EU har gjort det igen. Brutit mot folkrättens principer. Och svikit Västsaharas folk.
Europaparlamentet gav nyligen klartecken till EU:s handels- och fiskeavtal med Marocko. Detta trots att det mesta av fisken och flera andra varor kommer från det ockuperade Västsahara.
Folkrättsligt är frågan om Västsahara glasklar. Redan 1975 slog Internationella domstolen i Haag fast att Marocko inte har rätt till Västsahara. 1991 lade FN fram en fredsplan som innefattade eldupphör och därefter folkomröstning med alternativen: Självständighet eller integration med Marocko. Både Marocko och den västsahariska befrielserörelsen Polisario godkände FN-planen. I dag, 28 år senare, har det fortfarande inte hållits någon folkomröstning. Ansvaret ligger helt och hållet på Marocko.
EU struntar inte bara i Internationella domstolens beslut, utan också i den egna EU-domstolens ställningstagande. År 2016 slog EU-domstolen fast att Marocko inte har rätt till några produkter från Västsahara utan västsahariernas godkännande. Samma domslut upprepades när EU-domstolen i februari 2018 klargjorde att ett fiskeavtal med Marocko inte kan inkludera fisk från havet utanför Västsahara.
Enligt EU:s fördrag måste man lyda EU-domstolen. Så har det varit alla de gånger domstolen dömt till fördel för den inre marknadens (läs: storföretagens) intressen. Medlemsländer har då bara att följa de domsluten. Men denna gång när EU-domstolen följde Internationella domstolens linje, då satte EU-kommissionen genast igång en ”Operation trix och lögn” för att få igenom avtalen i EU-parlamentet.
Kommissionens representanter reste till Västsahara och talade med en mängd människor och organisationer som alla sa ja till avtalen. Kanske talade man bara med marockaner som bosatt sig i Västsahara, och därmed är en del av ockupationen. Inte konstigt att de säger ja.
EU-kommissionen fick dock ett brev underskrivet av 83 västsahariska civila organisationer som alla sa nej till avtalen Men kommissionen påstod felaktigt att flera av dessa organisationer också hade sagt ja.
Befrielserörelsen Polisario, som enligt FN är den legitima representanten för Västsaharas folk, har sagt nej avtalen. Men EU-kommissionen valde att ignorera den legitima representanten för Västsaharas folk. Hälften av västsaharierna har tvingats fly från sitt eget land och bor sedan decennier i stora flyktingläger i södra Algeriet. Men de fick inget besök av EU-kommissionen.
EU struntar inte bara i Internationella domstolens beslut, utan också i den egna EU-
domstolens ställningstagande
Kommissionens trix och lögner lyckades. Handels- och fiskeavtalen är godkända. Naturtillgångarna i Västsahara ger Marocko stora inkomster med vilka de också kan fortsätta ockupationen. Konflikten förlängs.
Jämför detta med EU:s stenhårda agerande efter Rysslands olagliga annektering av Krim som tillhör Ukraina. EU tog skarpa resolutioner till försvar för folkrätten, beslöt om ekonomiska sanktioner och en hel rad restriktioner för ekonomiskt samarbete.
Det var konsekvent agerat. Att inte göra detsamma mot Marocko är rent hyckleri. EU låter ekonomiska och geopolitiska intressen bestämma. Inte folkrätten. Marocko är också en viktig gränssoldat i EU:s byggande av Fort Europa, som ska stoppa flyktingar att ta sig över Medelhavet.
Finns det hopp? Ja, en ny process om avtalen kan drivas i EU-domstolen. Medlemsländer som inte gått i EU-kommissionens ledband, som Sverige som inte röstat ja till avtalen, måste agera kraftfullt för Västsahara inom EU. Under FN:s ledning har också samtal återupptagits i Genève mellan Marocko och Polisario. Det kanske kan öppna en väg.
För en fredlig och folkrättslig lösning krävs att en folkomröstning om Västsaharas självständighet genomförs.