I allmänhet brukar dessa överläggningar sluta med att den lokala regeringen utfärdar ett dekret där summan sätts en aning högre än vad arbetsgivarorganisationerna har krävt och ett himmelslångt avstånd till vad facket kräver i höjning.
I år utmärkte sig medlemstaterna inom ALBA-lägret för att höja minimilönerna kraftigt, vilket fick arbetsgivarsidan att i dessa länder att tala om att massarbetslösheten står bakom knuten. ALBA-regeringarnas draghjälp är för facken oerhört viktig eftersom den nyliberala modellen under 20-30 år har slagit sönder större delen av fackföreningarna inom främst den privata sektorn.
Venezuela toppar minimilönerna i Syd- och Centralamerika med 409 dollar i månaden. I Bolivia ökade minimilönerna med 14 procent, Nicaragua 12 procent, Ecuador med tio procent medan Honduras president Manuel Zelaya ökade med hela 60 procent, från cirka 170 till 291 dollar.
”Respektera privategendomen”
Den 24 februari sammanstrålade representanter för facken, ILO och arbetsgivarorganisationerna i Lima. I fyra punkter underströk Svenskt näringslivs latinska bröder att de krisåtgärder som respektive regeringar vidtar ”bör klart stämma överens enligt G-20:s principer om en fri marknadsekonomi, respekt för rättsstaten och privategendomen” (…) det behövs ”handels- och investeringsfrihet”. (…) ”undvika en omflyttning av den privata sektorn till förmån för massiva offentliga investeringspaket på basis av statlig stimulans”.
– Arbetsgivarna fortsätter att kräva att de anställda ska offras för att krisen ska kunna övervinnas vilket är oacceptabelt, sammanfattar Victor Baez.