Inrikes/Nyheter 30 december, 2021

Tema Elektro skrev avtal med ”gult fack” före avtal med LO-förbund

Efter en hård strid tecknade elföretaget Tema Elektro förra året avtal med Elektrikerförbundet. Men Flamman kan nu avslöja att före­taget innan dess slöt avtal med fack­föreningen Blå-gul, som registrerats hos vice vd:ns nära släkting. En person som också är kommun­politiker för Sverige­demokraterna. Nu har det nya facket för­sökt stämma Elektriker­förbundet. – Det låter som en klart gul fack­förening, säger Dan Holke, mång­årig vd och chefs­jurist på LO-TCO Rättsskydd.

Tema Elektro ligger i skånska Blent­arp, strax utanför Sjöbo, och har en handfull anställda. Elektrikerförbundet har enligt egen uppgift försökt få till kollektivavtal med dem sedan 2020, och när konflikten i somras eskalerade till strejk och sympatistrejk från Byggnads skrev Tema Elektro till slut på. Efteråt sade vice vd Lena Nersing i en intervju med tidningen Arbetaren att de hade motsatt sig ett kollektivavtal med Elektrikerförbundet eftersom de redan hade ett avtal med ett annat fackförbund, men ville inte precisera vilket.

Flamman kan nu avslöja att det rör sig om ett förbund registrerat på samma adress som en nära släkting till Lena Nersing, tillika kommunal SD-politiker. Förbundet heter Blå-gul fackförening och registrerades hos Skatteverket först efter att Elektrikerförbundet börjat sätta press på Tema Elektro. De har i skrivande stund inte publicerat någon information om sin inriktning, medlemsantal eller demokratiska struktur. Däremot har det försökt stämma Elektrikerförbundet, med hänvisning till de nya begränsningarna av strejkrätten. Förbundets juridiska ombud i den processen är också hon tidigare sverigedemokratisk kommunpolitiker och kandidat i kyrkovalet.

Dan Holke, mångårig vd och chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd, säger att han aldrig stött på Blå-gul fackförening tidigare.

– Det låter som en klart gul fackförening, säger han till Flamman.

Begreppet gul fackförening syftar på ett fack som är bildat eller kontrollerat av arbetsgivaren. FN-organet ILO definierar det som ”ett fackförbund som är begränsat till ett enskilt företag som dominerar eller starkt påverkar det, och därmed begränsar dess inflytande”.

I sin stämningsansökan till Arbetsdomstolen hävdar Blå-gul fackförening att de tecknade kollektivavtal med Tema Elektro i januari 2020 – omkring ett och ett halvt år innan de fick ett organisationsnummer hos Skatteverket. Därför hänvisar de nu till en omstridd ny lag från 2019. Den innebär att arbetsgivare i vissa fall har rätt att slippa stridsåtgärder om de redan tecknat ett kollektivavtal. Frågan delade fackföreningsrörelsen, och på vissa håll varnades för att lagändringen öppnade för just gula fackförbund som tecknar avtal med nybildade företag och på så sätt skyddar företaget från oberoende, medlemsstyrda fackförbund.

Lena Nersing säger till Flamman att hon eller Tema Elektro inte har något inflytande över Blå-gul fackförening. Hon säger också att de många turerna kring Tema Elektros olika avtal handlar om pensionsvillkor, och att LO:s försäkringslösning ger sämre villkor för hennes anställda.

– Jag vill inte att du citerar mig i tidningen. Svenska Elektrikerförbundet har sagt att de ska skriva nyanserade och neutrala saker om när vi tvingades att göra upp, hur saker och ting förelåg, men det har inte skrivits en rad om det. Så jag litar inte på er journalister, helt enkelt.

Har du eller Tema Elektro kontroll eller inflytande över Blå-gul fackförening?

– Vi har ett avtal med dem, som vi har med Elektrikerförbundet. Det är lite som att fråga om vi har inflytande över Elektrikerförbundet. Nej, det har vi inte, och man ska inte ha det som arbetsgivare heller. Det är en arbetstagar­organisation.

Men andra fackföreningar publicerar sina demokratiska strukturer öppet. Det enda som finns registrerat om Blå-gul fackförening är att den finns på samma adress som en nära släkting till dig.

– Det måste du ta med Blå-gul fackförening. Jag har inget inflytande över den föreningen, jag har inget med den föreningen att göra, förutom att jag har medarbetare som är anslutna till ett kollektivavtal med dem. För att de ville ha det, för att de ville ha bra villkor, vilket de inte kunde få med Elektrikerförbundet. Eftersom hela LO-kollektivet har signat upp för Fora (LO:s pensionsförsäkringslösning, reds. anm.). Där ligger en hund begraven.

Lena Nersing hänvisar upprepade gånger till Blå-gul fackförening, men vill inte ge några kontaktuppgifter till dem med hänvisning till medarbetarsekretess. Hon säger också att påståendet att Blå-gul fackförening är ett gult fack är ”helt absurt”.

– Betyder det att det är fel på en sådan fackförening, om det nu skulle vara en gul fackförening? Men jag har inget inflytande över den. Men om det skulle finnas sådana fackföreningar, vad är problemet med det?

Problemet som brukar pekas ut är att ett gult fack inte kan agera fristående eftersom det styrs eller påverkas av arbetsgivaren.

– Då bör man undersöka också LO-facken, hur influerade de är av sin huvudorganisation. Vad kallas de för, bruna fackföreningar? Om man nu ska ha en färg.

Henrik Junzell, förhandlingschef på arbetsgivarorganisationen Installatörsföretagen, säger till Flamman att han inte känner till Blå-gul fackförening och att Tema Elektro har tecknat sitt avtal med Elektrikerförbundet utan Installatörsföretagen som mellanhand. Därför vill han inte kommentera fallet ytterligare.

Arbetsdomstolen avfärdar Blå-gul fackförenings stämningsansökan med motiveringen att lagen är till för arbetsgivare, inte konkurrerande fackförbund. Men enligt Dan Holke skulle inte heller Tema Elektro kunna driva frågan i det här fallet, eftersom en stridsåtgärds laglighet måste prövas senast tre månader efter att den genomfördes. Strejken på Tema Elektro tog slut den 9 augusti.

Däremot kan situationen med dubbla avtal nu leda till en prövning om vilket avtal arbetsgivaren måste följa. Lena Nersing vill inte svara på om Tema Elektro tänker inleda en sådan process.

– Då är huvudregeln det först träffade avtalet. Då innebär det att arbetsgivaren möjligen kan strunta i avtalet med Elektrikerförbundet när det gäller löner och anställningsvillkor, även om det är fullt giltigt som avtal, säger Dan Holke.

Skulle Tema Elektro då kunna säga att Blå-gul fackförening hade det första avtalet och slippa avtalet med Elektrikerförbundet?

– Ja, det blir i så fall nästa steg. Om Elektrikerförbundet skulle stämma Tema Elektro för kollektivavtalsbrott så skulle Tema Elektro kunna invända att de redan har ett annat kollektivavtal, som tecknats innan. Då får man pröva den frågan. Då blir frågan: är Blå-gul en riktig fackförening, eller något annat?

Svenska lagar är fåordiga om vad som räknas som ett fackförbund. Formellt sett är det enda som krävs att minst två personer bildar en förening och skriver i dess stadgar att de ska tillvarata arbetstagares intressen och verka för bättre villkor. De som oroat sig för gula fackförbund efter lagändringen 2019 har bland annat pekat på det. Men enligt Dan Holke skulle en eventuell prövning av ett fackförbunds ”riktighet” väga in fler aspekter än de strikt juridiska.

– Det har egentligen aldrig riktigt prövats vad det skulle innebära i en sådan här situation, där det luktar som att det är arbetsgivaren själv som ligger bakom. Om man kan leda det i bevis så vore det konstigt om man skulle acceptera det. Men det finns inga rättsfall på det vad jag vet. Vilka krav man kan ställa i en sådan situation har aldrig riktigt prövats.

Blå-gul fackförening uppfyller väl det grundläggande kravet att ha stadgar som säger att de ska tillvarata arbetstagares intressen?

– Ja, förmodligen. Men det skulle nog inte stanna vid en sådan prövning, gissar jag. Om det också framkommer att det egentligen är arbetsgivaren som ligger bakom så skulle man sannolikt inte godta det som facklig organisation som kan teckna kollektivavtal. Då kommer man titta på verkligheten, inte på kartan.


Flamman har sökt Elektrikerförbundet och Blå-gul fackförening genom dess juridiska ombud.


Texten uppdaterades den 4 januari 2022.

 

Gul fack­förening

Fackförening som är styrd eller starkt påverkad av arbets­givaren och därför inte kan agera oberoende och tillvarata arbets­tagares intressen. De är ovanliga i Sverige på grund av den jämförelse­vis starka arbetar­rörelsen och fack­förenings­vänliga lagar. Men de är be­tydligt vanligare i bland annat syd­ostasiatiska länder där vänstern är svag, och i auktoritära länder.

Lagändringen 2019

Efter en lång strid mellan Hamnarbetarförbundet, Transport och Sveriges Hamnar om vilket fack som har rätt att företräda svenska hamnarbetare, och om möjligheten att teckna dubbla avtal på samma område, kom LO och Svenskt näringsliv överens om en begränsning av möjligheten att strejka för att undantränga ett redan gällande kollektivavtal. Bland andra Hamnarbetarförbundet och företrädare för syndikalistiska SAC tolkade begränsningen som ett öppnande för arbetsgivarstyrda (”gula”) fackföreningar, som tecknar villkorsdumpande kollektivavtal som sedan inte kan undanträngas av ”riktiga” fackförbund genom strejk. Förespråkarna sade i stället att lagändringen byggde på redan etablerad juridisk praxis om hur undanträngning får gå till, och att den syftade till att hindra fackförbund som strejkar utan att vilja teckna kollektivavtal.

Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
TV 12 april, 2025

Grillen #3: ”Pappa, kan vi fira jul utan el i år?”

I veckans Grillen: När ska Elon Musk börja kampanja för Sverigedemokraterna, vilken historisk era är sexigast och varför är det så kul att håna Liberalerna?

Vi gästas dessutom av Elinor Odeberg, chefsekonom på Arena och författare till boken Dyrtider, för att prata om varför kaffet har blivit så dyrt – och matjättarnas roll i inflationen.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Elinor Odeberg

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Javier Cordova

Klippning:
Petter Evertsen