Musikscenen Terminal 5 i trendiga Hell’s Kitchen i New York kokade. Den unga publiken stampade och tjöt. Kvällens egentliga huvudperson, den demokratiske borgmästarkandidaten Bill de Blasio, hade tillfälligt förpassats åt sidan på scenen. Till ropen av ”Bernie, Bernie, Bernie” och ”Bernie 2020” äntrade den då blott 76-årige senatorn Bernie Sanders talarstolen.
Det var den 31 oktober 2017 och Sanders var där för att samla stöd för Bill de Blasio inför borgmästarvalet i New York City. Jag fanns på plats, och kunde själv genom huden uppleva hur Bernie Sanders genom sin heliga vrede lyckades entusiasmera och mobilisera mötesdeltagarna. Veckan därpå vann Bill de Blasio valet.
I dag är Bernie Sanders 81 år och han är fortfarande arg. I sin nya och redan storsäljande bok It’s OK to be Angry about Capitalism (Allen Lane, 2023) är han arg på det mesta i USA: det underdimensionerade sjukvårdsystemet, den orättvisa skolan, arbetslösheten, biljonärerna, rasismen, de partiska massmedierna och den politiska eliten i Washington. Mest av allt är han arg på den växande ojämlikheten, och på den kapitalism som utgör roten till det onda och som Bernie Sanders benämner ”uber-kapitalism”. Han efterlyser en politisk revolution, en revolution som är nödvändig för att problemen och orättvisorna ska kunna åtgärdas.
Det är lätt att dela Bernie Sanders vrede. Skillnaderna i livsvillkor mellan rika och fattiga är absurda och så mycket större i USA än vad de, trots den växande ojämlikheten, är i Sverige. Bernie Sanders lyfter också i sin bok fram de skandinaviska länderna som förebilder, till exempel Finland i skolpolitiken och Norge i mediepolitiken. Hans egen politiska revolution består i huvudsak av krav som påminner om traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik. I alla fall som vi minns den. Utbildning och sjukvård ska vara kostnadsfritt. Skatterna ska höjas. Arbetarnas rättigheter ska stärkas. Medborgarna ska ha rätt till en bostad till rimlig kostnad. Miljökraven på företagen måste stärkas. Värna domstolarnas integritet. Håll pengarna borta från politiken.
Den som letar efter nya idéer i Bernie Sanders bok får således leta förgäves. Boken är inte skriven för att lansera en ny politik. Den är skriven för att befästa den position Bernie Sanders och hans anhängare redan erövrat i den politiska debatten. Argumentationen är i viktiga avseenden riktad direkt till det demokratiska partiet, för att mobilisera ett starkt internt stöd för en vänsterpolitik inför president- och kongressvalen 2024.
Bernie Sanders har fortfarande en stark ställning i amerikansk politik och i det demokratiska partiet. Han har varit kongressledamot för delstaten Vermont i 32 år, först från 1991 i representanthuset och sedan från 2006 i senaten. Fram till 2015 var han partilös, från 2015 representerar han demokraterna. I demokraternas primärval inför presidentvalen 2016 och 2020 skördade han framgångar, även om han inte lyckades hota Hillary Clinton och Joe Biden på allvar. I ett politiskt sargat och söndrat demokratiskt parti utgör han en stark kraft, särskilt inom dess vänsterfalang. Hans starka ställning vilar på två pelare. För det första lyckas han i en tid präglad av kulturkrig mobilisera ett politiskt engagemang i traditionella vänster-högerfrågor – det vill säga hur samhällets materiella resurser ska fördelas och vilken roll staten ska ha i samhällslivet. För det andra, klarar han konststycket att kombinera en faktisk maktposition – han är ordförande för senatens utskott för frågor kring hälsa, utbildning, arbete och pensioner – med att beskriva sig själv och uppfattas som en politisk outsider, en person som står utanför det partipolitiska spelet och som därför sällan utkrävs politiskt ansvar. I Sverige är det ju Jimmie Åkesson som genom att sätta politiskt avtryck i Tidöavtalet och ändå stå utanför regeringsmakten lyckats med just detta. Det finns ett drag av populism i Bernie Sanders politiska retorik, där ett homogent ”etablissemang” ställs mot ”det arbetande folket”.
När denna text skrivs är jag återigen i New York. Utanför Trump Tower på Femte Avenyn flockas Trump-anhängare med röda Maga-kepsar (”Make America great again”). Utanför distriktsåklagarens kontor monteras avspärrningar och medier flockas i väntan på besked om åtal mot Donald Trump för ekonomiska oegentligheter. Utanför Fox News lokaler samlas vänsterdemonstranter som protesterar mot de fejknyheter som genomsyrar Fox sändningar. Inom kort väntas Bernie Sanders ge besked om han kandiderar till en ny period i senaten, och om han även ställer upp som presidentkandidat 2024. Jag håller tummarna. Hans vrede är värdefull.