Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Under lång tid var vi bäst i klassen på många områden. Bäst välfärd, bäst skolresultat, mest jämlika löner, mest solidariska med andra länder, minsta klasskillnader, bäst bostäder för alla, bäst arbetsvillkor.
Men är vi fortfarande bäst i klassen?
Jag vill hävda att det stämmer. Men inte alls på de områden som vi förr var bäst i klassen på.
Vi är nu i stället bäst i klassen på att privatisera offentlig sektor. Vad finns kvar som vi inte har privatiserat?
Vi är det land i OECD som har de striktaste reglerna för att få sjukpenning. Bäst i klassen.
Vi är också bäst i klassen med karensdagen. Vi är det enda land i Norden som har kvar en karensdag. Bäst igen. På att vara sämst.
Vi är det land i världen som har lägst beskattning på vinst i gruvindustrin genom minerallagen. Chile var bäst men ändrade sin lagstiftning 2016. Nu är Sverige bäst på att skänka bort naturtillgångar till utländska bolag och svenska politiker som är delägare i dessa.
Vi är också bäst i klassen på att skuldsätta oss. IMF och Världsbanken har i åratal varnat för ekonomisk kris om regeringarna inte gör något åt bostadsbubblan. Inte mycket har hänt. Skuldsättningen ökar kontinuerligt.
Vi är bäst i klassen på att skapa de snabbast ökande klasskillnaderna. Mest i hela världen faktiskt. Jämlikhet är en förlegad tanke år 2021. I stället för att göra något åt de skilda levnadsvillkoren lovar politikerna fler poliser, fler fängelser och hårdare straff. Som om vi på det viset skulle bli bäst i klassen med ett samhälle med lika möjligheter för alla.
I de viktiga internationella ekonomitidningarna är Sverige bäst i klassen. Vi är ofta kallade ett skatteparadis. Det är billigt att köpa upp apotek, sjukhus, skolor, allmännyttans lägenheter kan man läsa. Inget är omöjligt i landet bäst i klassen.
När länder som Frankrike, Indien, Spanien och Italien åter förstatligar viktiga samhällsfunktioner som järnväg, sjukvård och flygbolag är Sverige återigen bäst. På att helt ignorera begreppet.
I Internationella valutafonden IMF, en odemokratisk samling där det rikaste landet har flest röster, sitter nu en svensk minister som ordförande. Fondens mål är privatisering och liberalisering av länders ekonomi på bekostnad av många mänskliga rättigheter.
En belöning verkar det vara att få vara ordförande. Som tack för att svenska regeringar varit lydiga. Sedan 1990-talet har de varit bäst i klassen på att lyda order. Sälj ut, skräm befolkningen med statsskulden, hota med massarbetslöshet, lura på människorna ett lika uselt pensionssystem som man hade i Chile. Som redan skrotats där. Men inte här.
På 30 år har den gemensamma välfärden sålts ut till högstbjudande och fackföreningsrörelsen har varit bäst i klassen på att hålla tyst och inte ställt krav på det socialdemokratiska arbetarpartiet.
På samma sätt har hyresgästföreningen varit bäst i klassen på att vara tyst och lojal mot samma parti när kommun efter kommun sålt ut skattebetalarnas bostäder.
Att vara bäst i klassen är som synes inte alltid en merit. Det som räknas är i stället vad man är bäst på.
