BERLIN – Det här är ett historiskt val, säger Gregor Gysi. Vi har nu etablerat oss som en stark politisk vänsterkraft i hela Tyskland med tvåsiffriga tal. Vem hade trott det för
fem-tio år sedan?
Några minuter efter sex på söndagskvällen bryter det första jublet ut, på vänsterpartiet Die Linkes valvaka i östra Berlin.
Storbildsskärmen visar på 13 procent för Die Linke – en framgång med nästan 50 procent. Siffran justeras nedåt lite under valkvällens gång, men sammantaget ett succéval för vänstern. Den andra jubelstormen gäller siffror från delstatsvalen i Brandenburg i Öst och Schleswig-Holstein i väst. Och det tredje stora jublet bryter ut när ledartrojkan Oscar Lafontaine, Gregor Gysi och Lothar Bisky kommer in på podiet.
De stora blir mindre
På storbildsskärmen visas nu nattsvarta bilder från Socialdemokraternas (SPD) valvaka. SPD förlorar var tredje väljare. Och ännu värre är det i själva Berlin. Där rasar det förr så starka SPD från 34 procent till 20 procent. Die Linke håller på att gå om SPD. På måndagsmorgonen skiljer det bara en tiondel. För SPD gäller att de gör sitt sämsta val sedan krigsslutet.
Baksidan av valet är att det nyliberala Fridemokraterna, FDP, går kraftigt fram och garanterar bildandet av en högerregering. Inga ljusa utsikter för de arbetslösa och socialt svaga i Tyskland.
Och vart har då SPD:s väljare tagit vägen? En stor del har stannat hemma (valdeltagandet sjönk med bortåt åtta procent), 60 procent har gått vänsterut och 40 procent högerut.
Men även kristdemokraterna (CDU) backar något denna kväll.
Afghanistan spelar roll
När jag pratar med deltagare på valvakan om orsaken till framgången lyfter de fram kriget i Afghanistan och kampen mot Hartz IV.
Alla tillgängliga opinionsundersökningar visar att det tyska folket vill ha hem trupperna från Afghanistan. Vi har inget där att göra, säger många till mig. Terrorismen kan aldrig bekämpas med krig. Vi är det enda fredspartiet i det här landet. De andra fyra partierna stöder i varierande grad kriget i Afghanistan.
Och Hartz IV har verkligen retat upp tyskarna. ”Reformen”, som genomfördes av den förra SPD-regeringen, innebär i praktiken att arbetslösa efter relativt kort tid skickas till socialvården.
– De har cementerat fattigdomen i Tyskland, säger en av valarbetarna till mig. Och detta gjordes av socialdemokratisk regering. Det kan tyskarna aldrig förlåta.
Det socialdemokratiska raset ”låg i luften”. Fredagen före valet besöker jag först Die Linkes finalmöte på Alexanderplatz.
Inget enormt massmöte, men ett möte där deltagarna och talarna strålar av övertygelse. Helt annorlunda är det vid SPD:s ”stora” avslutningsfinal vid Brandenburger Tor. Skrällande högtalare och storbildskärmar med huvudtalaren förmår inte dölja det faktum att man blott lyckats samla ett par tusen personer. Mest valarbetare – tycks det. Och detta är inte mycket i en mångmiljonstad som Berlin.
Drastiska förändringar på vänstersidan
Styrkeförhållandena inom tysk arbetarrörelse har på kort tid drastiskt förändrats. Vid valet 2002 gick det nio SPD:are på varje vänsterväljare.
År 2005 var förhållandet fyra till ett. Idag går det inte ens två SPD:are på varje vänsterväljare. SPD är inte ens dubbelt så stort som Die Linke.
Och om vi bara tittar på Berlin så blir det ännu tydligare. Där håller Die Linke på att gå om SPD och i Östberlin är man den klart dominerande kraften, 34 procent.
Närmast kommer SPD på 18 procent. Och sedan, med ännu mindre siffror, de andra partierna. Och i Västberlin har Die Linke för första gången fått över tio procent av rösterna. I det första valet efter murens fall var det dåvarande PDS ett promilleparti.
Så nog förstår man jubelstämningen på valvakan.
RESULTAT:
VALET TILL FÖRBUNDSDAGEN 2009
Kristdemokraterna CDU/CSU
33,8 % (-1,4), 239 mandat
Socialdemokraterna SPD
23 % (-11,2), 146 mandat
Fridemokraterna FDP
14,6 % (+4,8), 93 mandat
Die Linke (Vänsterpartiet)
11,9 % (+3,2), 76 mandat
De Gröna
10,7 % (+2,6), 68 mandat