Det är torsdag morgon och Kommunal på länssjukhuset Sundsvall-Härnösand har tagit fikapaus från ett möte. 700 anställda har från början varslats från sjukhuset.
Efter kritik från bland annat arbetsmiljöverket ser det ut som om siffran kan bli något lägre, men fortfarande rör det sig om minst 500. Av dem är många undersköterskor. Osäkerheten kring vad som kommer att hända är fortfarande stor och omställningen, som kommer att innebära en halvering av kliniker, har skjutits upp vid ett par tillfällen.
– Hur människor mår av det här tar de lätt på, säger undersköterskan Gunilla Nyberg.
Hon tror inte att patientsäkerheten äventyras av nedskärningarna. Däremot tror hon att det blir svårt att kunna ge ”det lilla extra” till patienterna. Och hon är oroad över att personalen kommer att få dra ett tungt lass. Redan idag har hon arbetskamrater som är sjukskrivna på grund av utmattningsdepression. Att en sjättedel av sjukhusets idag runt 3 000 anställda skulle vara övertaliga är det nog inte någon som tycker bland de anställda.
– Man lämnar ju inte en patient i sticket. Istället drar man kanske över på arbetstiden, med en kvart eller en halvtimme, eller gör ett avbrott i lunchrasten. När vi blir färre så får personalen jobba snabbare.
– Samtidigt har vi också bundit ris till vår egen rygg på det sättet, inflikar en kollega från soffan bredvid, vi kanske inte skulle vara så snälla alltid.
Hög arbetslöshet
Sundsvall är den största tätorten i Västernorrland, ett av Sveriges minsta län, med en svikande befolkningsstatistik. För något år sedan genomfördes omfattande personalnedskärningar på Örnsköldsviks sjukhus, den näst största tätorten. Någon påpekar att även kommunerna i länet har dragit ner inom omsorgssektorn. Arbetsmarknaden ter sig alltså inte så ljus för de undersköterskor eller sjuksköterskor som kommer att få gå från sjukhuset. Norska rekryteringsföretag har redan haft kampanjer riktade mot sjuksköterskor i Sundsvall.
– Men för den som har barn och familj är det svårt att flytta, säger Gunilla Nyberg.
Hon har förståelse för att landstinget måste spara pengar, men hon tycker att det har skett på ett dåligt sätt.
– Vad har inte Mantec (konsultbolaget som anlitats för att genomföra besparingarna) kostat och hur många tjänster hade vi kunnat få för de pengarna?
Kaotisk situation
Det finns en ilska bland de anställda som kommer fram vid fikabordet. Att ett konsultbolag kan kräva ett arvode på 53 miljoner kronor svider i ögonen för den som nyss fått höra att personalens fruktkorg är en för stor utgiftspost för arbetsplatsen. Någon undrar hur det kan ha gått så långt från första början att sjukhuset drastiskt måste spara runt 200 miljoner kronor. En berättigad fråga, som visar sig inte vara helt lätt att svara på.
Turerna kring sjukhusets besparingar har varit många. Den tidigare sjukhusdirektören motsatte sig sättet besparingarna sköttes på och fick gå. Det blev en av anledningarna till att landstingsrådet Ewa Söderberg (S) valde att lämna sin post.
När dessutom Sundsvalls tidning avslöjade att upphandlingen med det norska konsultbolaget Mantec hade skett på felaktiga grunder – ansvariga inom bolaget hade bland annat kraftigt överdrivit antalet omställningsprojekt Mantec tidigare genomfört – tycktes konflikterna kring länssjukhuset ta sig nästan dokusåpaliknande proportioner.
Idag säger det nuvarande landstingsrådet Elisabeth Strömquist (S) att landstinget inte ska använda sig av Mantecs tjänster längre än absolut nödvändigt. Samtidigt tycker hon inte att erfarenheterna av bolaget har varit enbart negativt.
– Vi behövde dem i omställningsarbetet, säger hon till Flamman.
Hur har det då det S + V-styrda landstinget hamnat i en situation där man behöver ett så omfattande besparingsarbete över huvud taget?
Enligt Elisabeth Strömquist beror det bland annat på att man har haft en hög bemanning och höga kostnader inom vården jämfört med andra landsting.
Menar du att sjukhuset har haft för många anställda?
– Nej, det vill jag inte säga, men vi har haft fler anställda.
– Det har varit för många som sökt akutsjukvård. Vi hoppas kunna omorganisera så att fler söker sig till primärvården istället.
Självkritisk vänster
– Man kan väl säga som så att alla är besvikna på alla, sammanfattar Kim Ottosson, kommunal gruppledare för Vänsterpartiet i Sundsvall, situationen.
Sjukhuset har blivit något av ett slagträ för den borgerliga oppositionen i Västernorrland. Till viss del är Vänsterpartiet självkritiskt till hur sjukhuset har skötts, både under tidigare år och under de senaste turbulenta månaderna, med drastiska nedskärningar.
– Ur vänstersynpunkt är det förstås sanslöst med ett pengaregn över konsulter som milt sagt inte har gjort bra ifrån sig.
Hade ett annat styre kunnat sköta landstinget bättre?
– Det är klart jag inte tycker att ett borgerligt styrt landsting hade varit bättre. De värnar inte den offentliga sektorn alls. En privat sjukvård gynnar varken glesbygden eller människor här.
Optimism trots allt på arbetsförmedlingen
Jag får en intervju med Lars Åke Larsson, från arbetsförmedlingen i Sundsvall, i bilen på väg ut till Matfors, dit vi båda år på väg. Arbetsförmedlingen har fått extraresurser för att ha personal på plats på sjukhuset i Sundsvall.
– Vi ska försöka att vara där lite olika tider, eftersom många arbetar skift.
Trots att nedskärningarna innebär fler arbetslösa i staden ser Lars Åke Larsson ändå ljust på framtiden på längre sikt.
– Om två-tre år kommer det att ske en generationsväxling. Många som föddes på fyrtiotalet kommer att gå i pension, då kommer förhållandena att vara motsatta, det kommer att vara brist på arbetskraft överallt.
Det kanske inte känns som en stor tröst för den som blir arbetslös idag, men han menar att det gäller att se framåt, försöka behålla och vidareutveckla sin yrkeskompetens under de närmaste åren.
– Även om det är många som blir av med jobbet nu, såg det värre ut under krisåren på 90-talet. Vi är långt ifrån de siffrorna på inskrivna hos arbetsförmedlingen idag jämfört med då.
Men finns de som blir arbetslösa idag kvar om ett par år, de kanske har flyttat till Norge då?
– Det är klart att den dagen en arbetsgivare har brist på personal, kan de inte komma till oss och säga ”jaha, nu har vi brist”, så fungerar det inte.
Ibland önskar han att arbetsgivare generellt skulle tänka lite mer långsiktigt.
– Man borde kanske tänka att det i vissa fall kunde vara läge att anställa någon som får möjlighet att bli upplärd på arbetsplatsen.