– En av de viktigaste frågorna kommer vara hur tungt de historiska utsläppen ska väga och en rättvis omställning, säger Jesper Weithz, Flammanmedarbetare och redaktionsmedlem på klimatmagasinet Effekt.
Syftet med klimattoppmötet i Köpenhamn om några veckor är att enas kring åtgärder för att bromsa den globala uppvärmningen. Det avtal, som representanter från de 192 deltagande länderna troligen kommer att enas kring, är en fortsättning på Kyotoavtalet som löper ut 2012. Konflikten mellan fattiga och rika länder präglar en stor del av förhandlingarna.
I Kyotoavtalet finns ett system som gör att länder som inte lyckats sänka utsläppen kan betala för klimatprojekt i länder som har sänkt sina utsläpp. Projekten har varit omdiskuterade. Det finns uppgifter om att minst hälften av dem antingen är verkningslösa eller skulle ha kommit till i vilket fall.
– Man kan till exempel plantera en skog i ett område där det ändå planerats en skog. Kritiker menar att det är klassisk imperialism. Ekonomisk tillväxt och ökade utsläpp går till stor del hand i hand. Vad som händer här är att EU och Nordamerika köper rätten till mer tillväxt på bekostnad av tredje världens, säger Jesper Weithz.
Målen otillräckliga
Frågan är också hur ett avtal kommer att se ut och vad länderna egentligen kan enas om i Köpenhamn. Här finns stora skillnader mellan olika delar av världen. Ö-nationerna i bland annat Stilla havet, som drabbats hårdast av klimatförändringarna, driver krav på radikala utsläppsminskningar. Medan de flesta av de rikare länderna håller fast vid tvågradersmålet, det vill säga att jordens medeltemperatur inte får stiga mer än två grader. Detta trots att stora delar av forskarvärlden är eniga om att tvågradersmålet är otillräckligt.
– Om man därtill slår ihop de åtgärder alla länder är beredda att införa når man inte ens upp till tvågradersmålet, säger Jesper Weithz.
Inför mötet har det diskuterats om USA kommer att underteckna avtalet den här gången och om övriga länder i så fall kommer att vika ned sig för att få med USA på tåget.
– Barack Obama har sagt att man ska vara en ”lyssnande part” under förhandlingarna. Exakt vad det innebär är svårt att säga. USA har tidigare kommit att påverka något alldeles enormt utan att ens underteckna något avtal.
Aktivism kring mötet
Parallellt förbereder olika aktivistgrupper aktioner i Köpenhamn under toppmötesveckan. Jesper Weithz hoppas att dessa kan fungera som en blåslampa på mötet.
– Om det samlas ett stort antal människor som tycker de här frågorna är viktiga och de får utrymme i massmedia är det klart att det kan påverka.
Samtidigt menar han att Köpenhamn inte är det enda som grupperna ska lägga fokus på.
– Ibland är jag lite orolig för att delar av klimatrörelsen ska gå samma väg som globaliseringsrörelsen i början på 2000-talet. Man åker runt och demonstrerar vid olika toppmöten och någonstans går luften ur.
Vad ska man göra för att undvika det?
– Rikta blicken bortanför Köpenhamn. Det är ett viktigt möte, men inte det enda.