Essä 08 augusti, 2024

Without the Weird, the Left is Lost

Selected sculptures by Joakim Ojanen. Photo: Joakim Ojanen.

When the right is portrayed as strange, it is not without reason. The surreal, visionary social criticism that marked the left of the last decade has been taken over by reactionary theorists. For the left to provide compelling alternatives, it needs to get weird again.

Den här artikeln finns även på svenska. Klicka här för att läsa den.

The right is truly weird. It is strange, almost surreal. Especially Donald Trump and his running mate JD Vance.

At least that’s the message in the flood of memes that followed the launch of Kamala Harris as the new Democratic presidential candidate, after Joe Biden withdrew his candidacy.

It’s a telling shift in tone and rhetoric – from portraying Trump as a extremist threat to democracy, to a nutcase at odds with reality. Trump’s antics must be answered with a single word: weird. Judging by the harsh reactions from the right, the campaign seems to be effective.

In the context of today’s right wing, Trump is far from alone in being weird. In the shadow of a flood of memes about JD Vance’s dolphin and couch fetishes – and reports of his connections to obscure philosophical currents – a series of chat logs between feminist philosopher Nina Power and far-right editor Daniel ”DC” Miller was made public in July.

Power and Miller had sued British-Jewish artist Luke Turner for defamation after he called them fascists, anti-Semites and transphobes on social media. He responded with a countersuit, and the legal process dragged on for years.

She joked that racism was a plot to hide that there were races of aliens and fairies living among us

In November 2023, the Supreme Court dismissed both parties’ lawsuits, but ordered Power and Miller to pay the bulk of the legal costs. This drove Nina Power into bankruptcy. To add insult to injury, Turner made public material from the preliminary investigation, material which showed why the judge had ruled that she was the driving force behind the harassment against Turner and should bear the costs.

The documents proved Turner correct in his description of the two writers. The logs proved Powers and Miller’s close cooperation with far-right websites and actors, whom they tried to enlist in a drive against Turner. Power also admitted that she was behind an anonymous troll account on X that was active in the campaign. In the internal chats, Power suggested they study Adolf Hitler’s Mein Kampf, and expressed concern that they would agree with the book’s message. She joked that racism was a plot to hide that there were races of aliens and fairies living among us. ”I’m definitely a Nazi now lol,” she wrote, after ironically suggesting they start a publishing house that didn’t publish ”no fatties, no women, no homo etc”.

”They’re jokey conversations” between two people with a ”dark sense of humor”, Nina Power explained afterwards. In a blog post, she defended herself, saying that bankruptcy was not that bad, as she got to keep her books. After this she attached a picture of her Italian Fascist books on the shelf, in another trolling provocation, balancing on the edge with an ironic grin.

Nina Power began her career as a brilliant feminist philosopher and left-wing activist. She was the queen and the philosopher Mark Fisher was the king of the young student movement that in 2010 filled the streets of Britain’s cities and occupied their universities in protest against sharp increases in tuition fees.

Both came from the experimental humanities departments at the University of Warwick, where the controversial philosopher Nick Land ran the infamous Cybernetic Culture Research Unit (CCRU), which straddled the border between French continental philosophy and popular culture. Lectures there were a mixture of poststructural theory and science fiction literature, acid trips and rave parties all in one. 

Mark Fisher brought that experimental spirit into the publisher Zero Books, which he founded in 2009 with Tariq Goddard, to ”counteract the anti-intellectualism of contemporary culture”. The young publishing house quickly picked up on trends and released the work of new thinkers in books of less than a hundred pages that intervened in the contemporary discussion. They picked up exciting new currents which traditional left-wing publishers such as  Verso easily missed. 

Real capitalism has settled like a wet blanket over the world, making it impossible to either fantasize or dream about anything else

Fisher and Power moved between music criticism, activism, teaching, philosophy and writing. They wrote columns in The Wire and The Guardian, but above all on their cult blogs, Fisher’s ”k-punk” and Power’s ”Infinite Thought”. Zero Books had an unexpected bestseller with Mark Fisher’s book Capitalist Realism (2009), but Nina Power’s The One-Dimensional Woman (2009) also had a significant impact. It was hard to get any closer to theoretical rock stars than that.

In the blockbuster Capitalist Realism, Mark Fisher takes as his starting point the claim, made by Marxist theorist Fredric Jameson, that it is easier to imagine the end of the world than the end of capitalism. Fisher sought to trace how neoliberal late capitalism has become so hegemonic that we can no longer imagine alternative ways of organizing society outside of the market. Real capitalism has settled like a wet blanket over the world, making it impossible to either fantasize or dream about anything else. In doing so, it has robbed the left of the future, the political will to create an alternative. It has made the left melancholic and backward-looking, nostaligic for the welfare edifice they lost. Power described how this one-dimensional view also overlaid the notion of the sexes and limited feminism to being about consumption and lifestyle.

Two women, one of them dressed up like the cartoon frog Pepe, protest in front of the Capitolium.

Fisher and Power were not alone in thinking along these lines. Out of the student protests had sprung a whole new scene of theoretical left-wing blogs that tackled the questions that would stimulate a new belief in the future. Were there new combinations of technology and society that could move beyond capitalism? Could contradictions within production be accelerated in the direction of post-capitalism? Why not go for what Aaron Bastani called fully automated luxury communism, mining asteroids for precious metals?

The discussion was provocative, visionary and wild. Alex Williams and Nick Srnicek summarized their thoughts in The Accelerationist Manifesto (2015), which became of great importance for the development of a British left-wing populism and renewed, radical social democracy. The left dared to dream about the future again. The odd and strange had become a source of strength.

The left’s innovation was completely in line with Mark Fisher’s vision, where imagination and desire would be freed from the shackles of capitalist realism. In order for the left to be able to develop an alternative, it needs to practice a ”surrealist” thinking that is opposed to the ”realism” of capitalism. Fisher’s contribution to the discussion was to explore the countercultures of the 60s, consciousness-raising through grassroots groups and psychedelic drugs, and a Communism on acid. From the initiator of Dadaism, Hugo Ball, to Trotsky’s association with the surrealists, the left has always been close to the strange. 

In his book The Weird and the Eerie (Repeater 2017), Fisher took a different approach to finding something outside of real capitalism. He turned to gothic horror novels, ghost stories and kiosk literature about the encounter with the unknown and inexplicable. The weird, was an aesthetic form to ”denaturalize all worlds, by exploring their instability, their openness to an outside”. Fisher brought it back to the wonder of our everyday lives in capitalism: the feeling of unreality in a crush, a concert experience, when learning something new or having to pay a bill. Little cracks where capitalist realism breaks and we get glimpses of other ways of living our lives.

Then something happened — something weird. After years of financial crisis and austerity policies, the neoliberal hegemony began to falter. A fissure opened in capitalist realism. It came to be challenged by a surrealism — not from the left, but from the right. The culture war swept in from the US and took Britain by storm. There, Brexit was voted through in the summer of 2016, and in the United States, reality show celebrity and upstart Donald Trump won the presidential election that fall. Trump was brought to the fore by a strange movement of cyberwarriors who used memes, trolling, provocations and conspiracy theories to short-circuit the public conversation.

The radical British left was knocked flat. ”This was the left’s first major loss of the new culture war. A new right, native to the internet, seized upon a sort of Gramscian model of political action that began dreaming a new future — a Trumpian future — through myth-functions that the left had long presumed belonged to it alone,” writes Mark Fisher’s student Matt Colquhoun on the blog ”Xenogothic”.

A surrealist right had taken over not only the methods of the radical left, but also its ability to dream

A surrealist right had taken over not only the methods of the radical left, but also its ability to dream. Faced with this old capitalist realism and new capitalist surrealism, the British radical left fragmented, notes Colquhoun. Instead, it turned inward and became quarrelsome. When the momentum created by the student movement began to crumble, left-wing winds weakened and work assignments began to disappear, it was necessary to shout louder and make increasingly daring moves to get continued attention, says Colquhoun. 

Mark Fisher and Tariq Goddard had already left Zero Books in 2014 after conflicts with the parent publisher and instead formed Repeater books. What was left of the accelerationist milieu enlisted in the campaign to get Jeremy Corbyn elected Labor leader and helped create what the papers called Corbymania. Acid communism became acid Corbynism, accelerationism became left-wing populism. When Corbyn spoke at Glastonbury Festival in 2017, the entire audience chanted ”Oh Jeremy Corbyn”.

For Mark Fisher, on the other hand, who suffered from depression, the development of events in the world was devastating. On January 13, 2017, he took his own life. The week after, his book The Weird and the Eerie was published, and at the same time Donald Trump was sworn in as president of the United States. Now it was the right’s turn to be weird.

In Great Britain, Zero Books became a gathering-place for the so-called post-left, a left that took the problem formulations of the culture war right for granted. The marketing was based on provocation; new book releases would upset people on the same side, push boundaries and ”talk about what you are not allowed to talk about on the left”. The left-wing surrealist fantasy against real capitalism was replaced by a restored real socialism, an ”anti-woke” traditional left, with writers from groups like Spiked and Platypus, in an odd borderland between right-wing conservatism and Marxism-Leninism. Zero Books’ new bestseller was Angela Nagle’s Kill All Normies (2017), which described the American alt-right on online forums like 4chan and its fight against the ”toxic identity politics left” on the Tumblr blogs. The book that was supposed to be a warning became a manual.

Nick Land, Fisher’s old mentor and colleague from the University of Warwick who had fled the public eye in the 1990s, returned with an extreme right-wing version of accelerationism, neo-reactionary theory, which gained ideological influence on the American alt-right. Accelerationism began to be filled with a new political content and, after being used in the manifesto for the mosque massacre in Christchurch, New Zealand, it became a term for far-right terrorism. The online warriors of the left met those of the right, in ironic and provocative conversations about neo-fascism and radical conservatism. 

The online warriors of the left met those of the right, in ironic and provocative conversations about neo-fascism and radical conservatism

It was this journey Nina Power made, with increasingly provocative outings shutting herself out of her earlier venues and circles with her increasingly provocative positions. In connection with the 2018 changes to the British Gender Act, Power became radicalized. Her participation in a right-wing live broadcast on YouTube the following year, which also featured Daniel ”DC” Miller, caused large parts of the left, academia and the art world to break with her.

When one door closed, another one opened. The newly launched American right-wing magazine Compact hired her as a columnist and editor. In her columns, Nina Power has developed her critique of social constructivist feminism and the theories of gender and socially embedded sex. Instead, she has made herself a mouthpiece for what has come to be called gender criticism, a biologically essentialist view that has historically been called specialism feminism. She claims that there is a gender ideology, an ”internet-driven cult”, which manipulates children into becoming trans. She describes how she herself, as a young person, was seen as a tomboy, and claims that today there is a ”trans war” being wages against people like her, against lesbians and tomboys, which pressures them to identify as the opposite sex. In her article ”Welcome to Terf Island”, she introduces the British gender-critical movement, whose members are accused of being ”trans-exclusionary radical feminists” (‘Terfs’), with famous names such as Kathleen Stock and JK Rowling.

In her review in Flamman of Nina Power’s What Do Men Want (2023), Rojin Pertow highlights how she portrays ”woke” as the reason for increasing gender power gaps and concludes that the cancel culture is the great threat of our time. After Power’s chat logs were made public, Compact announced the end of their collaboration. The magazine that was supposed to fight against cancel culture itself chose to bring out the scissors of censorship.

Now, Nina Power stands alone again. Her provocations have become a self-harming behavior that even the extreme right does not want to engage in. Being weird costs a lot for the conservative right, whose ultimate goal is to represent the normal.

Therefore, it is not strange that the left has now started to compete in who can be the most normal. If the right can’t protect tradition, biological essentialism, the nuclear family and the homeland, maybe the left can make it their hallmark? 

That is the road the post-left wants to take. It wants to defeat the right on its own turf, change the game and portray the right as the strange ones. Instead of a real alternative, they offer a market-friendly social democracy, a contemporary Blue Labor which does not challenge actually existing capitalism. Perhaps it is only a matter of time before the American fundraising campaign ”White Men for Kamala Harris” gets its offshoot in a ”White men for Magda” [Magdalena Andersson, leader of Sweden’s Social Democrats].

But maybe the left needs to get weird again. Mark Fisher’s companions continue to resonate for a left that dares to dream, that can think outside of capitalist realism. Fisher’s student Matt Colquhoun has published a solid compilation of Fisher’s lectures and blog texts on Repeater books. On the old student Corbynists’ media channel Novara Media, the Acid Communist FM (ACFM) podcast is broadcast — calling itself the ”home of the weird left”, it attempts not to drown in realpolitik and create a space where the vision can live on. 

Without strange new perspectives that shake our realism – and make us think outside the politics of ”there is no alternative” – we will not be able to find the space where the future can take shape. That means the victory of capitalism. Weird or not.

Nyheter/Utrikes 09 december, 2025

Israels största vapenföretag i Nato-muthärva

Hermes 900-drönare från Elbit Systems, utställd på en vapenmässa i Serbien. Foto: Darko Vojinovic/AP.

Elbit Systems, Israels största militära företag – med dotterbolag i Sverige – stoppas från att sälja utrustning till Nato. Bolaget har dykt upp flera gånger i den omfattande korruptionsutredning av Nato-upphandlingar som pågått sedan i våras.

Tidigare i år sattes NSPA, den enhet inom Nato som hanterar militäralliansens inköp av vapen och utrustning, under lupp efter misstankar om korruption och bedrägeri. Den omfattande utredningen pågår fortfarande med minst ett dussin gripna, både i USA och sju olika europeiska länder.

Nu avslöjar grävande journalister, bland annat från Knack och Follow The Money, att Nato i samband med utredningen portat Elbit Systems – Israels största och världens 25:e största militära företag, som bland annat tillverkar drönare, artilleri och elektronisk utrustning – från att delta i kommande upphandlingar. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 09 december, 2025

Facken vill se klimatpolitik för folket

Sverige sticker inte ut mest i rapporten, då både fackanslutningen och klimat-engagemanget är allmänt högt bland befolkningen. Foto: Johan Nilsson/TT.

Fackanslutna arbetare bryr sig inte bara mer om sin arbetsmiljö – utan mer om miljön i stort, visar en ny rapport från Arena Idé. Nu siktar facken, civilsamhället och forskningen mot samma mål – att göra klimatpolitiken ”folklig”.

Arena Idés nya rapport Fackliga medlemmar är mer positiva till miljöpolitik hymlar inte med slutsatsen. Medlemmar i Europas fack är ungefär 14 procent mer sannolika än ickemedlemmar att prioritera klimatet och miljön.

Medverkande i studien fick ta ställning till två påståenden: ”Prioritera miljön, även om det leder till långsammare ekonomisk tillväxt och förlust av arbetstillfällen”, samt ”prioritera arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt, även om det leder till skada på miljön”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 09 december, 2025

En fattig förälder är inte barnens bästa

Att slå undan benen för de arbetslösa görs knappast med barnens bästa i åtanke, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Johan Nilsson/TT.

Moderaterna har en ny favoritfras: ”Barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet”. Men politiken som döljer sig där bakom handlar mer om att straffa arbetslösa, än om att hjälpa dem.

Möjligen är en liten dos hyckleri oundvikligt för toppolitiker. Men också hyckleri kräver fingertoppskänsla, som gör att det åtminstone känns halvvägs trovärdigt. Någon har glömt att berätta det för Moderaternas toppskikt, att döma av höstens mantra från Rosenbad: ”Fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet.”

Det finns tydligen inget viktigare. Elisabeth Svantesson har utvecklat ett särskilt vibrato för frasen, arbetsmarknadsminister Johan Britz har byggt en hel presskonferens på den och Ulf Kristersson verkar tro att den står i första paragrafen i FN:s barnkonvention.

Problemet är proportionerna. Inget barn älskar att se sin förälder gå till jobbet. Ber man om någons mest danande barndomsstund svarar ingen ”morgonen i en grusig hall när mamma febrilt letade efter en vanten och började låta brysk”.

Är man fattig ska man känna tacksamhet för varje krona, är man rik har man förtjänat allt – inklusive rätten att sluta jobba.

Självklart mår barn bättre av att deras föräldrar har en inkomst, men det är inkomsten, inte det mystiska förädlingsögonblicket i hallen, som gör skillnad. Hyckleriet blir desto tydligare när samma politiker är helt obekymrade av hemmajobbare och hemmafrutrender, fenomen som rimligen också borde betraktas som hot mot barnens välfärd.

När regeringen nu inför nya a-kasseregler som för de allra flesta arbetslösa innebär flera tusenlappar mindre i månaden rasar logiken ihop. Det finns ingen arbetsmarknadspolitik bakom. Inte ens med livlig fantasi kan man få den här reformen att skapa jobb.

Regeringens valhänthet i frågan blixtbelystes när Ulf Kristersson i SVT:s partiledardebatt den 12 oktober triumfatoriskt meddelade att det visst finns jobb att söka: 72 000 annonser på Platsbanken, varav hela 17 000 utan utbildningskrav. Sagt i ett läge med en halv miljon arbetslösa, utan att förstå att de där siffrorna kraftfullt motsäger regeringslinjen om hårdare krav som lösningen. När arbetsmarknadsminister Britz får frågan om hur de nya reglerna ska ge fler jobb återstår därför bara att upprepa de där fraserna som workshopats fram: att det är ”jättefarligt att vara arbetslös”, och att ”barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet”. Da capo.

När politiken saknas fylls tomrummet med moralism. Det är inget nytt, men det har sällan varit så aggressivt. Vad det gör med människors självkänsla är stundvis hjärtskärande.

Jag har följt två forum som från varsitt håll berättar samma historia. Det ena är en Facebookgrupp för arbetslösa, som berättar om irritation över arbetsförmedlingens otillgänglighet, sorg och skuld över att inte kunna ”bidra”, och hur knäckande det är att inte ens kallas till intervju.

Det andra är ett forum för den så kallade Fire-rörelsen, som strävar efter tidig pensionering genom smarta investeringar (som givetvis bygger på höga löner). Inläggen exploderar i ryggdunkningar när någon undrar om det är moraliskt att nyttja välfärden utan att jobba: ”Självklart”, ropar man i kör, ”man har ju förtjänat det.”

Läs mer

Så ser det nya Sverige ut. Är man fattig ska man känna tacksamhet för varje krona, är man rik har man förtjänat allt – inklusive rätten att sluta jobba.

En annan paradox är att samma regering som vill ”avskaffa bidragslinjen” nu kommer att driva fler arbetslösa in i socialbidrag. Och eftersom kommunerna samtidigt åläggs att kräva ”aktiviteter” som motprestation kommer fler barn mycket riktigt få se sina föräldrar rusa iväg på morgonen, fast utan lön. Barnen blir av med den enda fördelen med en arbetslös förälder, det lugnare tempot hemma, men förblir lika fattiga.

Tacksamheten lär bli öronbedövande. Öronbedövande som en sprängning i en trappuppgång.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 december, 2025

En marmorvit lektion i kommunism

Ensemblen förkroppsligar varors och människors flytande värde i kapitalismens kretslopp. Foto: Sören Vilks.

Kungliga Dramatiska Teatern förvandlar 2 500 sidor marxistisk teori till kakelkabaret för en proppmätt medelklass. Flamman går på en lekfull teaterversion av "Das Kapital" och letar efter tecken på att revolutionen är nära.

Varje år lanserar det amerikanska företaget Pantone color institute en färg som påstås fånga tidens stämning och som sedan pryder allt från gunghästar till sovrumsväggar. I helgen avslöjades 2026 års nyans: Cloud dancer. Vitt som en molndansare.

Samma helg har Dramaten urpremiär på Das Kapital. Scenografin: bländande kakelvitt. Jag ser det som ett kosmiskt sammanträffande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 december, 2025

Misstänkt ”giftkvinna” aktiv i högerradikala grupper 

Foto: Christine Olsson/TT, skärmdump.

Vaccinkritik, klimatförnekelse och upprepade delningar av högerextrema sajter. Flamman följer de digitala spåren efter den 62-åriga kvinna som häktats för grov misshandel efter förgiftningarna på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

En 62-årig kvinna häktades i dag för grov misshandel mot fyra anställda på Akademiska sjukhuset i Uppsala, efter att de drabbats av misstänkt förgiftning. Nu kan Flamman avslöja att hon har en lång historia av aktivitet i högerextrema grupper på Facebook.

Bland grupperna som kvinnan varit mycket aktiv i finns ”Vi som stödjer SD” och ”Folkets rättigheter i samhället”. Under 2022 rör det sig om flera inlägg i månaden, och utöver det även mängder av kommentarer på andras inlägg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 december, 2025

Polisens beslag hos terrorsvensken: hakkors, sprängmedel och Putinmask

Enligt domskälen var den terrordömda svensken Alexander Holmberg ledande i ekofascistiska gruppen The Base.

Den 23-åriga överklassvensken kartlade moskéer, uppmanade till våldsdåd och samlade på nazistuniformer. Flamman har tagit del av domen mot terrornazisten Alexander Holmberg – och listan på polisens beslag hos luxemburgsvensken.

I fredags offentliggjordes domskälen mot Alexander Holmberg, den svenska medborgare som den 27 november i Luxemburg dömdes för en rad terrorrelaterade brott.

Han fälldes för medlemskap i två terroristorganisationer, förberedelse till flera terrorattentat i tre länder, tillverkning och innehav av sprängämnen, brott mot vapenlagstiftningen, uppvigling till hat och våld samt framställning, sant testning och planering av explosiva anordningar.

Den mest framskridna planen var ett massmord mot Eurovisionsfestivalen i Rotterdam 2020, som ställdes in på grund av pandemin. Holmberg var minderårig när han inledde planerna, men blev myndig under arbetets gång.

Den 137 sidor långa domen, som Flamman har läst, beskriver en flerårig process där en gymnasieelev gradvis förflyttade sig från nätaktivism till en central roll i två militanta högerextrema nätverk som delvis hänger samman: Atomwaffen Division och dess ekofascistiska förgrening The Base, som är terrorklassad av EU. Båda använder dödskallemasker som kännetecken, och Alexander Holmberg bedöms ha varit ledande i den senare gruppens svenska cell.

Enligt chattloggarna var han inte bara en passiv deltagare, utan bidrog med sina avancerade kemikunskaper kring hur man tillverkar sprängmedel, och bidrog starkt till gruppernas propagandaarbete. Han föreslog också ett gemensamt träningsläger för Atomwaffen Division och The Base i Sverige i slutet av 2020, på mark som tillhörde hans familj. Där skulle medlemmarna öva skytte, detonera mindre laddningar och öva på fältmässig rekognosering. Han skrev att han själv hoppades få licens i tid för ett G3-gevär från Heckler & Koch, ett av hans favoritvapen.

Den mest framskridna planen var riktad mot Eurovisionsfestivalen i Rotterdam 2020. Foto: Robin Utrecht/EPA/TT.

Flera av de tilltänkta målen var svenska. Han planerade bland annat en attack mot flygbolaget Sas, på grund av deras reklamfilm som ställer frågan: ”Vad är verkligen skandinaviskt?” Svaret är enligt kampanjen ingenting, då ”allt är kopierat” från andra länder.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 december, 2025

Antifascister samlas i Salem: ”Folk delar ens frustration”

Foto: Liz Fällman/Flamman.

15 år efter att Salemmarschen lades ned samlas nazister återigen i Rönninge söder om Stockholm. Även antifascistiska krafter har mobiliserat – och stadens företagare bjuder in till julmarknad. Flamman ger sig ut bland honungsförsäljare och svarta blocket-aktivister för att höra folks tankar om dagen.

Det är ovanligt mycket människor på årets julmarknad, konstaterar floristen Carina Kandell, 56. Hon driver en liten blomsterbutik i Rönninge centrum, och har varit drivande i att arrangera den årliga julmarknaden.

Från början uppstod marknaden som en markering mot de årliga nazistdemonstrationerna i Salem under 2000-talet – som nu återupptagits på initiativ av Nordiska motståndsrörelsen och Aktivklubb Sverige.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 december, 2025

Ideologin är fackens svagaste länk

När IF Metall lade varsel om strejk mot Tesla hade förbundet inte strejkat på 15 år. Foto: Johan Nilsson/TT.

Den svenska modellen riskerar att vittra sönder om tillräckligt många börjar tvivla på den. Ella Petrini har läst ”Frontalkrock”.

Ett strejkvapen som inte används rostar och för att lyckas krävs ett väloljat konfliktmaskineri. Svenska fackförbund med strejkar ovanligt lite, både internationellt och historiskt. Därmed har själva strejkerfarenheten också blivit mer sällsynt, och något de flesta av oss bara kommer nära genom skildringar i filmer och historieböcker.

När IF Metall lade varsel om stridsåtgärder mot Tesla, hade förbundet inte strejkat på 15 år. Motparten var notoriskt antifacklig och ledd av världens rikaste man, Elon Musk. Som en av de strejkande, Olof Sjöström, säger till Dagens Arbete: ”I början handlade det om att vi ville ha kollektivavtal på Tesla, nu handlar det om mycket mer än så. Det handlar om hela svenska modellen.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 december, 2025

En grön Marx tittar fram

Genom att lusläsa Marx vill Kohei Saito hitta en socialism för ”klimatproletärer”. Foto: Frank Rumpenhorst/AP.

I försöken att frammana en ekologisk marxism liknar Kohei Saito en filosofisk Hercule Poirot. Men det japanska stjärnskottet fastnar i teoriernas värld – och lär knappast väcka några slumrande massor. Åtminstone inte den här gången.

Ett citat av en ung Marx i Den tyska ideologin har alltid gäckat mig. Där skriver han att i framtidens kommunistiska samhälle kommer individen att ”jaga på morgonen, fiska vid lunch, sköta boskap på eftermiddagen och kritisera på kvällen”, utan att någonsin bli yrkena fiskare, jägare eller kritiker. Citatet har avfärdats som ett pastoralt tic från en romantisk epok, men själv har jag sett något annat. En utopiskt drömmande Marx som kanske inte såg så negativt på de förhistoriska samhällena som vi har lärt oss.

En som verkar hålla med mig är den japanska filosofen Kohei Saito. I sin Marx i antropocen (Nirstedt, 2025), visar han att Marx faktiskt omvärderade de förhistoriska samhällena på äldre dagar. På 1870-talet skedde ett skifte i hans tänkande; intresset för dialektisk filosofi minskade och ett intensivt studium av naturvetenskap tog vid. Fram träder en annan Marx, menar Saito, en ekologiskt medveten person i modern bemärkelse. Saito kallar honom rentav för ”nedväxtkommunist”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 december, 2025

Tidigare vänsterpartister lanserar parti – siktar på lokalval

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade Vänsterpartiet i augusti, strax efter att uteslutningsärenden inletts mot dem. Foto: Oscar Olsson/TT.

De tidigare vänsterpartisterna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas lämnade partiet efter att uteslutningsärenden inletts. Nu startar de ett eget parti, under namnet Framtidens Vänster. Men de kommer inte ställa upp i riksdagsvalet, meddelar talespersonerna.

– I dag tar vi ett steg som vi lovat att vi ska ta, säger Daniel Riazat vid en presskonferens under fredagen. 

Nu bildar han och Lorena Delgado Varas, båda riksdagsledamöter och tidigare vänsterpartister, ett nytt parti. Det meddelar de under fredagseftermiddagen från en presskonferens i riksdagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)