Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Masha Amini, en 22 årig kurdisk kvinna, torterades och mördades brutalt av Irans ”moralpolis”. Hennes död är ännu en förlust i det teokratiska krig som Irans regim för mot såväl kvinnor som etniska minoriteter, arbetarklass och queera personer i Iran. Hennes mord har inte väckt endast sorg hos det iranska folket.
Mahsa Amini och tusentals andra kvinnor som hon, är direkta offer för brott i de rådande islamiska reglernas namn. Denna medeltida och kvinnofientliga praktik ser på intet sätt kvinnan som jämställd. Det har resulterat i tusentals dödsfall, avrättningar och fängslade eller torterade kvinnor.
Att protestera i reaktion mot Mahsas död kan bli vändpunkten i kampen mot dessa tragedier. Det är en väckarklocka som påminner oss om de tusentals andra som fallit offer för denna kvinnomördande regering. Och återigen blir det uppenbart att det drabbar hundratals, tusentals, tiotusentals oskyldiga kvinnor och flickor.
Mahsa är en tydlig bild och representant för alla dessa offer, för fyrtio år av polisbrutalitet och institutionaliserat kvinnohat. Hennes öde representerar den militariserade ockupationen av det dagliga livet och den så långvariga utarmningen i händerna på bourgeoisien som kulminerat i en ny revolutionär energi. Att protestera mot Mahsas mord är att protestera mot alla de andra brott som begåtts av denna blodsugande regim.
Nu har människorna gått ut på gatorna i Irans städer, och de har gett rungande svar till de styrande brottslingarna genom att skandera ”död åt diktatorn” och ta av sig sina hijaber.
Massprotesterna har åtföljts av en generalstrejk av Kurdistans folk. Ockupationen av städer och distrikt och den efterföljande förstörelsen av symboler och verktyg för regeringens förtryck är inte bara en protest mot den obligatoriska slöjan. Det är början på en massrörelse för att störta det köns-, etniska och klassförtryck som den teokratiska regimen påtvingat dem. Den här koalitionen mot ett fortsatt statligt våld har kommit att omfatta fackföreningar, universitetsstudenter, fattiga, arbetslösa och marginaliserade gränsstäder. Kraven, budskapen och kampen som leds av kvinnor, arbetare, etniska minoriteter och alla förtryckta grupper kommer att spridas. Endast genom internationell solidaritet kan vi hjälpa det iranska proletariatet i deras kamp för befrielse. Det iranska proletariatet visar att det kapitalistiska förtrycket inte är permanent, oavsett hur repressiv regeringen är.
Vi kan, och vi måste, avsluta denna cykel av dödande – med enad kraft. Tragedin som är Mahsas död kan, och borde, bli startskottet för ett rikstäckande uppror mot den styrande eliten för att bli av med den islamiska republikens ondska.
Jag vill avsluta med ett citat från Lenin.
”Kvinnornas del av den proletära armén är av särskilt stor betydelse. En revolutions framgång är beroende av i vilken utsträckning kvinnor deltar i den.”
Eiga Fatahi, mångårig deltagare i den iranska motståndsrörelsen