Min morsa hade löständer. I hennes ungdom var lösgommar vanliga. Tandlösa stackare som inte hade råd med löständer levde på gröt och välling och annat som inte behövde tuggas.
Det var dyrt att få tänder lagade, då som nu. Endast välbärgade hade råd att gå till tanddoktorn.
När en tand började värka på vanligt folk drogs den ut. Utan bedövning. En karl tog kanske ett par supar för att uthärda plågan. Kvinnor avstod mestadels från sådant larv. De tyckte brännvin smakade vedervärdigt och avskydde supandet och dess konsekvenser.
Tänder är djupt rotade i käkbenet och svåra att dra ut. Det behövs krafttag att få en tand att lossna och satans ont gör det. Men molande tandvärk var värre.
1938 infördes gratis tandvård för svenska skolbarn. Några politiker ville att även vuxna skulle få tänderna lagade utan att betala. Den socialdemokratiska regeringen ansåg att det skulle bli för dyrt. Väldiga summor skulle ha krävts för att laga alla miljoner trasiga tänder i landet. Det hade inte heller gått att genomföra eftersom tandläkarkåren var alldeles otillräcklig.
Jag var tio år när en tandläkare från Västerås kom till storskolan i Kärrbo och undersökte oss ungar. En i taget fick sätta sig på en stol och gapa stort. Våra gaddar granskades mycket noga.
En av mina kindtänder hade ett hål jag aldrig märkt. Jag fick ta bussen till stan en lördag och få det lagat. Kärrbobussen gick onsdagar och lördagar. Den stod på busstationen tre-fyra timmar medan folk handlade och uträttade andra ärenden.
Valle som ägde och körde bussen gick alltid på krogen om lördagarna, åt och tog de båda supar som var tillåtna enligt Brattsystemet. Han var munter och pratsam. Alla tyckte att han var en trevlig chaufför.
1962 när jag bodde i Beijing fick jag ont i käken. En visdomstand som aldrig visat sig hade växt snett och hakats fast i den bakersta kindtanden. Kinden svullnade till ett halvklot. Antibiotika återställde mitt utseende.
En kinesisk tandläkare bedövade och skar upp tandköttet. Han försökte bryta loss tanden men förmådde inte rucka den. Då tog han en mejsel och en klubba för att slå loss tanden. Det hjälpte inte. Han slog hårdare. Till slut lossnade den.
Visdomstandens rötter var enastående krokiga. Jag sparade den. Några år senare fick en nioårig flicka syn på tanden och blev helt betagen. Du får den om du vill, sa jag och det ville hon. Jag borrade hål genom tanden och hon bar den om halsen i en tunn läderrem.