Man behöver inte vara en Einstein för att räkna ut att… Einstein har blivit ett talesätt, den kanske högsta form av berömmelse som går att uppnå. Ivar Lo för sin del drömde om att få en blå potatissort uppkallad efter sig och sålunda ge hans författarnamn evigt liv.
Albert Einstein var förvisso ett geni på sitt område men plågades svårt av journalister och andra som trodde att han, utöver sin relativitetsteori med mera, även hade svar på allt annat. Ibland gav han rätt obegåvade svar. Han blev så utled på dumma frågor att han på en berömd bild räckte ut tungan åt alltihop.
Tron på att den som sysslar med vetenskap har intelligenta tankar om både det ena och det andra kan ta sig märkliga uttryck. Den katolske franske samhällskritikern Jaques Ellul häcklade i början av 1960-talet vetenskapens dåvarande storheter. Veckomagasinet l’Express i Paris hade ställt en rad frågor till framstående amerikanska och sovjetiska forskare om utvecklingen till år 2000. Deras framtidsvisioner överträffade science fictionförfattarnas.
År 2000 skulle resor till månen vara vanliga och befolkade satelliter skulle kretsa i rymden. Alla epidemier skulle vara utrotade, all hunger avskaffad och produktionen av energi vara slutgiltigt löst. All mat skulle vara konstgjord och så vidare. Det var alltså framstående vetenskapsmän inklusive nobelpristagare som trodde på dessa fantasier. Ellul var barmhärtig nog att inte nämna namn.
Ta den jordnära frågan om mat. Allt käk skulle alltså framställas syntetiskt, i form av näringstabletter antagligen. Tydligen tänkte ingen av dessa snillen på att fråga sig om folk ville ha det så? Eller vad som skulle hända med den dåvarande majoriteten av jordens befolkning som levde av jordbruk?
Den mest fantastiska förutsägelsen gällde undervisning. Mödosam läsning och ansträngande inlärning tillhörde det förflutna. Kunskap om det som för tillfället behövdes skulle överföras elektroniskt, i form av kodade budskap, direkt till hjärnan. Inget behov längre av uppmärksamhet och ansträngning, dator och hjärna skulle år 2000 kopplas ihop utan att passera medvetandet. Trådlöst får man förmoda.
Forskare är naturligtvis kunniga inom sitt gebit men ofta dåligt orienterade i samhället och historien. Och hur ser moralen ut? Skulle det finnas några helvetesvapen åt makthungriga härskare utan välbetalda forskare?