Inrikes/Nyheter 18 februari, 2022

Utomfacklig protest fick SJ att lova bättring – och straffa arrangörerna

När SJ:s schemasystem havererade bestämde sig en anonym grupp anställda för att säga nej till frivillig övertid i protest. Tåg blev stillastående och gruppen fick snabbt svar på sina krav. Nu sprids de utomfackliga metoderna till andra delar av järnvägen.

Som Flamman tidigare har berättat i en serie artiklar var vinterns kris på SJ kulmen på flera års facklig strid om försämrade arbetsvillkor. Vid införandet av SJ:s nya schemaläggningssystem var utgångspunkten, enligt de fackliga som Flamman pratat med, att kollektivavtalet skulle anpassas efter datorsystemet. Efter att majoritetsfacket Seko sagt nej till tre avtalsförslag bestämde sig SJ för att införa det nya schemasystemet ändå. I stället för ett nytt kollektivavtal började företaget då tolka det gamla avtalet på ett mer strikt sätt för att passa den nya schemaläggningen.

Men när schemakrisen var som djupast, strax före jul, frångick en anonym grupp tåganställda den formella fackliga ordningen och organiserade en egen protest. Under namnet ”Livspusselkommittén” bestämde sig ombordpersonal på SJ Götalandståg, ett dotterbolag som kör Västtågen, för att tacka nej till frivillig övertid i två veckor. Tanken var att lägga tyngd bakom fyra krav: att ledningen ska stoppa nya sämre semesterregler, rulla tillbaka införandet av veckovisa scheman, införa mer föräldraanpassade scheman och be om ursäkt för haveriet med schemaplaneringen. Något som bland andra tidningen Arbetet tidigare rapporterat om.

Flamman kan nu berätta att protestaktionen ledde till stillastående tåg och att företagsledningen snabbt lovade de anställda förbättring på alla fyra punkter. Men också att SJ, enligt en av personerna bakom Livspusselkommittén, har hotat med repressalier för de inblandade och bett anställda tjuvlyssna på varandra för att avslöja arrangörer.

Nu har den utomfackliga metoden börjat spridas till andra delar av järnvägen.

”Livspusselkommittén” betonade i samband med sin lansering att man inte uppmanade anställda att bryta mot kollektivavtalet. Det var frivillig övertid man skulle tacka nej till och den som beordrades att komma in skulle göra det. Men eftersom SJ Götalandståg (som har ett eget kollektivavtal, separat från ”stora” SJ) sällan gör bruk sin rätt att beordra övertid sände aktionen en tydlig signal.

Det säger en av deltagarna, som vill vara anonym av rädsla för att bli straffad av företaget. Hen berättar för Flamman att det inte rörde sig om något försök att konkurrera ut det officiella fackförbundet eller organisera en vild strejk.

– Så länge det finns en arbetsplats finns det ju folk som arbetar där, och de pratar med varandra, säger hen och fortsätter:

– Så vi snackade ihop oss om vad det fanns för möjligheter. Det kom en massa olika förslag på vad man kunde göra. Som det alltid är – någon vill sjukskriva sig eller säga upp sig, någon vill ställa sitt tåg och gå hem. Det var lite olika. Det viktiga var att komma överens om något som som alla kunde stå bakom, eftersom vi har många timanställda och deltidsanställda.

Att säga nej till frivillig övertid blev därför att slå två flugor i en smäll – man visade sitt missnöje med schemaläggningen och kunde samtidigt bevisa att företaget var underbemannat och beroende av övertidsarbete. Flera avgångar blev inställda, trots att det inte var målet.

– Jag vet inte hur många tåg som ställdes in på grund av annan personalbrist och hur mycket som berodde på att folk inte ville jobba övertid, men det var ganska många som ställdes in under några dagar. Det gav ju resultat. Det är det tråkiga, det är ekonomi som är det viktiga, säger deltagaren.

Flamman har tagit del av ett mejl som skickades till de anställda på SJ Götalandståg kort efter Livspusselkommitténs aktion. Där adresseras indirekt alla fyra krav som gruppen ställde, med löften om bättring. I mejlet nämns bland annat fler beviljade ledighetsansökningar och högre bemanning. Företaget ber också förbehållslöst om ursäkt för schemakrisen.

Protestdeltagaren som Flamman pratat med är ändå försiktig med att utropa seger.

– Det är fortfarande ganska luddigt, som det alltid är när en företagsledning skickar ut en åtgärdsplan. Men jag tror att det finns något slags välvilja från SJ, de flesta litar på att de vill behålla personal. Folk kommer sluta om det fortsätter så här och det vill ju inte SJ heller.

Men kort efter att svarsmejlet skickats förvärrades relationen mellan ledningen och de anställda på nytt. Enligt deltagaren inleddes en jakt på dem som stått bakom protestaktionen, med hot om avsked eller andra repressalier.

– Det har kommit fram i efterhand att de sagt till tågvärdar att gå in i personalhytten och lyssna om det sägs något om vem som ligger bakom. Så det har varit en häxjakt. De har verkligen försökt fiska fram vem som ligger bakom. Och det blir konstigt, för det är ju inte någon särskild person.

Livspusselkommittén stöddes inte av något av de officiella fackförbunden på SJ Götalandståg. Tvärtom sade de offentligt att gruppen borde avbryta sin aktion och i stället använda de vanliga förhandlingsvägarna. Men enligt deltagaren som Flamman pratat med är relationen mellan Livspusselkommittén och facket god.

– Till viss del måste de ju säga så där, men jag vet inte hur mycket de menar det. Det finns ändå ett förtroende för de fackklubbar som är på arbetsplatsen.

Hen säger att Livspusselkommittén innehåller medlemmar från de två stora tågfacken Seko och ST, liksom oorganiserade.

Så ni har inte fått några tillsägelser av facket internt?

– Inte jag i alla fall, säger hen och fortsätter:

– Det har varit ganska smart av dem att inte försöka lägga sig i utan hålla ett avstånd. I bästa fall använder de ju detta som ett påtryckningsmedel. Att det finns ett massivt missnöje på en arbetsplats måste ju alla fackklubbar använda när de ska förhandla.
Parallellt med Livspusselkommitténs protest står de officiella facken inför en utmaning. Det nya schemaplaneringssystemet togs i bruk dagen efter sista uppsägningsdatum för Seko:s nuvarande avtal. Därför kan de inte använda stridsåtgärder för att komma till rätta med arbetsmiljön. Ett annat problem är att mycket av villkoren har reglerats i lokala överenskommelser som sagts upp eller förändrats när SJ bytt planeringssystem. När de övergripande kollektivavtalen inte innehåller samma skydd för arbetstagarna uppstår ett oreglerat vakuum. Att lyfta in de områdena i centrala avtal är en stor utmaning.

Dessutom behöver avtalen bli strängare, enligt protestdeltagaren, eftersom datorprogrammet som ritar scheman inte tar den mänskliga hänsyn som tidigare anställda planerare brukade göra. Om en sen schemaändring inte kostar särskilt mycket för företaget, som i dag, så kommer den genomföras. Allt behöver regleras i detalj.

– Nu har vi något som kallas tidsförskjutningstillägg. Om företaget flyttar en tur mer än två timmar får vi typ 150 spänn för det. Ingenting. Men hade vi haft i avtalet att vi får kvalificerad övertid för allt som ändras efter att månadsschemat har satts så hade det såklart gjort att datorn tyckte det var sämre att flytta turer. Nu är det gratis för den att göra det, i princip.

När scheman blir mer individuella och ritas av en dator blir också förhandlingsordningen på företaget, där fackligt förtroendevalda ska göra riskanalyser av scheman, mer tandlös.

– Man kan inte sitta och förhandla tusen scheman om dagen.

Nu sprids den utomfackliga strategin till andra delar av järnvägen som står inför automatisering. Som Flamman tidigare rapporterat råder det stora arbetsmiljöproblem på Stockholmspendeln, som körs av Hongkongbaserade tågbolaget MTR. Där är de mänskliga tågvärdarna på väg att bytas ut mot övervakningskameror, med konsekvensen att lokföraren får ensamt ansvar för säkerheten på tåget.

Som ett svar på det har anställda bildat protestgruppen ”Nog nu för 17”. Där ingår över 60 personer från olika yrkeskategorier, däribland tågvärdar, lokförare, städare och stationspersonal.

– Tanken med gruppen är att vi ska stå enade. Att visa för både fackliga förbund och arbetsgivare att vi är missnöjda med bristande information om vår framtid, säger en av arrangörerna.

– Vi försöker lyfta fram problem på vår arbetsplats i ljuset. Få folk att reagera på missförhållanden i våra jobb och att vi, i ett demokratiskt samhälle, inte vill bli utsålda till ett diktaturstyrt företag.

Hon syftar på att MTR är helägt av kinesiska staten. Kritik mot att just de har vunnit upphandlingen om pendeltågstrafiken kommer bli ett av huvudbudskapen under de månatliga demonstrationer som gruppen planerar att hålla. Ett av flygbladsbudskapen lyder:

”MTR, som finansieras av skattemedel som hamnar i Kina, anser att stationspersonal bara behöver fem minuter rast per dag.

MTR, som ägs av en regim där fackliga företrädare fängslas, kräver att stationspersonalen ska anmäla sina toalettbesök.”

SJ:s presschef Tobbe Lundell säger till Flamman att de försökt förstå vilka Livspusselkommittén är för att kunna föra en dialog.

– Jag kan inte redogöra i detalj för hur det gått till, men vi har löpande dialog med fack och skydd under den här krisen som fortfarande pågår. Sedan dök det upp en lokal konstellation som inte talade om vilka de var. De utförde någon typ av aktion som arbetsgivaren inte kände till och därmed inte kunde bemöta eller kommentera. Så vad vi har gjort är att undra ”vad är det här, vi kan inte ens föra en dialog, vi vet inte vilka vi pratar med, vi har upparbetade kanaler och det vore fint om vi kunde fortsätta använda dem.”

– Någon vill något, men vi vet inte riktigt vem och riktigt vad, så då måste vi så klart ställa frågan: vem är det som knackar på och vad vill du?

En inblandad som vi pratat med säger att det har varit hot om avsked och andra repressalier, stämmer det?

– Inte som jag känner till, det låter jättekonstigt. Helt osannolikt, skulle jag säga.

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr