Våldet mellan uigurer och hankineser i Ürümqi i nordvästra Kina har lett till att 184 personer dödats och tusentals skadats, vid Flammans pressläggning. En etnisk minoritet, uigurerna, med ett eget språk och muslimsk tro, dödas. Samtidigt blir den kinesiska minoritetspolitiken aktuell i mer generella termer. Men enligt kinesiska uppgifter är två tredjedelar av de dödade under den senaste tidens oroligheter hankineser.
Det medier låter bli att rapportera om är den komplexa kraften uigurer utgör. När demonstranter i bland annat Sverige viftar med ljusblå flaggor med stjärnan och halvmånen är det inte alltid för att ställa sig på de förtrycktas sida. Istället kopplas frågan till panturkismen – idén om ett turkiskt rike som ska återförena alla turkiska folk, från Kina till Turkiet.
Därför kom den turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdogans utspel i helgen. Han menar att det som drabbat uigurerna ”är en form av folkmord” och att ”det inte finns något annat sätt att förklara saken”. Emotionella band mellan Erdogan och uigurerna baserar sig på etnicitet och religion. Erdogan, som ex-islamist, känner med den muslimska minoriteten i Kina. Så kan en premiärminister, som själv ansvarar för ett förtryck av minoriteter i det egna landet, använda etniskt våld i Kina för att gynna sina egna intressen.
Det finns inget fel i att kräva stopp på våld som drabbar civila, men problem uppstår när politiker har en annan agenda än mänskliga rättigheter.
Därför är det viktigt att ha mycket bakgrundsfakta och analyser om de inflyttade och ofta fattiga hankinesernas situation för att inte kapitulera inför en förenklad bild av ett kinesiskt massmord av ett minoritetsfolk.