnor att avbryta en graviditet, gick ut på Warszawas gator. Det dominerande slagordet var ”Nej till tortyr mot kvinnor”. Demonstrationen gav resonans och regeringen backade tillfälligt. Men Razem förstod att detta inte var slutet och förberedde sig för nästa försök, som kom i slutet av september.

– Då föddes de svarta protesterna. Det var vår kollega Małgorzata Adamczyk som kom på idén att istället för en demonstration eller en protest i Warszawa eller Kraków, skulle vi göra motståndet tillgängligt för alla. Vi bestämde oss för att färgen skulle vara svart som ett tecken på sorg eller förlust av våra grundläggande rättigheter. Vi uppmanade människor att ta bilder på sig själva med svarta kläder och använda hashtagen czarnyprotest (svart protest), berättar Kinga Stańczuk och Marta Tycner.

Kampanjsidan fylldes rekordsnabbt med bilder. Twitter och Facebook kokade nästan över.

– Det var unga kvinnor från små byar långt ut på landsbygden som skickade klassfoton från sina skolor. Då förstod vi att detta kommer att bli stort, säger Kinga Stańczuk.

Hashtagen czarnyprotest nådde under en dag 10 miljoner användare, vilket gör den till den mest spridda politiska hashtagen någonsin i Polen. Och bara efter en kort tid började den leva sitt eget liv.

– Gräsrotsorganisationer och aktivister organiserade sig på nätet, vilket gav en enorm synergieffekt, säger Marta Tycner.

Skådespelerska uppmanade till strejk

Veckan innan beslutet skulle fattas av parlamentet arrangerades demonstrationer i 46 städer i Polen och 40 utomlands. Totalt deltog 160 000 personer.

– Det internationella stödet var enormt och jag blir rörd när jag tänker på det. Ledamöter i EU-parlamentet lovade att försöka ingripa om förslaget gick igenom. Vi fick en länk till en film där kvinnor i Kenya dansade och sjöng ”Razem, Razem”. Vi fick till och med en hälsning från krigets Aleppo, säger en märkbart tagen Kinga Stańczuk.

I kölvattnet av de första svarta protesterna valde Polens mest kända och uppskattade skådespelare, Krystyna Janda, att berätta om sin egen abort. Hon sa att Polens kvinnor borde strejka.

– Först tänkte vi, det kommer inte att gå. Sedan publicerade den konservativa dagstidningen Rzeczpospolita en svart framsida och skrev att Polens kvinnor går ut i strejk på måndag. Det var helt ofattbart, säger Kinga Stańczuk.

Inspirerade av den isländska kvinnostrejken 1975 då 90 procent av Islands kvinnor avstod från allt arbete under en dag i protest mot ojämställda löner, utlystes den svarta måndagen. Det är oklart hur många som strejkade och viss kritik har höjts mot att arbetsgivarna blev måltavla för parlamentets agerande, men överlag hade protesten starkt stöd bland oppositionella och kvinnor.

Bara en testballong?

I början av oktober – som en direkt följd av protesterna – kom beskedet från regeringen att det nya lagförslaget dras tillbaka. Enligt en opinionsundersökning ville 42 procent behålla dagens lagstiftning, 25 procent liberalisera och bara 14 procent ville ha ett totalförbud. Inte ens Lag och Rättvisa hade sina väljare med sig. För första gången sedan valet tvingades regeringen att backa. Vice premiärministern, Jarosław Gowin sa att protesterna under den svarta måndagen hade gett regeringen en tankeställare och varit en lektion i ödmjukhet för regeringen.

Några menar att lagförslaget bara var en testballong för Kaczynski för att se hur långt polackerna var beredda att gå. Men Kinga Stańczuk avvisar den spelteorin.

– Jag tror de var rejält skakade. En högerorienterad webbsajt skrev en lång text med budskapet ”Nu har de vunnit, nu har feministerna fått allt. Ingen försvarar oss i parlamentet längre, ingen står upp för livet”. När ett sådant uttalande kommer från de som sitter på hela makten, betyder det någonting.

Strategisk kommunikation

Med de svarta protesterna fortfarande synliga i backspegeln, har Razem börjat utvärdera sin kampanj. En viktig framgångsfaktor, tror de, var förändringen av retoriken. Redan i april insåg partiet att de var tvungna att ta till nya grepp. Demonstrationerna dittills hade uppfattats som alltför radikala och aggressiva för vanliga väljare.

– Vi ville kanalisera ilskan på ett nytt sätt. I stället för att angripa Kaczynski för att han inte har en egen familj, talade vi om självförsvar, om rätten att försvara våra liv. Vi delade med oss av våra egna erfarenheter av sexuell hälsa och reproduktion och sa att det inte alls är en abstrakt diskussion om var livet börjar utan något högst konkret för oss kvinnor, säger Kinga Stańczuk.

Precis som protesterna mot abortförbudet vann stöd på genom strategiskt anslag i attityd och språk, förlorade motståndarsidan på sitt höga tonläge, enligt Razems analys.

– De har sagt så mycket vulgariteter, så mycket skit. En hel del går inte ens att återge. Och deras attityd! Värst var nog utrikesminister Witold Waszczykowskys kommentar till protesterna. ”Låt dem leka, låt dem leka som små flickor på en skolgård”, säger Kinga Stańczuk.

Även från kyrkligt håll har det gjorts uppseendeväckande uttalanden. Som när en av biskoparna i Warszawa sa att kvinnokroppen är konstruerad på ett sådant sätt att det är fysiologiskt omöjligt att bli gravid vid en våldtäkt.

– Det är dock viktigt att säga att det inte är hela kyrkans syn. Det var inte samhället mot kyrkan den här gången. Det finns präster som står upp mot totalförbudet. Vi har medlemmar som tillhör kyrkan och på en av demonstrationerna såg jag en banderoll med texten ”Katoliker mot tortyr av kvinnor”, berättar Marta Tycner.

Talar till nya grupper

I Polen har det länge betraktats som en sanning att ungdomar är ointresserade av politik och mer konservativa än befolkningen i stort. Som stöd för den teorin, hänvisar man till valresultaten där de ungas deltagande är lågt, omkring 30 procent.

– Ny forskning visar att det är en stor skillnad mellan pojkar och flickor. Flickor är mer liberala i västerländsk bemärkelse och mer socialt inriktade än pojkar. Och det är egentligen inte så konstigt med tanke på samhällets syn på kvinnor och flickor. Pojkar har dessutom i årtionden matats med typisk högerpolitisk, historisk propaganda där det finns inslag av soldatdyrkan andra traditionellt maskulina uttryck, säger Kinga Stańczuk.

Razem är ett ungt parti med många unga företrädare. De vill kommunicera på ett sätt som väcker känslor hos unga väljare. Kinga Stańczuk är säker på att fler unga kvinnor kommer att rösta på Razem i nästa val. Men det finns också andra, mer oväntade väljare.

– Jag blev inbjuden till att berätta om protesterna på ett forum för affärskvinnor, rika kvinnor. En av kvinnorna sa, jag ska rösta på er för ni står upp för kvinnor. Hennes klassmedvetande var lika med noll. Jag menar vi är ju egentligen emot henne, men hennes genusmedvetenhet var så mycket starkare, säger Marta Tycner.

Påverkar fattiga mest

Att affärskvinnan reagerade så är ingen slump. Razem har varit försiktiga med dra för stora växlar på klassperspektivet.

– Det är klart att den restriktiva abortlagen påverkar fattiga kvinnor mer än andra. En abort utomlands kostar 2 000 zloty. Om du är desperat och medelklass, så löser du det. Men om du inte har pengar eller kan låna, kan du tvingas föda. Men vi kan inte prata om klass i Polen. I England, till exempel, finns det människor som säger ”jag är arbetarklass och stolt över det”. Det existerar inte här. Vi försöker tala om prekariatet eftersom fler identifierar sig med det än med fattigdom eller arbetarklass. Men det finns medier och politiska motståndare som bara väntar på att få en chans att få kalla oss bolsjeviker, säger Kinga Stańczuk.

Kampen mot abortförbudet har samlat stora samhällsgrupper. Razem menar att abortfrågan angår alla kvinnor. Och även män. Många sympatiserar med Razem i just den frågan. Men väljarstödet i opinionsundersökningarna uteblir.

Det finns medier och politiska motståndare som bara väntar på att få en chans att få kalla oss bolsjeviker

Fortfarande stark skepsis till vänstern

– Det finns fortfarande en stark skepsis till vänstern. Väljarflödena går framför allt mellan Lag och Rättvisa och liberala partier. Vi hade hoppats att de svarta protesterna skulle öppna en tredje dörr, ett nytt narrativ, i polsk politik. En annan förklaring är att vi ofta tvingas delta utan logga. Inte bara i feministiska kretsar, utan också i civilsamhället i stort är den förhärskande idén att manifestationer ska ske utan varumärken. Detta är något vi försöker ändra på, säger Kinga Stańczuk.

Att ändra på den nuvarande lagstiftningen gällande abort, den så kallade kompromissen från 1990-talet, tror hon däremot inte är möjligt. Ändå är Razems grundkrav en abortlag som den i Sverige, att kvinnans val ska vara styrande.

– Med den här regeringen är det omöjligt. Under de närmaste åren får vi inrikta oss på att försöka stoppa alla försök till att göra lagstiftningen strängare. Men oavsett vem som kommer efter Lag och Rättvisa kan det innebära en öppning, säger Kinga Stańczuk.

Till dess kommer det att vara svårt att med möjlighet till abort i Polen. Varje år utförs mellan 80 000 och 200 000 illegala aborter. Kvinnor som begär abort möter ofta en obstruerande sjukvård. Liv sätts på spel.

”Låt dem leka, låt dem leka som små flickor på en skolgård”

– De svarta protesterna har ändå medfört en förändring på samhällsnivå. Kvinnor har börjat prata om sina graviditeter, missfall, förlossningar och aborter. Det var tidigare tabu i de flesta sammanhang. Det gör att färre känner sig ensamma och det blir svårare att pressa tillbaka kraven på förändring, säger Kinga Stańczuk och Marta Tycner.

Ted Bergdahl