I helgen stod det plötsligt klart att socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet kommit överens om ett samarbete för att ingå koalitionsregering efter valet. Målet är en gemensam regeringsplattform men olika valmanifest. Vänsterpartiet fick ge med sig när det gällde den stora käpphästen, budgetreglerna och det som kallas normpolitik.
– Här talar man om att vänsterpartisterna har varit så jävla omöjliga med sin kritik mot budgetreglering och normpolitik, säger tidigare vänsterpartiordföranden Lars Werner, men den här håller ju på att spela över sig själv och kommer inte stå i centrum i en fortsatt kris. Däremot blir en av de svåra frågorna den om arbetsrätten tillsammans med miljöpartiet. Det är den frågan som gör att folk inom fackföreningsrörelsen är så oerhört tveksamma och i många fall öppet kritiska till miljöpartiet, med all rätt.
– Vänsterpartiet måste hålla god kontakt inåt för att diskutera hur samarbetet ska gå till. Det är så olika i Sverige hur man samarbetar med olika partier. Man måste vara oerhört lyhörd för de erfarenheter som finns.
Finns sossar som avskyr vänsterpartiet
Göran Greider, chefredaktör för Dalademokraten, är lättad över att samarbetet äntligen kommer till skott men påpekar att det inte är riskfritt.
– Dels blir det alltmer så att partiledningar över huvudet på sina väljare kommer överens och dels riskerar samarbetet att skapa ett tvåpartisystem på lång sikt.
– Men om oppositionen ska vinna valet måste den gå samman och det finns också stora fördelar. Det kommer att bli mer normalt i Sverige att vänsterpartier sitter i regering, från att nästan ha varit tabu. Efterhand kommer folk att vänja sig precis som i andra länder.
Han menar att samarbetet är nödvändigt på grund av tryck från väljarna.
– Jag har fått den känslan att väljarna blev väldigt besvikna i förra valet över att koordinationen mellan de tre partierna var så oerhört dålig.
Greider ser vissa risker för socialdemokraterna.
– Det finns en ganska stark högerfalang inom socialdemokraterna, som verkligen avskyr vänsterpartiet, både bland väljarna och de som är aktiva – och den är ganska stor. Men samtidigt brukar de vara ganska pragmatiska och vet att det gick bra att samarbeta i förra mandatperioden.
Vänsterpartiet måste komma ut
Anki Ahlsten, partisekreterare för vänsterpartiet, pratar med Flamman strax efter ett telefonmöte med partiets distriktsordföranden.
– Det var verkligen överväldigande positivt! säger hon om mötet.
Men med ett jättestort parti som s, och ett parti som mp som lika gärna kan sätta sig med de borgerliga – hur ska vänsterpartiet få gehör för sin politik?
– Det är klart vi hoppas vi ska kunna få genomslag, i de här arbetsgrupperna som vi ska sätta oss i. Sedan handlar det om hur vi själva som parti lyckas komma ut, till exempel i kommande EU-valet, för ju starkare stöd vi själva får, desto lättare har vi att få genomslag för vår politik i förhandlingarna.
– Det handlar om att få stöd, som vi fick när det gällde Lavaldomen, att mobilisera och samarbeta med andra krafter som tycker som vi. Det handlar om att vara ute och snacka med andra och få opinionstryck för våra frågor.
Att samarbetet verkligen håller till valet och därefter, kan hon inte garantera.
– Man kan aldrig lämna fullständiga garantier naturligtvis, men självklart går vi in i det här samarbetet för att det ska hålla.
Statsministern: ”Nu gäller Pär Nuder-doktrinen”
– Pär Nuder hade en debatteknik gentemot oss där han sa att han inte tänkte ta ställning till något som inte alla fyra partierna stod bakom, säger Fredrik Reinfeldt till Dagens Nyheter.
– Nu gäller Pär Nuder-doktrinen. Det är de tre vänsterpartierna som ska bevisa att de kan regera gemensamt.
– Nu kan inte Mona Sahlin säga att hon har massvis med skattepengar som hon ska använda till fordonsindustrin samtidigt som miljöpartiet pratar om massiva skattehöjningar som skulle undanröja varje möjlighet för samma industri att överleva. Det kommer det inte längre att gå att stå i spagat, säger Reinfeldt till DN.