En delseger på vägen mot en komplicerad upprättelse. Den slutsatsen gör flera inblandade i konflikten med 19 pakistanska sjömän, som förra året avskedades av rederiet Rederi Alliandia AB eftersom EU:s rederistöd inte utgår för sjömän som inte har svenskt medborgarskap.
– Vi kontaktade Seko Sjöfolk många gånger men de gav bara stöd till arbetsgivaren. När vi varslades om avsked kom en ombudsman från Seko och konstaterade bara att ”med den nya lagen kan vi inte hjälpa er”, konstaterar en av sjömännen, Rayan Monir, bittert.
– De hade arbetat 7-23 år på Birger Jarl (före detta Baltic Star), hade lägenheter och hem i Sverige och talade svenska. När EU-reglerna om rederistöd slog igenom förra året avskedades de, säger advokat Jan Wasberg, sjömännens juridiska ombud.
Idag är han glad över beslutet om att de 19 har fått permanent uppehållstillstånd, enligt 5 kap 3a § tredje stycket, punkt 3.
Ville ”outsourca”
sjömännen
– Rederiet ville inte längre medverka till att förlänga deras uppehållstillstånd som förnyades varje år. Rederiet måste inför Migrationsverket intyga att anställningarna fortsätter, vilket det inte gjorde. Det innebar att sjömännens uppehållstillstånd, som bara gällde för att arbeta på den här båten, upphörde. Men jag tror att tack vare sin stridbarhet avgick de också med segern, säger Wasberg.
Tog rederiet EU-reglerna som förevändning för att göra sig av med sjömännen?
– Ja absolut, den misstanken finns. Arbetsgivaren satte upp ett annat bolag, Heidelberg, där han skulle anställa alla men det kom fram att det bolaget sedan skulle läggas ner.
Han ville med andra ord ”outsourca” sjömännen?
– Precis! Men det gick de inte med på, det var i stället ett annat sätt att bli av med dem. Båten sattes därför i blockad.
”Seko Sjöfolk svek”
I den juridiska återvändsgränden vände sig sjömännen till sitt fackförbund. Men Seko Sjöfolk svek sina medlemmar, menar Jan Wasberg. Missnöjet ledde till att pakistanierna lämnade Seko och i stället anslöt sig till SAC, syndikalisterna. Dessa inledde en rad av blockader och flygbladsutdelning till passagerarna där de vädjade om solidaritet för de 19.
Rayan Monir började arbeta på Birger Jarl den 23 mars 1988. Han säger till Flamman att sjömännen trivdes ombord och hade få konflikter vilket gjorde att anställningstiden för de 19 blev så lång som 7-23 år. Men de känner sig, trots det permanenta uppehållstillståndet idag, kraftigt diskriminerade eftersom de knappt har en chans till nya jobb inom sjöfarten i Sverige. Och de begriper heller inte Seko Sjöfolks agerande.
Sjöman avled i infarkt
På SAC har Ruben Tastas varit aktiv i stödet till de 19 sjömännen. Han anser att Migrationsverket har väntat alldeles för länge och säger att hela den här tiden har varit starkt påfrestande vilket fick till följd att en av dem reste hem till Pakistan där han avled i hjärtattack.
– Men fienden är inte längre staten utan rederiet som inte har gjort rätt för sig. Möjligheten för dem att få tillbaka jobbet är inte stor eftersom deras förra fack, Seko, har förrått dem. Den enda möjligheten idag handlar om klasskamp, att företaget anser att det är dyrare att ha dem demonstrerande, blockerande och kämpande utanför båten än att återanställa dem.
SEKO VILLE INTE SE SÄNKT LÖN
Tomas Abrahamsson, vice ordförande i Seko som organiserar sjömän på svenska fartyg tycker att de pakistanska sjömännen borde ha stannat kvar i hans förbund i stället för att ansluta sig till SAC, men säger att valet är fritt.
– De svenska reglerna som är en implementation av EU-reglerna, tillåter inte att man ger dem statsstöd. För vår del kan de gärna omfattas av statstöd. I Sverige omfattades de av kollektivavtal medan det i övriga Europa kryllar av besättningar främst från Asien som arbetar för 500-600 dollar i månaden under obegränsad arbetstid. Och ska redarna dessutom få statsstöd? Det tycker vi är fel. Hade vi sagt till redarna att ”ni kan ju betala dem sämre” så hade de förmodligen fått vara kvar. Men vi krävde ju att de skulle betalas enligt Färjetrafikens kollektivavtal.