Texten till en skämtteckning av Lars Thorén från 1980-talet lyder:
”Det hala väglaget är värst i avtalstider… Då har tydligen alla halkat efter!”
Avtalsrörelsen är den process där fack och arbetsgivarorganisationer ska komma överens om de kollektivavtal som till stor del ska reglera löner och arbetsvillkor för 2,8 miljoner löntagare. Det återkommande följetongen har liknats vid arbetarrörelsens egen Melodifestival.
Dramatiken inför nästa års avtalsrörelse inleddes med kraft onsdagen den 23 oktober i år.
Då möttes LO:s representantskap, alltså representanter för de olika LO-facken, för att fatta beslut om eventuell samordning inför avtalsrörelsen 2020. Mötet hölls i ABF-huset i Stockholm, där man också planerat in en presskonferens för att presenetera de gemensamma kraven.
Men redan en timme innan presskonferensen var Kommunals ordförande Tobias Baudin på väg att lämna huset. Kommunal kommer nämligen inte att delta i LO:s samordning. För att acceptera LO:s förslag på krav ville förbundet ha möjlighet att kunna kräva mer till nyckelgrupper med yrkesutbildning.
– Det gäller bland annat undersköterskor, barnskötare och fritidsledare, säger Tobias Baudin till Flamman.
Enligt Kommunals beräkningar skulle LO:s förslag på lönekrav knappt att räcka till ”en Skogaholmslimpa” för en undersköterska eller barnskötare. Så Tobias Baudin tar sina 500 000 medlemmar, som utgör nästan 40 procent av LO-förbunden, och går. Precis som han gjorde inför avtalsrörelsen 2016.
Och nu är det inte bara han heller. Även fackförbundet Pappers ordförande Pontus Georgsson är på väg att gå.
Under den där onsdagen berättar han för SVT:s kameramän att han ätit två ostmackor till frukost – bröd har plötsligt blivit emblematiskt för dagens förhandlingar. Efter att Kommunal lämnat samordningen ser Pappers ingen anledning att vara kvar. Lönsamheten och produktiviteten inom pappersbranschen ökar och därför ser Pappers en möjlighet att kräva större löneökningar. Utan Kommunal i samordningen har man större chans att lyckas med det på egen hand, anser ordföranden.
– Kortsiktigt så kommer vi att kunna lösa vår avtalsrörelse själva, säger Pontus Georgsson.
När presskonferensen väl hålls på bottenvåningen i ABF-huset serveras lämpligt nog smörgåsar för den som inte har hunnit äta lunch. Utöver pressuppbådet sitter här ett antal deltagare i den bildningsverksamhet som sker i huset, upptagna med sina läroböcker och datorer.
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson säger att de krav som ska läggas fram innebär mer pengar i plånboken, högre pensioner och bättre arbetsmiljö.
– Vi ska höja lönen mest för den som tjänar minst, säger han.
Den låglönesatsning LO kommit överens om, och som enligt Kommunal kommer att ha ringa betydelse för undersköterskornas dagliga bröd, är av den typ som kallas för knä. Det innebär att alla som tjänar mindre än en viss summa får ett påslag i kronor i stället för procent. LO:s låglönesatsning innebär att när potten för löneökningar räknas fram ute på arbetsplatserna, så ska alla löner som ligger under 26 100 kronor i månaden räknas som om de vore 26 100.
Om de överenskomna löneökningarna blir 2 procent får då en arbetare med 24 500 i månadslön en löneförhöjning på 522 kronor, vilket är 2 procent av 26 100. Utan detta knä skulle samma arbetare bara få en löneförhöjning på 490 kronor, vilket är 2 procent av 24 500. Om löneökningarna blir just 2 procent är dock inte bestämt ännu, vilket för oss in på nästa fackliga glosa och konfliktlinje: märket.
Märket är nivån för löneökningarna i avtalsrörelsen. Detta märke sätts av facken och arbetsgivarorganisationerna inom exportindustrin genom Industriavtalet.
Det man kommer överens om inom exportindustrin blir normen för löneökningarna i hela Sverige. Även detta är något som kritiserats. Hårt.
Mest tongivande i den kritiken har organisationen 6F varit. 6F är ett samarbete mellan fackförbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko.
Ja, du räknade rätt. Det sjätte facket Transport lämnade samarbetet 2012, men namnet lever kvar.
Enligt facken inom 6F gör systemet med ett märke inte tillräckligt för att minska löneskilnaderna i samhället. Man har därför tagit fram alternativa förslag för hur samordningen inom LO ska skötas. Än så länge har dessa dock fått kalla handen både av de normerande facken inom industrin, och LO som helhet.
Industriavtalet har bidragit till reallöneökningar under många år. Men enligt kritikerna är det tjänstemännen som vinner på fördelningen av dessa reallöneökningar. Löneskillnaden, i kronor räknat, har mer än fördubblats mellan arbetare och tjänstemän sedan Industriavtalet tecknades 1997.
Jag är inte mot att undersköterskor ska få mer i lön. Men det ska inte ske på bekostnad av våra städerskor
För fackförbund med stora andelar kvinnliga medlemmar, som Kommunal och Handels, innebär märket också att kvinnor får svårt att komma ikapp männens löner. Problemet uppstår eftersom märket sätts i procent. Löneökningar i procent innebär att ju högre lön du har desto högre utväxling i kronor får du. Detta gör det också svårare att minska löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrken. Med den utjämningstakt som råder i dag väntas män och kvinnor inom LO-kollektivet ha jämställda löner först om fyrtio år.
Arbetarnas löner bestäms också mer av det normerande avtalet jämfört med tjänstemännens där lönerna i högre grad sätts genom lokal lönebildning, det vill säga lönen sätts direkt på arbetsplatsen. När lönemärket i de normerande avtalen sätts lågt lämnas en större del av löneutrymmet kvar till den lokala lönebildningen, som då ofta tillfaller de högavlönade tjänstemännen.
Dagens system är dessutom, enligt kritiken, konstruerat så att alla förbund som inte ingår i Industriavtalet ”sitter på läktaren” och väntar på ett resultat som de inte kan påverka. Facken i 6F vill att även de fackförbund och arbetsgivarförbund som är mer hemmamarknadsorienterade ska ingå i de parter som sätter märket. Man har också föreslagit ett knä på 28 000 kronor.
Magnus Pettersson är ordförande för 6F och förbundsordförande för Fastighets. Trots sin kritik har Fastighets valt att vara med i LO-samordningen, och på den dramatiska onsdagen i slutet på oktober väljer han också att stanna till presskonferensen i ABF-huset.
– Jag är inte här som 6F:s ordförande, utan som ordförande för Fastighets. Vi vill ha inflytande och insyn. Vi har ett långsiktigt mål att påverka. Men vi har inte släppt frågan för den skull, säger han till Flamman.
Fastighets organiserar bland annat många städerskor. Magnus Pettersson säger att snittlönen ligger på ungefär 24 500 kronor och att en majoritet av medlemmarna därför gynnas av LO-samordningens knä på 26 100 kronor. De flesta av Fastighets medlemmar tjänar mindre än Kommunals utbildade medlemmar. Städerskorna skullle inte se av några pengar från det krav på en särskild låglönesatsning som Kommunal krävde för att stanna i samordningen.
– Jag är inte mot att undersköterskor ska få mer i lön. Men det ska inte ske på bekostnad av våra städerskor, säger Magnus Pettersson.
Det kan verka knakigt. Men LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson tar de konflikter som finns mellan medlesförbunden med ro.
– Eftersom lönebildningen fungerar så bra är trycket att göra förändring ganska litet, säger han till Flamman.
Sveriges Ingenjörer är ett fackförbund för några av de tjänstemän som anses gynnas av nuvarande ordning. Medellönerna för ingenjörer låg förra året på mellan 40 000 och 55 000 kronor.
– Vi menar att lön ska sättas i relation till den kompetens som man har och inte minst de värden man tillför i en verksamhet. Förenklat uttryckt: det stora problemet är inte löneskillnader mellan grupper på arbetsplatsen. Vi ser två betydligt större problem: dels skillnader mellan individers värdeskapande och deras lön och dels osakliga löneskillnader, exempelvis baserat på kön, meddelar Alexander Orlinge, pressekreterare på Sveriges Ingenjörer.
Nästa dramatiska höjdpunkt inom avtalsrörelsen blir i november när LO:s gemensamma krav ska formuleras i siffror, först då läggs ett förslag om hur hög procentsatsen ska vara.
Först då kommer det också stå klart hur stor del av löneutrymmet som tillfaller arbetarna, och hur mycket som kommer att hamna hos tjänstemännen.