Jag har läst en helt underbar bok, Gräsmattans hämnd av Richard Brautigan. Det är en samling korta berättelser, ibland så korta att det inte kan kallas noveller, snarare skrivna foton, eller kortkorta prosadikter.
Titelnovellen, Gräsmattans hämnd handlar om författarens mormor. Den inleds så här: ”Min mormor lyser på sitt eget sätt som en fyrbåk i Amerikas stormiga förflutna. Hon var hembrännare i ett litet county uppe i delstaten Washington /…/ Sheriffen brukade ringa varje morgon och ge henne väderleksrapporten och berätta om hur många ägg hönsen hade värpt.”
Det fortsätter på samma säregna sätt.
För morfadern har blivit galen av att förutspå första världskrigets utbrott och sitter därför inspärrad på ett sinnessjukhus medan hans klenod, gräsmattan, hämnas mannen som tagit hans plats genom att sluka hans bil.
Richard Brautigan föddes 1935 och växte upp i nordvästra USA under besvärliga förhållanden, med en alkoholiserad mor och en styvfar som slog honom.
Han debuterade 1958 och uppfann sin alldeles egna litterära stil, extremt förtätade snapshot-berättelser.
Alldeles vanliga, absurda och märkliga händelser i utkanten av samhället lyfter han fram och belyser med sin blixt.
Han slog igenom 1967 med romanen Öringfiske i Amerika som översattes till svenska 1971. Uppföljaren I sockret av meloner kom på svenska samma år. Gräsmattans hämnd är inte tidigare utgiven på svenska. Ellerström och Bakhåll ska ha stor tack för att de gjort den tillgänglig.
Många har genom åren förundrats över Brautigan. Själv känner jag något slags släktskap. Kan hända är det min uppväxt i ett utdöende bondesamhälle, i utkanten av det som inte syns från Stockholm och senare ett långvarigt boende i en av huvudstadens södra förorter, bland folket som inte räknas. Jag kan skratta och bli melankolisk med Brautigans beskrivningar av människorna. Som den man som satt intill honom på en biograf, som beskrivs i en mening: ”Hans säckiga smaklösa kläder täckte honom likt ett besegrats lands fanor och han såg ut som om den enda post han någonsin fått var räkningar.” Det är så på pricken, och ger så mycket information.
Det Brautigan återger i den kortkorta berättelsen En fullständig historik över Tyskland och Japan är makalöst.
Mitt under andra världskriget bor han med sin familj intill ett slakteri. På engelska kallas slakteri för ”meat-packing”, som för att dölja vad som försiggår på insidan. Grisarnas oupphörliga skrikande lät ”som en skrikande klagosång, som om en opera körts genom en avfallskvarn.”
Pojken, Rickard Brautighan, trodde att allt slaktandet hade med kriget att göra och blev besvärad av det. Sedan vande han sig. Det blev som vilka ljud som helst, och när det tystnade lät tystnaden som om en maskin gått sönder.
En annan berättelse handlar om hur han som vuxen får läsa om Marilyn Monroes död. Det får honom att tänka på den gången han åkte runt med sin morbror i östra Oregon för att jaga hjort, och såg två björnungar som blivit skjutna och utklädda i damkläder sittandes i en T-ford. Han kommer att tänka på det för på postkontoret i den lilla stan med björnarna hade de en stor nakenbild av Marilyn Monroe på väggen.
Richard Brautigans skapande är egensinnigt och underhållande, både roligt och tragiskt, ofta på samma gång. Unna er bekantskapen, ta en paus från deckarläsandet i sommar och njut av små litterära pärlor. Själv ska jag spara den lilla volymen och läsa den om och om igen.