Se den här bilden framför dig: Till vänster, en man med muslimsk huvudbonad som står på en stapel av dödsskallar. Ur klädnaden sticker en sabel ut och ovanför honom står det ”1 400 years”. Mitt emot honom står en ortodox jude med vidbrättad hatt, på en pelare av filosofiböcker. Handen är utsträckt som i hälsning.
Bilden lades upp på Facebook den 9 juli av Allan Stutzinsky, ordförande för Judiska församlingen i Göteborg tillika kommunpolitiker för Liberalerna. Förutom att bilden är ett klockrent fall av rasism och islamofobi, i en tid där den utpekade gruppen är exceptionellt utsatt, är det bortom allt tvivel att en sådan publicering visar på omdömeslöshet. Inte minst hos en person som inte bara företräder ett politiskt parti, och åtminstone tidigare uttalat antirasistiskt, utan även tusentals församlingsmedlemmar.
Inlägget möttes av ett ramaskri från församlingsmedlemmarna, som protesterade vilt mot det rasistiska innehållet. Stutzinsky själv blev omedelbart skild från alla sina uppdrag och bad ångerfylld om ursäkt.
Nej, jag skojar bara. Först tre månader senare gör Judiska centralrådet ett uttalande där de berättar att de ”påbörjat en intern dialog inom styrelsen för att utvärdera situationen och vidta nödvändiga åtgärder.” Målet är, skriver de, att ”säkerställa att detta inte upprepas”.
Det är en optimistisk förhoppning. Stutzinsky själv är nämligen mindre ångerfull. ”Det har lett till missförstånd, men jag ser ingen anledning att be om ursäkt”, säger Stutzinsky till Dagens Nyheter. Inte ens till sin egen församling? Precis som den vänsterpartistiska kommunpolitikern Daniel Bernmar påpekar vore det minsta man kunde begära att han bad Sveriges muslimer om ursäkt. Men att även be svenska judar om ursäkt vore också på sin plats. För vad tror Stutnitzky? Gör utspel som dessa livet säkrare för judar och muslimer eller otryggare? Gissa.
Att som Jomshof och Stutnitzky teckna en generisk ”muslim” och benämna den som jihadist är nämligen lika illa som de antisemitiska karikatyrerna. Och det är skamligt att det skulle krävas att Dagens Nyheter uppmärksammar händelsen för att något över huvud taget ska hända.
Samma snabba reaktion som vi borde kräva av Vänsterpartiet när antisemitiska karikatyrer dyker upp, borde vi kunna förvänta oss av religiösa ledare när de ställs inför antimuslimska budskap. Men en sådan senfärdig och halvhjärtad reaktion på det inträffade är ett tecken på att något inte står rätt till med Judiska församlingen i Göteborg. Med L vet vi ju redan vilken sida de väljer under press.