Ett nödvändigt ont för vänsterpartiet. Nödvändigt som ett svar på borgarnas allians. Nödvändigt för att väljarna förväntar sig det. Nödvändigt för att hindra att mp gör upp med de borgerliga.
Nog är det en konstig medielogik i vårt land. Plötsligt ställs ett obönhörligt krav på något som liknar ett tvåpartisystem, trots att detta inte varit någon som helst fråga i tidigare val.
När vänsterpartiet nu går in i ett samarbete, är det trots allt i ett guldläge. De budgetregler som vänsterpartiet först kritiserade och nu i och med uppgörelsen tvingats acceptera – de kommer i dessa kristider i praktiken ändå att dunsta bort. Det menar flera bedömare.
Dessutom är vänsterpartiet nu riksdagens tredje största parti. I Expressens och Demoskops decembermätning får vänsterpartiet 7,7 procent. Centerpartiet balanserar på fyraprocentsspärren, dock inte statistiskt säkerställt.
Vänsterpartiets kongresser tidigare år, har formulerat villkor och gränser för samarbete med andra partier. Vid årets kongress verkade det finnas mindre av sådan misstro. Ändå kan den kritik mot samarbetet, som nu märks från vänsterpartister, bygga på oro för att partiets politik förhandlas bort. Med ett grundmurat förtroende för partiets företrädare, skulle inte samma skepsis märkas i leden.
Och nog har vänsterpartiets ledning några skarpa formuleringar att beakta. ”En ny majoritet 2010 får inte låta högeralliansens skattesänkningar bestämma ramarna för framtidens välfärd”, säger kongressuttalandet.
Om de tre partierna kan lägga frågor om EU och kärnkraft åt sidan, så kan det ändå bli svåra nötter som de är helt enkelt tvungna att knäcka.
