Nyheter 12 februari, 2024

Ahmed är fast i Rafah: ”Det här är folkmord”

Ahmed Abuzaid träffades av splitter när en israelisk missil slog ned bredvid honom. Foto: Privat.

För att få stanna i Sverige behövde Ahmed Abuzaid flytta till Gaza. Nu är han fast i gränsstaden Rafah – medan Israel hotar med markinvasion.

När Ahmed Abuzaid, fysioterapeut på Baggängens vårdcentral i Karlskoga, var på väg till affären i Rafah hörde han en explosion. 38-åringen tittade upp och såg hur grus slungades åt alla håll från en byggnad som träffats av en israelisk missil. Han hukade sig men kände snart smärtan stråla genom kroppen.

– Jag gick för att handla och vi hörde ingenting. Så slog en bomb ned i ett hus. Jag kramade gatulampan och en stor sten landade rakt på min hand. Jag fick frakturer i alla fingrar, berättar han på en sprakande Whatsapp-lina efter flera försök.

Israel bombar gatorna och drönarna är överallt, 24 timmar om dygnet. Det finns inget område som är säkert.

Detta var i mitten av november. Sjukhusen var överfulla och plågade av bombningar, så han fick sätta på bandaget själv. Lyckligtvis är han utbildad fysioterapeut men handen gör fortfarande ”väldigt ont”.

Innan 7 oktober bodde han tillfälligt i Gaza stad, men när kriget bröt ut flydde han längs havet söderut, till Deir al-Balah.

– Det var farligt. Israel bombar gatorna och drönarna är överallt, 24 timmar om dygnet. Det finns inget område som är säkert. Jag har massor av släktingar som är döda och skadade på sjukhuset, säger han långsamt och hämtar andan innan han fortsätter.

– Tre vänner har också blivit dödade tillsammans med sina familjer. En vän skadades i bröstet och höfterna av en bombning.

I december flydde Ahmed Abuzaid vidare söderut. Nu har han och 1,4 miljoner andra palestinier tryckt ihop sig i Rafah, en stad vid gränsen mot Egypten som i början av 2022 hade 265 000 invånare. Den 9 februari beordrade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu militären att ”evakuera befolkningen” från staden i förberedelse för en markinvasion.

Human Rights Watch kallar planen för ”katastrofal” och ”olaglig”, då palestinierna inte har någonstans att fly (9/2). EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell varnade på X för att en markinvasion skulle leda till en ”obeskrivlig humanitär katastrof och allvarliga spänningar med Egypten.” (10/2) FN:s humanitära hjälpkontor OCHA sade att en invasion av den överbefolkade staden ”kan leda till krigsbrott som måste förhindras med alla medel” (6/2).

Men trots att Ahmed Abuzaid är bosatt i Sverige sedan 2014 säger Utrikesdepartementet att de inte kan hjälpa honom ut ur Gaza då han saknar uppehållstillstånd. Först måste han intervjuas vid svenska ambassaden i Kairo. Han har nu fått en tid bokad till 20 februari, men kan inte intervjuas via telefon eller internet och det finns inget sätt att ta sig över gränsen. Lyckas han inte genomföra intervjun så kommer de att neka hela ansökan. Nu kan han bara vänta.

Ett kilo lök kostar 300 kronor. Det finns inte kyckling, ägg, kött eller fisk.

– Det är fruktansvärt. Jag mår inte bra. Jag saknar min familj och jag har skadat mig, inte bara kroppsligt utan på alla sätt.

Han säger att det är ont om både vatten och mat. Ibland tar han en promenad för att köpa grönsaker.

– Ett kilo lök kostar 300 kronor. Det finns inte kyckling, ägg, kött eller fisk. Men röda och vita bönor, linser och ris. Mjöl är dyrt, det är helt sjukt.

När samtalet avbryts skickar Ahmed Abuzaid en egenfilmad mobilvideo där en man ligger på rygg och hostar blod, och en 10-årig pojke med damm över hela kroppen skriker av förtvivlan. Han fortsätter via text:

– Det finns för många exempel för att beskriva livet i Rafah, och jag mår inte tillräckligt bra. Jag gråter och önskar att jag kunde skrika, men försöker hantera mina känslor för min familjs skull. Jag har mardrömmar hela tiden. Jag gråter nu medan jag skriver till dig.

”Min natt”, skriver han om ett annat klipp mot ett mörkt tak där flera explosioner hörs dåna i sekunden.

Ahmed Abuzaids familj fördrevs från sitt hem i Jaffa 1948 och han växte upp i Förenade Arabemiraten. I vuxen ålder flyttade han till Gaza, men flydde till Sverige 2014 när israeliska flyganfall mot Gaza dödade över 2 000 människor. Bakom sig lämnade han också Hamas förtryck: Ahmed berättar att han har fängslats och torterats för att ha kritiserat gruppen.

– Jag hade problem med Hamas och hur de behandlar folk i Palestina, speciellt i Gaza. De tänker att om du inte är med oss så är du mot oss. Men jag vill inte gå in på politiken för mycket, för det största problemet är Israel. Jag står inte bakom Hamas, men jag håller med dem om att vi står emot en ockupation. Det gör FN också.

Tänk om alla hade samma syn på äldre människor som Ahmed. Är det någon som är värd en tårta så är det han

Vanligtvis bor Ahmed Abuzaid i Örebro, och pendlar till jobbet som rehabassistent på Baggängens vårdcentral i grannstaden Karlskoga, och är även ungdomstränare för klubben ÖMBK Multibasket. Region Örebros tidning Leva delar i varje nummer ut en tårta för medarbetare som ”gör det där lilla extra”. I december 2021 gick den till Ahmed Abuzaid. ”Tänk om alla hade samma syn på äldre människor som Ahmed. Är det någon som är värd en tårta så är det han”, sade 80-åriga Tora som nominerat honom.

Hans dåvarande chef Christina Vanberg Långh bekräftar att han var uppskattad.

– Han spelade in egna videor där han visade hur hon skulle träna. Han har en tro på alla människors möjligheter att tänka nytt. Han var omtyckt bland kollegorna och av mig som chef också, säger hon och fortsätter:

– Men så klart präglad av sin livssituation också, med ett utvisningshot som hängt över honom länge.

Då han studerade fysioterapi vid universitetet al-Azhar i Gaza behöver han göra ett nytt prov i Sverige för att få utbildningen godkänd även inom EU. Filmer som cirkulerar på nätet visar på omfattande flygbombningar mot universitetet.

– Nu ska jag uttrycka mig försiktigt… men som arbetsgivare är det en ganska komplicerad process med Migrationsverket. Han fick ju arbete, men uppehållstillstånd för arbete kan man bara söka innan man kommer till Sverige, säger Christina Vanberg Långh.

Tjänstledigheten på vårdcentralen tar slut den 22 februari. Christina Vanberg Långh säger att den kommer att förlängas, och att det är svårt att rekrytera personal.

– Då blir det dubbelt frustrerande när vi hade en duktig medarbetare med en viktig utbildning, som jobbat så länge han bodde i Sverige och som verkligen ville göra rätt för sig. Tyvärr gav han upp till sist med att överklaga gång på gång, det gör ju något med en människa att hamna i limbo. Så till slut valde han att åka tillbaka. Vi har kontakt via Messenger så att han vet att vi tänker på honom, men vi kan inte göra så mycket.

Snart efter att ha kommit till Sverige blev Ahmed Abuzaid också engagerad i kulturlivet. 2015 jobbade han som volontär vid det nystartade konstcentrumet på Ställbergs gruva. På ett foto i ett DN-reportage (5/7 2015) står han i förkläde vid spisen och skedmatar en kollega, med bildtexten: ”Inför lördagskvällens syrisk-palestinska middagsbuffé låter han Carl-Oscar Sjögren smaka av maten.”

Han är en klassisk ungdomsledartyp, som hade träningspass för unga i Kopparberg.

Nu har poeten Jonas Gren och artisten Sara Parkman, tillsammans med medarbetarna på Ställbergs gruva startat en insamling till honom.

– Han volontärade mycket och lagade god mat. Han är en klassisk ungdomsledartyp, som hade träningspass för unga i Kopparberg. Han är över 190 och biffig, så han är en otrolig tillgång, drar igång grejer och är rolig, säger Sara Parkman (bilden).

Ställbergsgänget har haft mycket kontakt genom åren och undrade hur de kunde hjälpa till.

– När han berättade att både hans föräldrars och hans systers hus var förstörda, så ville vi samla ihop till en startplåt till den dag när det blir möjligt att bygga upp ett liv på nytt igen.

År 2019 träffade Ahmed Abuzaid kärleken och gifte sig. Han hade länge sökt uppehållstillstånd som flykting utan framgång, men för ett år sedan bestämde han sig för att söka som anhörig i stället. Det kräver dock att man bor på ursprungsplatsen, i det här fallet Gaza. Så han flyttade tillbaka till staden i väntan på ett besked från Migrationsverket.

Hans fru Rihana Abuzaid är psykolog och har hört av sig till alla hon kan komma på: Utrikesdepartementet, flera ambassader, Migrationsverket, regeringskansliet, Röda korset i Genève.

– De är trötta på mig nu, de frågar varför jag ringer. Jag säger att jag förstår att ni har regler, men de ska vara till för att rädda människor. Ahmed är civil, en helt vanlig person, ändå går det inte. De säger att om han inte gör intervjun så nekar de ansökan. Men det går inte att komma till Kairo, inte ens en fågel kommer över gränsen. Det är hemskt, jag är sjukskriven och mina barn är oroliga.

Det känns som att hon är där själv.

– Han väntar på att dö, eller att någon som är nära ska dö. När någon du älskar är i fara så är du själv i fara. Jag är hela tiden spänd. Alla säger: ”Det är inte mitt ansvar.” För att han inte är svensk. Men han har bott här länge, har utbildning, fast anställning, körkort, id-kort, hus och familj.

Det går inte att komma till Kairo, inte ens en fågel kommer över gränsen

När Ahmed Abuzaid får se sin frus citat svarar han: ”Min fru ❤”. Han berättar att han är frustrerad över hur svårt det är att erkännas som svensk.

– Det är så många som bor i Sverige som inte har gjort något fel. De har jobb och körkort. Om bara mina ögon hade varit gröna i stället.

Allt han vill är att komma hem.

– Jag vill bara att den här katastrofen tar slut. Jag önskar att mina släktingar blir friska. Det här är folkmord.

Hans hälsning till svenskarna är att inte bara lyssna på en sida. Om vi bara läser själva på internet så kommer vi att förstå vilken sida som är ärlig, säger han. På måndagen frågar jag hur helgen har varit och han skickar ett ljudklipp som svar. I bakgrunden brummar en elgenerator.

– Kvällen var fruktansvärd. Det är väldigt farligt i Rafah. Så det är inte så bra.

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr