Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Kanske har du funderat på hur de islamska mullorna i Iran kan beordra avrättningar av protesterande unga människor som tror på frihet och demokrati, eller hur länder som Saudiarabien, Afghanistan och Jemen använder islam som ett förtryckande verktyg. Även om få andra statsreligioner är så repressiva som islam, lider nästan alla religioner av förtryck, dogmer, maktkamper, hierarkier, märkliga regler och föråldrade tankesätt. Det är inte så konstigt att människor i utvecklade länder blivit alltmer sekulariserade, det vill säga avståndstagande från etablerade religioner.
Innebär detta att den icke-troende ateismen eller den icke-ställningstagande agnosticismen är framtidens vinnare? Knappast! Den alternativa andligheten växer globalt och bygger både på antika visdomstraditioner och nya spirituella inriktningar.
Men visst är det konstigt att det till stor del saknas en metafysisk andlighet där fysik och andra vetenskapsgrenar är representerade, som kan förmedla möjliga svar på verklighetens grundläggande natur. Speciellt eftersom fysiker och neuroforskare numera är allt mer intresserade av medvetande och andra existentiella frågor. Faktum är att metafysiken grundades redan genom Aristoteles försorg för mer än 2 300 år sedan, och sedan dess har många kända fysiker, exempelvis Einstein, Planck, Bohm och Schrödinger, betraktat sig som djupt troende men icke-religiösa. Är det inte arrogant att tro att vi kan förstå hur universum fungerar? Kanske! Men utan nytänkande sitter vi fast i religiösa järnburar. Med tanke på den omfattande existentiella fattigdom som uttrycks i hög mental ohälsa, speciellt bland unga, är det nog hög tid att metafysiken får en renässans. Genom en andlig metafysik finns förutsättningar för en äkta demokrati, djup mening, mänsklig blomstring, genuin hållbarhet och global samhörighet.