Inom de abrahamitiska religionerna beskrivs kvinnans roll ofta som minst sagt begränsad. Hon är den lättledda men manipulativa Eva som störtar mänskligheten i fördärvet eller den jungfruliga, självuppoffrande gudsmodern. Det är därför inte konstigt att myten om demonkvinnan Lilith fascinerar. Hon nämns bara i förbifarten i Bibeln, och den bakgrundshistoria hon kommit att förknippas med kommer från judisk mytologi. Enligt denna var hon Adams första hustru, inte skapad av hans kropp som Eva, utan skapad fri och jämställd. När hon vägrade underkasta sig både Adam och Gud fördrevs hon ur paradiset. Det är svårt att tänka sig en mer kraftfull illustration av demoniseringen av den otämjda kvinnan och hennes sexualitet.
I den skotska författaren George MacDonalds bisarra kristna allegori från 1895, som kom i nyutgåva på Alastor press 2006 och snart ges ut igen som en del av förlagets klassikerserie, är Lilith vid sidan av berättaren huvudperson, och har gett sitt namn åt titeln. Det är i hennes rike Oxfordstudenten herr Vane träder in genom en spegel på vinden och påbörjar sin vandring genom en märklig värld befolkad av dansande skelett och småfolk för att rädda både Liliths tyranniserade undersåtar och Lilith själv. Hennes första man Adam, som framträder för Vane i en korps skepnad, har nämligen sagt att även hon kan frälsas.
Lilith har kallats tidig fantasy men är snarare en originell hybrid mellan skräck, fantasy och kristen allegori. Det visar sig så småningom att Lona, ledaren för ett folk bestående av barn som inte växer, är Liliths och Adams dotter. Eftersom Lilith anar att ett barn kommer bli hennes undergång bedriver hon en hänsynslös jakt på alla barn i sitt rike. Hon är således hos MacDonald, liksom i myten där hon förknippades med spädbarnsdödlighet, sinnebilden för anti-modern, en kvinna som förkastat reproduktionen och därmed blivit en o-kvinna, ett monster. Det är inte konstigt att Lilith i senare tider blivit föremål för feministiska tolkningar.
I Anita Gustavssons roman Lilith- Adams första hustru från 80-talet är hon inte anti-modern, utan vad Julia Kristeva skulle kalla ”den njutande modern”, det vill säga en moder som till skillnad från det patriarkala samhällets föredöme jungfru Maria, njuter av själva akten utan att skämmas för det. I MacDonalds roman är Lilith en fallen kvinna som måste frälsas. Men när hon trotsigt utbrister ”Jag är en fri kvinna!” framstår hon nästan som sublim i samma anda som i flera romantiska författares skildringar av den fallna, men upproriska ängel som blev Lucifer.
