Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Europa befinner sig i en energikris med rekordhöga elpriser. Debatten om skuld och lösningar har varit intensiv även i Sverige. Högern anklagas med rätta för att ha stoppat en lång rad vindkraftsprojekt som hade kunnat bidra med stora mängder förnybar el till oss och våra grannländer. S och MP gör samtidigt sig själva en otjänst när de avfärdar varningar om elbrist som alarmism och avvisar kärnkraften med hänvisning till dess lönsamhet. Politik är inte att presentera vad som är marknadsmässigt på dagens avreglerade elmarknad, utan att utforma övergripande, långsiktiga mål och ta fram politik därefter. Två av de viktigaste målen bör vara:
- Trygga en fortsatt stabil energiförsörjning som folk har råd med.
- Få ned koldioxidutsläppen så snabbt som möjligt.
Om ovanstående mål har högsta prioritet är två dåliga utgångspunkter att förlita sig på marknaden och att ställa kärnkraft mot vindkraft. Transportsektorn och industrin kommer behöva stora mängder el för att ställa om, och även med omfattande energieffektiviseringar och en minskning i total energiförbrukning lär elproduktionen behöva öka. Den billigaste och snabbaste lösningen är då att inkludera så många fossilfria energislag som möjligt i kalkylen.
Sol och vind har mycket riktigt blivit de billigaste energislagen att bygga ut globalt. Deras akilleshäl är att el måste användas vid samma tidpunkt som den genereras. När de producerar el matchar det inte när samhället efterfrågar den. För att överbrygga gapet mellan produktion och förbrukning när andelen planerbar kraft minskar krävs flexibilitetsåtgärder. Lagring av energi är en sådan, ökad överföringskapacitet och flexibel efterfrågan två andra. Att lagra förnybar energi är dock dyrt och görs inte i större skala i dag, till stor del för att vi har en fossildopad ekonomi som inte gett utrymme för lagringsteknikerna att uppnå stordriftsfördelar. Ökad överföringskapacitet och flexibel efterfrågan kan jämna ut, men räcker inte på egen hand.
Att göra en intermittent kilowattimme förnybar el till en planerbar eller flexibel kilowattimme gör den dyrare än en fossil sådan. Ändå behöver det göras på bred front. Därför är det oklokt av politiker att lämna walkover till marknaden och använda lönsamhet på dagens marknad som argument. Samhällsnyttan av planerbarhet och flexibilitet värderas inte.
I stället för att friskriva sig från ansvar med hänvisning till marknaden behöver politiken inta en mer aktiv roll. För Sveriges del innebär det exempelvis ett skifte till en mer expansiv finanspolitik. Dagens finanspolitiska ramverk behöver förnyas och stora klimat- och infrastruktursatsningar för framtiden bör lånefinansieras. Det behövs också en ny energiöverenskommelse med fokus på klimat, stabilitet och elektrifiering. Utöver det behöver elmarknadens konstruktion, prissättning och ägandeförhållanden ifrågasättas. Omställningen kommer att bli svajig, orättvis och i förlängningen misslyckas om den ska forceras igenom på dagens trasiga marknad.
Gabriel Malmer studerar teknisk fysik och energisystem och är medlem i Vänsterpartiet Lund.