Inrikes 11 september, 2024

Rena nyheter – eller smutsiga pengar?

Lotusen är en kraftfull symbol inom östasiatisk mytologi, där den symboliserar renhet, styrka och återfödsel. Här används den vid en Falun Gong-manifestation. Foto: Ahn Young-joon/AP.

På bara fyra år har svenska Epoch Times växt kraftigt. Bakom satsningen står en esoterisk andlig rörelse – vars ledare vill använda media för att frälsa mänskligheten. Nu kastar en ekobrottshärva i USA nytt ljus över det globala nätverket.

En bris får sensommarlöven att rassla i Humlegårdens lindar. Carl von Linné ser med stränga bronsögon på det dryga dussin personer som står blick stilla i cirkelformation. Stämningsfulla syntstråkar och bjällror strömmar ur en bärbar blåtandshögtalare, hängd på gärdsgården runt blomplanteringen vid skulpturens fot.

Jag får ögonkontakt med en äldre man mittemot mig, klädd i keps och en urtvättad gul tröja. Han ler brett och visar med sitt kroppsspråk att jag ska sänka händerna, hålla dem framför ögonen snarare än snett ovanför. När jag till sist hittar rätt position vidgas leendet. För ett ögonblick överger han sin egen strikta position, och ger mig en dubbel tumme upp.

En bit bort står en skylt som informerar dem om arrangörerna: Falun Dafa, även kända som Falun Gong. En kvinna stannar till och June, en av arrangörerna, går fram och pratar med henne. Hon stiger in i cirkeln och lyfter sina armar mot himlen.

Så står vi stilla. Solen spelar genom bladverket över gräset, några torra löv faller till marken.

I versaler med eleganta seriffer avtecknar sig namnet Epoch Times mot gardiner i lugnande pastellfärger. En bunt tidningar intill dörren utlovar ”rena nyheter”, ett begrepp som blivit tidningens slogan.

– Många frågar om namnet, berättar chefredaktör Vasilios Zoupounidis på mild östgötska, medan han försiktigt lägger upp tunna skivor av kokt ägg på en vetekaka.

– Vi heter Epoch Times eftersom vi speglar en tid som ständigt blir nyare och roligare, förfärligare och intressantare på en och samma gång.

Jag råkar avbryta honom mitt i lunchen på DN-skrapans sjunde våning, där Epoch Times sedan 2023 hyr ett halvt plan på 200 kvadratmeter. Utanför gnistrar Kungsholmen i solen. Ett flygplan på väg från Bromma dånar över oss, medan dess skugga gör kullerbyttor över byggnaderna utanför. En av medarbetarna ställer fram varsin kopp te.

– Tack, gumman, säger Vasilios Zoupounidis.

Kvinnan vänder sig snabbt till mig och förtydligar skrattandes:

– Vi är alltså gifta.

Båda två är anställda på Epoch Times, och båda är utövare av Falun Gong sedan 26 år tillbaka. Innan Vasilios Zoupounidis flyttade till Stockholm och blev chefredaktör så var han rörelsens kontaktperson i hemorten Motala. Han berättar hur övningarna hjälpt honom att bli av med allt från magsår till kattallergi.

Paret är långt ifrån de enda anhängarna till Falun Gong på redaktionen. Flera av tidningens journalister har förekommit i rörelsens sammanhang, liksom samtliga tidigare chefredaktörer.

Ledare. Vasilios Zoupounidis, chefredaktör på Epoch Times, i redaktionens mötesrum. Foto: Jacob Lundberg.

Samtidigt är tidningen mån om att framhäva hur varken religion eller politisk ideologi påverkar tidningens innehåll. På tidningens sajt utlovas ”journalistik som den ursprungligen var avsedd att vara – ärlig rapportering, fri från dolda agendor.”

– Vi vill återuppväcka klassisk svensk morgontidningsjournalistik, förklarar han, medan han försiktigt trycker ut kaviar ur en blå tub.

På väggen till höger om oss hänger en stor tavla av en sittande kvinna med en lotusblomma i knät. Under henne avbildas uniformerade poliser som torterar civilklädda personer. Deras huvuden omges av något som liknar kristna helgons glorior.

– Lotusblomman är en metafor. Den växer fram ur dyn och blommar över vattenytan. Det är en klassisk österländsk symbol för renhet, berättar Vasilios Zoupounidis.

Ni pratar om ”rena nyheter”. Är Epoch Times en lotusblomma?

– Det hade jag själv inte tänkt på.

Han skrattar till och upprepar frågan.

– ”Lotusblomma”. Nej, Epoch Times är en klassisk svensk tidning.

Falun Gong-rörelsen grundades av Li Hongzhi, en kinesisk man född i början av 1950-talet. Hongzhis exakta bakgrund är omtvistad ned till födelsedatumet. Anhängare framställer honom som en dissident som vägrade delta i kommunistpartiets aktiviteter. Regeringskällor beskriver honom som en latmask, som dessutom under perioder arbetade för regeringen.

Klart är i alla fall att Hongzhis liv tog en ny vändning i samband med liberaliseringen efter Mao Tsetungs död. Under 1980-talet svepte en qigong-feber över Kina, där hundratals miljoner människor började utöva de olika rörelserna.

Li Hongzhi blev legitimerad qigong-lärare 1992, och började turnera runt i Kina med kommunistpartiets goda minne. I samband med sin nyfunna stjärnstatus började han utveckla en särpräglad filosofi med starka inslag av mysticism och vetenskapskritik.

Runt millennieskiftet fick partiet nog. Man förbjöd Falun Gong och började förfölja utövare. Kampanjen mot Falun Gong har fördömts av såväl människorättsorganisationen Amnesty som FN. Organisationen Freedom House bedömde 2023 att det finns mellan sju och tjugo miljoner anhängare kvar i Kina, som utövar Falun Gong i hemlighet.

Li Hongzhi själv flydde från kommunistpartiet till USA, där han numera lever i rörelsens hårt bevakade högkvarter Dragon Springs i Cuddebackville, drygt tio mil norr om New York. Därifrån har han fortsatt utveckla Falun Gong-rörelsens läror.

2018 började Kina använda sig av västerländska medier.  Men det de grävde fram var inte korrekt. Och nu har även svenska journalister gått på propagandan, eftersom den kommer från västerländska medier.

Några av Hongzhis hållningar utvecklade han 1999 i en intervju med magasinet Time. Där berättar han bland annat att illvilliga utomjordingar ligger bakom modern vetenskap, och att det är möjligt för människor att levitera – ett av hans exempel på människor med förmågan är den amerikanske illusionisten David Copperfield.

Men det finns också mörkare budskap i Hongzhis läror. Den heliga skriften Zhuang Falun är fylld med skepsis mot modern vetenskap, särskilt västerländsk medicin. Budskapet är att människors åkommor har andliga snarare än biologiska orsaker. Även botemedlet är av andlig natur – och är lättast att hitta genom att utöva Falun Gong.

I föreläsningar har Hongzhi beskrivit homosexualitet som en styggelse, ”nästan lika illa som incest”. Hans raslära predikar en sorts metafysisk apartheid, där olika raser separeras i livet efter detta (de av blandad härkomst kommer inte till himlen alls). Kvinnlig frigörelse beskrivs som en störning av den kosmiska balansen mellan mjuka yin och hårda yang. På samma tema menade svenska företrädare 2006, i en debattartikel i Epoch Times, att ”homosexualitet inte överensstämmer med naturens lagar och med yin- och yangprincipen”.

När Epoch Times grundades år 2000 i Atlanta, USA, så var det av anhängare till Falun Gong. Det var också utövare i Sverige som stod bakom den första svenska versionen av tidningen, i form av en enkel hemsida. De första sparade versionerna toppas alla av nyheter med koppling till det kinesiska kommunistpartiet eller Falun Gong-rörelsen. Därtill finns flera artiklar om alternativmedicin och naturläkemedel.

I ett tal från 2010 uppmanade dock Li Hongzhi personalen på de globala Epoch Times-redaktionerna att tona ned kopplingen till rörelsen, och i stället fokusera på att vinna människors förtroende.

”Om de medier som våra Dafa-lärjungar driver blir mycket trovärdiga i människors ögon kommer de att ha mycket mer kraft i klargörandet av sanningen”, sade han.

Tidningens yttersta mål hade han redan utvecklat året innan, i ett tal på Epoch Times amerikanska redaktion: att ”se till att tidningen får fotfäste i det vanliga samhället”, och därigenom ”rädda kännande varelser”.

Epoch Times lanserades som papperstidning i januari 2021, och har i dag växt till nästan 10 000 prenumeranter. Foto: Jeppe Gustafsson/Shutterstock.

Sedan dess har kopplingen till rörelsen tonats ned betydligt. Underrubriken ”Kina, Sverige, Världen” har bytts ut mot ”Rena nyheter”. Vasilios Zoupounidis avslöjar att tidningen snart kommer byta slogan igen: till ”Ord som väger mer”.

Men fortfarande finns Hongzhis läror fortfarande representerade på tidningens hemsida. Den som skrollar ned en bit i högerkolumnen hittar en bild på gyllene moln, nästan omärkligt insprängd mellan de senaste kulturnyheterna och en box med länkar till tidningens sociala medier.

Under rubriken ”Hur mänskligheten kom till” utlovas en ”unik artikel” av Li Hongzhi. I essän på 14 000 tecken redogör mästaren för sitt perspektiv på mänsklighetens historia, nutid och framtid, bland annat åsikten att världen just nu befinner sig i sin ”förintelsefas”.

– Som enda svensk tidning har vi en del om traditionell kinesisk kultur, för att hedra vår historia. Där har han skrivit ett par artiklar som vi ensamma fått publicera, förklarar Vasilios Zoupounidis.

Men det här är ju inte artiklar om kinesisk kultur, utan filosofiska traktat?

– Ja, men kinesisk kultur handlar om religion, andlighet och filosofi. Därför lade vi det i den sektionen.

Er nya slogan är ”ord som väger mer”. Hur tungt väger Li Hongzhis ord för er?

– Om man utövar Falun Gong så tror jag att de tre principerna om sanning, godhet och tålamod väger tungt hos många, säger Vasilios Zoupounidis.

Han tillägger att Li Hongzhi omöjligt kan ha fördömt homosexualitet och rasblandning, eftersom fördömande inte är i linje med principen om godhet.

Trots kopplingen mellan Epoch Times och Falun Gong, som upprepats av ledaren Li Hongzhi, menar Vasilios Zoupounidis att det är missvisande att tala om tidningen som knuten till rörelsen.

– Folk säger att vi är en Falun Gong-tidning. Det är som att säga att Dagens Nyheter är en judetidning. Det låter ju hemskt.

Hur menar du att DN skulle vara en judisk tidning?

– Om grundaren är Falun Gong-utövare, kristen eller jude, kan man säga då att det är en kristen tidning eller en judetidning? Man producerar ju journalistik som ska vara opartisk, där man inte ska lägga in någon tro eller något sådant. Att vi går till parken och gör övningar har ingenting att göra med journalistiken.

Einar Askestad, kulturredaktör på Epoch Times, berättar att han fick ”tårar i ögonen” första gången han slog upp papperstidningen.

– Här återfann jag en tidning från min barndom. Ingen politisering, ingenting småaktigt. En sund och anständig inställning, säger han i tidningens pressmeddelande.

Under de senaste åren har Epoch Times knutit till sig en rad profilerade skribenter, framför allt med bakgrund inom den svenska högern men också från vänsterkanten. Opinionschefen Lotta Gröning har en bakgrund inom både socialdemokratin och borgerligheten, medan krönikören Jan Blomgren varit en återkommande gäst i den nyliberala tankesmedjan Timbros kanaler.

Flera av Epoch Times internationella upplagor har anklagats för att ha en slagsida åt höger. I USA har tidningen aktivt stöttat Donald Trump, bland annat genom betalda annonser. Enligt Washington Post ska anledningen ha varit att den tidigare presidentens hårda tonläge mot Kina föll i god jord hos Falun Gong-rörelsen. På sajten, och den närstående tv-kanalen NTDTV, har man bland annat försökt legitimera Qanon-rörelsen. På kanalen Edge of Wonder ”förklaras” fenomen som Qanon och Illuminati på ett okritiskt sätt.

Vasilios Zoupounidis beskriver anklagelserna om högervridning som en del av en kampanj orkestrerad av det kinesiska kommunistpartiet.

Högkvarter. Varken Dagens Nyheter eller Expressen sitter längre i DN-skrapan på Kungsholmen. Det gör däremot Epoch Times, som hyr ett våningsplan i den anrika mediebyggnaden. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix.

– 2018 började Kina använda sig av västerländska medier, säger han, och nämner bland annat den amerikanska kanalen NBC och tidningen New York Times.

– Men det de grävde fram var inte korrekt. Och nu har även svenska journalister gått på propagandan, eftersom den kommer från västerländska medier.

Han nämner bland annat Dagens Nyheter som en tidning som fallit för kampanjen.

– Läs lite på vår sajt, så får vi se hur mycket högerextremism och Qanon du hittar.

En genomgång av svenska Epoch Times visar dock på tydliga kopplingar till den yttre högern. På redaktionen arbetar Olle Felten, tidigare riksdagskandidat för högerextrema och öppet proryska Alternativ för Sverige. Under vinjetten ”Epoch Times förklarar” beskriver han hur ett ukrainskt EU-inträde skulle ”dränera unionen på pengar”. Parallellt med uppdragen för Epoch Times skriver han regelbundet för högerextrema Nya tider.

En annan skribent, Dan Ahlmark, skriver parallellt för Epoch Times och konspirationssajten Nya Dagbladet, tidigare kopplad till Nationaldemokraterna. I Epoch Times har han skrivit om hur ”kulturmarxismen” hotar västvärlden.

Folk säger att vi är en Falun Gong-tidning. Det är som att säga att Dagens Nyheter är en judetidning. Det låter ju hemskt.

Även tidningens rapportering vittnar om en annan verklighet. Enligt en artikel från hösten 2020 utnyttjade Kina coronapandemin (av Epoch Times genomgående kallad ”KKP-viruset”) för att påverka valet i USA till Donald Trumps nackdel. Tidningen anlitar ofta Trumpvänliga experter som Anders W. Edwardsson i sin rapportering om USA.

Bland tidningens artiklar om läkemedel är det ofta negativa vinklar som lyfts fram. Senast i september fick den kontroversiella amerikanska presidentvalskandidaten Robert F. Kennedys senaste bok – som argumenterar mot vaccin i allmänhet – en strålande recension i kulturdelen. På nyhetsplats har tidningen lyft fram kritik mot kikhostevaccin till gravida. I en artikel, som på webben dolts längre ned i ett annat inlägg, intervjuas regissören bakom en hemproducerad vaccinkritisk dokumentär.

På Epoch Times ledarsida, som uppges vara fri från politisk färg, har den politiska chefredaktören Daniel Sundqvist beskrivit regnbågsflaggan som präglad av vänsterideologi och en ”demoraliserande” symbol för försvaret. I en annan ledartext rasar Sebastian Lindgren mot fjärde vågens feminism som ”nymoralistisk hysteri och häxprocess” som riskerar att rubba balansen mellan könen.

”Yin behöver sin yang”, skriver han.

Sedan pappersupplagan började ges ut i januari 2021 är Epoch Times en av Sveriges tyngsta tidningar – åtminstone bokstavligt talat. Varje vecka skickas hundra sidor ut till prenumeranterna, alla tryckta på tjockt vitt papper.

Förutom nyheter, reportage och kulturessäer innehåller tidningen en helgbilaga, flera sidor korsord och en sportsektion. Bland serierna finns den folkkära älgen Hälge (som har ett eget kryss) såväl som DN-långköraren Medelålders plus.

Även om bara en handfull personer befinner sig på kontoret denna eftermiddag så skvallrar antalet tomma kontorsstolar om en betydligt större arbetsstyrka. I en tid då både små och stora konkurrenter skär ned på utgivning och personal verkar Epoch Times göra det motsatta – med kvalitetspapper, många anställda och en ny, exklusiv adress. Hyran för ett halvt våningsplan i DN-skrapan ligger på cirka en miljon om året, enligt hyresvärden.

Anhängare. En bil är tapetserad med meddelanden om hur det kinesiska kommunistpartiet behandlar Falun gong-utövare i Kina. Foto: Wikimedia.

– När Dagens Nyheter ställer frågan ”var kommer pengarna ifrån?” så är det en attack. Som journalist ska du ta reda på var pengarna kommer ifrån. Det där är misstänkliggörande.

Var kommer pengarna ifrån då?

– Var får ett företag pengarna ifrån?

Vasilios Zoupounidis spänner ögonen i mig över de svarta glasögonskalmarna.

– Det finns en stor intäktskälla: våra prenumeranter.

I början av 2021 låg antalet på 200, enligt Vasilios Zoupounidis. I dag närmar sig tidningen 10 000-strecket.

Ändå är det svårt att få grepp om tidningens ekonomi. Handlingar från Bolagsverket visar att den ekonomiska föreningens omsättning, med presstödet borträknat, ökade från 256 000 år 2020 till 6,26 miljoner 2022 – en ökning med drygt 2 400 procent. Statistik från Myndigheten för press, radio och tv visar att Epoch Times intäkter under samma år låg på cirka sju miljoner kronor, samt dryga tre miljoner i presstöd.

Sedan dess har omsättningen fortsatt öka till att i dag ligga på 22,6 miljoner, skriver Vasilios Zoupounidis i ett sms. En siffra nästan hundra gånger så hög som för fyra år sedan.

Även den amerikanska upplagan av Epoch Times har expanderat kraftigt under senare år. Mellan 2019 och 2020 så steg företagets intäkter från motsvarande 154 miljoner kronor till 639 miljoner – en ökning med hela 415 procent. Året därpå nästan fördubblades intäkterna till motsvarande 1,24 miljarder. Flera banker fattade misstankar mot bolaget.

Utövare. Falun Dafa, också kallad Falun Gong, utövar qigong i en park i Kanada. Foto: Wikimedia.

Det visade sig dock finnas en mörk bakgrund till framgången. I juni greps Weidong Guan, finanschef för Epoch Times internationella mediegrupp, i New York. Han står nu åtalad för penningtvätt av nästan 700 miljoner kronor som han fått tag i genom kreditkort laddade med olagliga pengar. En ansenlig del av dem uppges härröra från bedrägerier riktade mot a-kassan. Pengarna deponerades på ett konto knutet till tidningen.

– Jag fick reda på det här när en journalist ringde mig, säger Vasilios Zoupounidis.

– Det är hemskt så klart, men det var ingen annan inblandad. Och enligt USA:s justitiedepartement så är det inte relaterat till tidningen.

Åklagaren i fallet är av en annan mening. Enligt honom gynnade upplägget dels Guan personligen, men framför allt medieimperiet som anlitat honom. Enligt radiokanalen NPR ska Guan ha varit drivande i Epoch Times program ”Make money online”, och pengarna deponerades på ett konto knutet till tidningen.

Ni säger er vara oberoende av amerikanska Epoch Times. Har ni rapporterat om det här fallet i tidningen?

– Nej, jag tror inte att vi har gjort det. Vad som händer på ett mediebolag i USA är ju egentligen inte relevant för Sverige. Är det en stor svensk nyhet att en direktör begått bedrägerier där? Det här är ingenting som har brett allmänintresse. Att det tagits upp i Sverige handlar om att man vill svartmåla oss.

Samtidigt ägs Epoch Times svenska hemsida av bolaget Epoch USA, Inc., med säte i New York. På X listas tidningens konto som ”anknutet” till den amerikanska upplagan.

– Det visste jag inte ens om förrän vi uppmärksammades på det. Vi kan ändra på det där när vi vill, säger Vasilios Zoupounidis.

Det känns som att en kvart passerat sedan vi lyfte upp armarna. Surret från en geting som irrar över den vältrimmade gräsmattan blandas med den drönande new age-musiken.

En motsägelsefull känsla har kommit över mig; i takt med att armarna börjar värka så tycks upplevelsen av frid och lugn stegras. En joggare rör sig genom parken som i ultrarapid.

När mjölksyran nästan gett upp kampen mot gravitationen plingar en bjällra till från högtalaren. En mansröst från högtalaren – Li Hongzhis röst – säger något på kinesiska. De övriga närvarande verkar förstå budskapet. De sänker sina armar, jag följer efter.

Svetten sipprar ned längs ryggen. De flesta i cirkeln ser orörda ut, men jag och kvinnan som just anslöt sig börjar skruva på oss. Till slut ger jag upp och söker mig till skuggan.

Läs mer

På sidan av skylten med texten Falun Dafa sitter en bunt häften i glansigt papper, med en kort presentation av rörelsen, Li Hongzhis två böcker samt de fem qigong-övningarna – som bland annat ska rena ”kroppen med universums energi” och ”korrigera onormala tillstånd”.

Intill broschyrerna finns också en enklare tidning i tabloidformat. Över åtta sidor berättar svenska utövare om hur Falun Gong förändrat deras liv, både mentalt och medicinskt. Många berättar om en tid av sökande dessförinnan, och sjukdomar som botats som genom ett trollslag när de började med de fem övningarna.

På sidan intill berättar en anonym utövare från Kina om hur hennes blodsjukdom botats av Falun Gong. En kolumn intill visar ett resultat från en studie som påstår att 98 procent av alla utövare botas från sina sjukdomar – 77,5 procent blir helt friska.

Jag bläddrar vidare i den lilla tidningen. Pappret känns tjockt mellan fingrarna; helt klart en kvalitetsprodukt. På omslagets sidhuvud blänker två ord i svart bläck mot det vita pappret, tryckta i samma eleganta typsnitt som Epoch Times logotyp: Falun Gong.

Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Rörelsen 19 september, 2024

Låt fler nejlikor blomma!

Fler borde få prata för Vänsterpartiets räkning i media, menar debattörerna. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vi vänsterpartister kan glädja oss åt ett framgångsrikt EU-val. I flera områden i Sveriges storstäder och universitetsorter blev vi största parti. Om två år är det ett ännu viktigare val, till riksdag, regioner och kommuner. Det är viktigt att partiet under de kommande två åren utnyttjar partiets och dess medlemmars engagemang och kunnande för att lyfta fram vår politik över hela det politiska fältet.

Trots den borgerliga dominansen i media och partiets politiska skuggtillvaro – så går det att tränga sig fram i mediebruset.

Vi undertecknare av detta inlägg anser att våra ledande företrädare i partistyrelse och riksdag, men också andra förstås, bör vara mer synliga i den offentliga debatten inom sina ansvarsområden. Vi följer ganska noga tv, radio och stora dagstidningar men måste tyvärr konstatera att när viktiga frågor inom bland annat kultur, miljö och klimat diskuteras och kommenteras saknar vi röster från V medan ledande företrädare inom S, C och MP uttalar sig.

Vi har flera gånger mötts med urskuldande från partiets företrädare om att ”den frågan är något som inte ska prioriteras kommunikativt för närvarande på grund av ett planerat annat utspel”, trots att fönstret för agerande inte står öppet annat än en kort stund. Trots den borgerliga dominansen i media och partiets politiska skuggtillvaro – så går det att tränga sig fram i mediebruset. Men bara om man agerar snabbt, självständigt och frimodigt. Vår uppfattning är inte att detta är egenskaper som uppmuntras.

Läs mer

Partiet bör ha en policy att uppmuntra ledande företrädare att på eget initiativ uttala sig, skriva debattartiklar och vara aktiva i sociala medier. Vi bör ge våra valda företrädare förtroendet att själva avgöra när och hur de kan deltaga i debatten och föra fram partiets politik. Dagens centralistiska kommunikationspraxis är tyvärr ett hinder för detta.

Låt fler nejlikor blomma!

Per Sundgren, Margareta Olofsson, Jacob Johnson, Ann-Margarethe Livh, Stig Henriksson, Charlotta Bjälkebring Carlsson
Medlemmar i V Vantör, V Enskede, V Uppsala, V Tensta-Rinkeby-Spånga, V Vantör, och V Håbo.
Ledare 19 september, 2024

Regeringen låter arbetsmarknaden ruttna

Arbetslivskriminaliteten breder ut sig i Sverige, inte minst i byggbranschen. Foto: Bonny Håkansson/Scanpix/TT.

Arbetslivskriminaliteten skenar – men regeringen jagar invandrare i stället för att ställa företagen till svars.

När Carlos Alexander Hernández Garcia kom till Sverige var det med förhoppningen om att kunna hjälpa familjen hemma i El Salvador till ett bättre liv. Men arbetet på firman Nordiska Golv blev i stället en mardröm.

Tidningen Arbetaren har intervjuat ett tjugotal tidigare anställda på Nordiska Golv, vars vd i dag står åtalad för bland annat människoexploatering. De berättar om långa dagar utan vila, utebliven lön, ingen mat. Carlos, som blivit lovad sjysta villkor, fick sova på ett kallt golv i ett rum utan värme eller varmvatten, tillsammans med 10–15 andra personer.

Vittnesmål likt de från Carlos har blivit allt vanligare de sista åren. Det har blivit allmänt känt att det ”skuggsamhälle” vi förr såg som ett marginalfenomen finns överallt, och breder ut sig över arbetsmarknaden.

Trots detta är forskningsläget tunt. Det framgår av en ny rapport (9/9) från Myndigheten för arbetsmiljökunskap, som har sammanställt kunskapsläget kring arbetslivskriminalitetens konsekvenser för de anställdas arbetsmiljö, sett ur deras eget perspektiv.

Rapporten bekräftar mycket av det som länge kunnat anas i enskilda vittnesmål. Anställda utnyttjas, luras och hamnar i stark beroendeställning till arbetsgivaren. Ofta finns dessutom ett underliggande hot om våld, uppsägning eller utvisning. Det möjliggör en arbetsmiljö de flesta skulle betrakta som långt under mänsklig värdighet. Arbetsdagarna är långa och tunga, möjligheten till vila minimal. I jordbrukssektorn arbetar människor i stekande hetta utan att få dricka vatten. Toaletter saknas. Kvinnor utsätts för sexuella trakasserier. I de mansdominerade branscherna sätter arbetsgivarna tempo före säkerhet. Vad det kan få för konsekvenser på till exempel ett bygge ser vi i dödsstatistiken.

Rapporten konstaterar att behovet av mer forskning är stort. Faktumet att det råder kunskapsbrist på området gör faktiskt den här rapporten ännu viktigare.

Jag börjar nästan tro att den rasistiska besatthet kring vilket regeringen bygger hela sitt projekt är den verkliga anledningen.

Hade regeringen fått bestämma, hade den dock aldrig kommit till. De vill nämligen inte att myndigheten alls ska finnas, och planerar därför för att avveckla den i januari 2026. Det blir en fortsättning på det redan påbörjade arbetet med att trasa sönder vad som en gång var världsledande forskning om arbete och hälsa, när man 2006 lade ned Arbetslivsinstitutet. Man fortsatte med att skära ned antalet arbetsmiljöinspektörer till nivåer som kritiserades av FN-organet ILO, avreglerade arbetskraftsinvandringen, och genomförde en rad regellättnader på arbetsmarknaden. Skumraskföretagen kom som ett brev på posten, med lönedumpning och osund konkurrens i hela branscher som följd. Företag som försöker göra rätt för sig slås ut i konkurrensen mot fuskarna.

Lösningen borde inte vara svår. Återreglera kapitalismen, förbjud långa underleverantörskedjor, bygg upp arbetarskyddet igen. Och inte minst: hjälp de människor som har blivit utnyttjade!

Läs mer

Regeringen gör precis tvärtom. River ned, och jagar migrantarbetare med gränspolisen. I en statlig utredning från i våras döms metoden ut som verkningslös för att komma åt huvudproblemet. Utredningen lyfter i stället fram erfarenheter från Belgien, som haft stora framgångar med att bekämpa sin arbetslivskriminalitet. Ett land som satsar på rättslig hjälp, stöd och uppehållstillstånd till dem som utnyttjats, i stället för att jaga ut dem ur landet.

Det är svårt att se vem som vinner på det. Inte är det näringslivet i stort, där borgarnas klassolidaritet vanligtvis ligger. Möjligen storföretagen, som kan få någon liten skattesänkning. Men till vilket pris?

Jag börjar nästan tro att den rasistiska besatthet kring vilket regeringen bygger hela sitt projekt är den verkliga anledningen. Regeringens solidaritet kommer aldrig att sträcka sig till migrantarbetaren från El Salvador, som kom med drömmen om en ljusare framtid för sin familj. Hellre än att hjälpa honom, låter man arbetsmarknaden ruttna.

Melinda Kandel
Tjänstledig städare och tidigare aktiv i Fastighetsanställdas förbund.
Reportage/Utrikes 19 september, 2024

Så bröt USA:s socialister med sin stjärna AOC

Mina Shedd bär en jacka med Democratic Socialists of America broderad på ryggen under organisationens kongress i Atlanta i augusti 2019. Foto: Audra Melton/NY Times/TT.

Alexandria Ocasio-Cortez satte socialistiska DSA på kartan. Men under Gazakriget har klyftan vidgats mellan henne och organisationen. Flamman träffar medlemmar för att gå till grunden med konflikten – på en sportbar på Manhattan.

Vid några bokade ståbord på stimmiga sportbaren The Chelsea Bell på västra Manhattan står en liten grupp människor, många iförda röda t-tröjor. Förutom en äldre kvinna som delar ut flygblad är de flesta mellan 25 och 40 år. På tv-skärmarna visas baseball, och vid baren och båsen längs väggen äter folk burgare eller grillade kycklingmackor.

Gruppen i mitten minglar dock främst med varandra. Tröjorna går i rött och har olika motiv, men alla bär bokstäverna DSA och en symbol föreställande en hand med en fackla. Det är Democratic Socialists of America, USA:s största vänsterparti, som bjudit in till en informell ”tittfest” för presidentvalsdebatten mellan Kamala Harris och Donald Trump.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Utrikes 18 september, 2024

Ukrainastöd splittrar Europas vänster: ”Dubbelmoral”

Människor håller en ukrainsk flagga under en demonstration utanför Europaparlamentet i Bryssel. Rysslands krig mot Ukraina har delat den europeiska vänstern och bidragit till den nya partibildningen. Foto: Markus Schreiber/AP.

Rysslands invasion har lett till stark oenighet inom den europeiska vänstern. Nu väljer en rad partier, inklusive svenska V, att bilda ett nytt partisamarbete.

Den senaste tiden har en klyfta blivit synlig inom den europeiska vänstern. Både Rysslands invasion av Ukraina och migrationspolitiska frågor har lett till friktion på vänsterkanten – och på vissa håll, såsom i Tyskland, till och med till partisplittring.

I förra veckan kom ännu en bekräftelse på hur ansträngt läget är, när en grupp vänsterpolitiker meddelade att de bildar en ny samarbetsgrupp för europeiska vänsterpartier. European left alliance for the people and the planet (ELA) kommer att fungera som ett alternativ till det Europeiska vänsterpartiet (PEL) som har existerat sedan 2004.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Rörelsen 15 september, 2024

Vi vänsterpartister står ensamma när det blåser

Landskronas stadshus. Foto: Wikimedia.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vänsterpartiet ofta stått i ett eget politiskt hörn, där hårda vindar blåser på alla de som Politiksverige inte gillar. Här finns tjatiga sanningssägare, blåögda idealister och andra knäppgökar.

Man kan hamna i det här hörnet av olika anledningar. Antingen genom att driva politiska frågor som andra uppfattar som extrema, eller så trängs man in i hörnet av sina politiska motståndare. Hur som helst så står partiet ofta ensamt där, eller måhända i sällskap av ännu mindre och ännu knäppare partier.

Under senare år har Vänsterpartiets ledning visserligen försökt manövrera partiet som helhet ut ur extremisthörnet. Men åtminstone lokalt hamnar många representanter för Vänsterpartiet allt som oftast där ändå.

Det skulle man kunna skylla på lokala politiska förutsättningar. Som sagt trängs man ibland in i ett politiskt hörn. Men det skulle man också kunna skylla på att partiets rikspolitik dels inte genomsyrar allt som partiet håller på med lokalt, dels beror det på att det finns vissa politiska fält som Vänsterpartiet på riksnivå medvetet tonar ned eller rentav ignorerar till vardags. Förmodligen därför att det blir lättast så.

Ett sådant fält är utrikespolitiken. På riksplan har man exempelvis valt att göra Natomotstånd till en ickefråga, att hålla tyst om Kuba och låtsas att Palestinafrågan bara skulle handla om det aktuella israeliska folkmordet i Gaza.

Samtidigt som det är högt i tak inom Vänsterpartiet så är det inte långt till dörren.

Dumt nog så finns gott om vänsterpartister som har ett djupare politiskt intresse i alla dessa frågor och många fler. De kan visserligen inte vänta sig någon vettig politisk linje av sitt parti, men kan å andra sidan engagera sig individuellt mot Nato och för Palestina eller Kuba utan att partiet lägger sig i. Tvärtom så håller hela partiföreningar ibland på med sådant som av partiledningen ses som något katten har släpat in.

Samtidigt som det är högt i tak inom Vänsterpartiet så är det inte långt till dörren. Nyligen inledde Vänsterpartiet ett uteslutningsärende mot en vänsterpartist från Landskrona, som är ledamot i kommunfullmäktige och har engagerat sig i Palestinafrågan. Han har använt sig av den exilpalestinska politiska diasporans språkbruk på såväl arabiska som engelska och svenska, något som hittills inte legat honom i fatet.

Läs mer

Sedan hamnade han i skottlinjen för Sydsvenskans försök att framställa Skånes starka solidaritet med Palestina som antisemitisk och fundamentalistisk. En artikel i riksmedia senare ska han alltså uteslutas, utifrån det som Sydsvenskans granskning av hans inlägg i sociala media har kommit fram till.

Jag skäms för den här sortens kanonbåtspolitik från partiledningens sida. Jag saknar öppna samtal om politik inom partiet, såväl som solidaritet: ”sammanhållning mellan människor inom en grupp, klass, nation eller i hela världen med beredskap för inbördes hjälp.”

Som den vänsterpartist jag fortfarande är, om än mest av sentimentala skäl, så hoppas jag att avdelningarna i Landskrona och Skåne kommer ihåg att vår styrka ligger i vår enighet. Både partiföreningen och partidistriktet har nu några veckor på sig att yttra sig i uteslutningsärendet. Visa nu att också kamrater som Sydsvenskan kritiserar är just kamrater.

Kultur 14 september, 2024

Ekot från Célines krigsromaner dånar i Donetsk

Célines fasansfulla skildringar av första världskrigets skytte-gravar känns igen i kriget mellan Ryssland och Ukraina. Foto: Bram Janssen/AP.

Norstedts nyöversättningar av Louis-Ferdinand Célines mardrömslika krigsskildringar kunde inte vara mer aktuella.

Louis-Ferdinand Céline inleder sin roman Krig med en fasaväckande precis beskrivning av ett uppvaknande hos den ende överlevande efter ett bombanfall, fastklibbad i lera bland kamraters lik, med kroppsdelar sönderslitna och ett larm inuti huvudet som om ett oändligt tåg far genom det, ett oljud genom vilket kriget för alltid ska vara hos honom. ”Jag drog på mig kriget i min skalle”, säger hans berättare och daterar händelsen till ”december -14”.

Efter flera genomläsningar är det samma sak varje gång jag ser den där tidsangivelsen: jag läser 2014 i stället för 1914. Céline har aldrig varit mer aktuell. Plötsligt är det som att alla hans romaner kunde ha varit skrivna i år eller för bara några år sedan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Henrik Petersen
Författare och kritiker.
Ledare 13 september, 2024

Räknas inte rasism mot muslimer?

Richard Jomshof tar en paus som ordförande för justitieutskottet efter att ha kallats till förhör om hets mot folkgrupp. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kritiken mot vänsterpartisternas delningar av antisemitiska nidbilder var befogad. Men när Richard Jomshof delar antimuslimska karikatyrer rycker delar av borgerligheten ut till hans försvar. Lite konsekvens vore på sin plats.

En muslimsk migrantfamilj som tas emot i Europa, för att omedelbart elda upp huset skrattande. En pakistansk man som plockas upp ur havet av en engelsk båt, för att slå ut hjälparen med en åra där det står ”våldtäktsjihad”.

Båda bilder delades av Richard Jomshof på X den 28 maj, vilket har gjort att han kallas till förhör för hets mot folkgrupp. Han berättar därför för tidskriften Kvartal att han tillfälligt kliver av som ordförande i riksdagens justitieutskott.

Vissa klarar av att hålla pennan rätt i hand. Victor Malm skriver i Expressen att Richard Jomshof borde frias, för att i stället låta offentligheten hantera frågan – genom att göra tydligt att Sverigedemokraterna inte har i Rosenbad att göra. ”Så slipper vi joxa med yttrandefriheten.”

Det är korrekt att juridiken inte är rätt väg att gå, och den som tycker annorlunda får gärna förklara varför vänsterpartisterna i så fall ska slippa motsvarande åtal.

Andra avslöjar sig. PM Nilsson kallar på X motiven där snyftande flyktingar visar sig vara våldtäktsmän och mordbrännare för ”islamistisk imperialism”, och säger att det är ”bekymmersamt om hetslagstiftningen utvecklas till en blasfemilagstiftning”.

Han kallar alltså uppenbart rasistiska nidbilder för kritik av religiös imperialism. Samma kritik har vi hört från perifert vänsterhåll som bilden där Netanyahu framställs som bloddrickande djävul med spetsig svans, en blinkning till världshistoriens äldsta myt – att Satan inspirerade judarna att förråda Jesus.

Hur svårt ska det vara? Alla dessa bilder är rasistiska. Hetslagstiftningen bör inte vara sträng, men det minsta man kan kräva av politiker från vänster till höger är att de avstår från att dela hat mot medborgarna. Och om man anser att lokalpolitiker ska kastas ut så bör man kräva samma sak av en så pass högt uppsatt politiker som Jomshof, samt även Mattias Karlsson som delar bilden till partikollegans försvar.

Det pågår ett uteslutningsärende mot Ali Hadrous i Vänsterpartiet Landskrona. Låt oss se hur borgerligheten behandlar Karlsson och Jomshof, och sedan ställa oss två frågor: Varför räknas inte rasism mot muslimer? Och gynnas judar och muslimer verkligen gynnas av att bli slagträn i debatten?

Trumpvänliga debattören Sofia Nerbrand har lustigt nog har högst tonläge av alla, trots att hon själv återkommande har hyllat världens främsta spridare av antisemitism Elon Musk. När hon besvarar min kritik på X skriver hon att hon ”aldrig försvarat Musks övertramp rörande judar. Inte heller hans naivitet rörande Putin och Ryssland.” Men att han ändå ska ha ”cred” för Paypal, Tesla och Starlink. 

Så eftersom han har byggt motorvägar, förlåt elbilar, ska vi ha överseende med hans antisemitism – eller ”övertramp rörande judar” som det visst heter när det gäller någon i det egna lägret. Låt oss se vad hon skriver om Richard Jomshofs ”övertramp rörande muslimer”.

Vi har skrivit det gång på gång här i Flamman: antirasismen måste vara konsekvent. Som någon som gärna använder bilder för politisk effekt – minns vår satirtävling – så har jag ett budskap. Lägg ned allihop, ni har ju uppenbarligen ingen finess.

I en tidigare version av artikeln fanns ett fel om Richard Jomshofs rättsliga status. Han är kallad till förhör och inget annat.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Inrikes 13 september, 2024

Nedskärningar slår mot äldrevården

Både anställda och boende drabbas av nedskärningarna i äldrevården. Foto: Mickan Mörk/TT.

Nedskärningarna i äldrevården innebär att en person förväntas göra flera människors arbete. Yussuf, 57, vittnar om en hård vardag som undersköterska – och är kritisk mot bristen på insatser från Kommunals sida.

– Ingen chef gillar när en anställd pratar skit om deras företag. De kommer hitta på någonting och sparka mig, skrattar Yussuf när han förklarar att han inte vill ställa upp med sitt riktiga namn.

Trots sina över tio år inom äldreomsorgen känner han sig utbytbar. 57-åringen är i dag undersköterska på ett äldreboende i södra Stockholm, där de flesta har demens eller andra sjukdomstillstånd som gör att de inte kan klara sig på egen hand hemma.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Liz Fällman
Reporter på Flamman.[email protected]
Inrikes 13 september, 2024

”Motargumenten har varit konstanta i hundra år”

Svenskt näringsliv, tidigare SAF, har varit Sveriges mest envisa motståndare till förkortad arbetstid under det senaste seklet. Foto: Lars Schröder/TT.

Kortare arbetstid är tillbaka på den politiska dagordningen, tillsammans med en rad historiska motargument. Historikern Linn Spross ser en motståndarsida som kört fast i gamla hjulspår – och en vänster som slutat drömma.

– Det finns ett citat av SAF:s ledare Hjalmar von Sydow, från när man införde 8 timmars arbetsdag 1919. Han sade att det var en katastrof för vårt land, att det skulle slå näringslivet i bojor, berättar Linn Spross (bilden).

Hon är sjuksköterska, med en bakgrund som forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. 2016 disputerade hon med avhandlingen Ett välfärdsstatligt dilemma: Statens formuleringar av en arbetstidsfråga 1919–2002. Ämnet var historiska debatter om arbetstidsförkortningar i Sverige.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Ledare 12 september, 2024

Europas bönder har all rätt att vara arga

Bönder protesterar framför Europaparlamentet i Bryssel den 1 februari 2024. Foto: Thomas Padilla/AP.

Nya klimatlagar och ett handelsavtal med Sydamerika riskerar att sätta ytterligare press på Europas bönder, som redan lyder under ambitiösare hållbarhetskrav. Men om Europa ska ställa om behöver klimatrörelsen och jordbrukarna finna en gemensam plattform.

Den 16 mars körde en karavan med ett 30-tal traktorer genom centrala Växjö, i protest mot EU:s klimatpolitik.

”Vi känner oss överkörda”, förklarade Patrik Fernlund för SVT, framför ett fordon prytt med en blå unionsflagga. ”Man antar nya lagar och regler nere i Bryssel, i EU-kommissionen, och pratar inte ens med lantbrukare.”

Protesten var beskedligare än motsvarigheterna ute i Europa. I Frankrike har bönder blockerat infarten till Champs-Élysées i Paris med hö, slagits med polisen, belägrat matbutiker och tänt eld på traktordäck. I Prag har de tömt gödsel på gatorna, i Bryssel rammat polisbarrikaderna med traktorer, i Nederländerna eldat asbest längs motorvägarna, och i Tyskland försökt storma en färja där landets finansminister fanns ombord.

Sveriges och Europas bönder är arga. Och det är inte så enkelt som att de motsätter sig omställningen. Snarare upplever de att den har kommit i konflikt med deras rättigheter och Europas matförsörjning. De har också ett starkt stöd – enligt en enkät med 26 000 deltagare anser hälften av Europas befolkning att åtgärderna äventyrar Europas självständiga matproduktion.

Bönderna vänder sig bland annat mot lagen om naturrestaurering, som ska återställa en femtedel av unionens land och hav senast 2030. För att förbättra den biologiska mångfalden föreslås en rad åtgärder: att göra livet bättre för gräsmarksfjärilar och jordbruksfåglar, som är viktiga markörer för hur ekosystemet mår i övrigt, att återställa fria vattendrag och dikade torvmarker, samt plantera tre miljarder träd.

I stället för att gå i konflikt med jordbrukarna, borde klimatrörelsen närma sig dem.

Kraven är goda nyheter för planeten, varför de också välkomnas av Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen. Men de sätter också ytterligare press på Europas bönder, som redan har större ekologiska och arbetsrättsliga krav på sig än andra delar av världen.

Denna balansgång försvåras ytterligare av arbetet för att baxa iland handelsavtalet med den sydamerikanska inre marknaden Mercosur. Den 4 september reste en EU-delegation till Brasilien för att förhandla, och de läckta dokumenten innehåller krav på mänskliga rättigheter, skogsskydd och djurhållning.

Avtalet riskerar göra båda grupper arga – klimatrörelsen för att ökad import av billigt kött kan leda till ännu mer skövling av regnskog, och jordbrukarna för att det är omöjligt att tävla mot en kontinent med slappare regleringar. Frågan är dock hur sugna Brasilien är på hårdare regler om de inte samtidigt erbjuds öppna spjäll in på den europeiska marknaden. Jordbrukarnas oro är alltså begriplig, även om handelsavtalen samtidigt kan skapa nya exportmöjligheter.

Konflikterna kring handelsavtalen och EU:s regleringar visar inte bara att klimatrörelsen måste väga in jordbrukarnas oro för att vinna stöd för omställningen – i vissa fall har grupperna även ett gemensamt intresse. Därför behövs ett generöst omställningsstöd till bönder som vill hitta mer ekologiska odlingsformer, i kombination med ett skydd mot billigt importkött som inte följer europeiska hållbarbetskrav, inte minst för att Europa i en orolig tid behöver kunna producera sin egen mat.

Läs mer

Men sådana här hänsyn verkar främmande för klimatorganisationer som Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, som i ett gemensamt brev uppmanar unionen till en rask implementering, utan att skriva en rad om böndernas villkor. I stället för att gå i konflikt med jordbrukarna, borde klimatrörelsen närma sig dem. Båda grupper kommer att behövas om Europa ska lyckas ställa om.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]