Vid en debatt i Malmö söndags samlades ett femtiotal fackligt aktiva för en diskussion om hur arbetarrörelsen skall hitta en strategi för att rädda kollektivavtalen. Bakgrunden är de domar som fallit mot facket i EG-domstolen – Viking line-domen, Vaxholm/Lavalsdomen, Rüffertdomen och Luxenburgdomen. I ett unikt initiativ kräver vänsterpartiet, LO-distriktet och socialdemokraterna i Skåne bindande undantag för kollektivavtalen innan Lissabonfördraget skrivs under.
Måste ständigt återerövras
Håkan Hermansson från LO i Skåne menade att precis som demokratin aldrig kan tas för självklar, utan ständigt måste återerövras, så gäller detsamma för kollektivavtalen. Länge har de tagits för självklara och det har det rått samsyn på arbetsmarknaden. Men när LO under Vaxholmskonflikten fick klart för sig att Svenskt näringsliv betalade advokatkostnaderna för det lönedumpande lettiska företaget Laval, insåg man att det fanns en annan plan. På senaste LO kongressen var därför den fackliga rörelsen tvungen att yrvaket fråga sig ”Vad gör vi nu då?” Kritiken mot EU var massiv.
Finn Sørensen från Tre F, den danska motsvarigheten till IF Metall, underströk att Vaxholmsdomen påverkar hela den europeiska fackliga rörelsen. När EG-domstolen förklarade Byggnads konflikt för olaglig, så innebar det en inskränkning i strejk- och konflikträtten.
Utan strejkrätt kan den fackliga rörelsen inte försvara kollektivavtalen.
LO-ledningen i Sverige talar nu om att ändra i den nationella lagstiftningen för komma runt domen. I senaste numret av LO-tidningen lyfts det fram att vi borde följa Danmarks exempel med en särskild ”Lavallagstiftning” och att föra in minimilöner som ett sätt att motverka EG-domstolens utslag.
Det menar Finn Sørensen är helt fel strategi. Accepterar vi minimilöner befinner vi oss på ett sluttande plan, sade han. Minimilönerna blir istället ett lönetak i praktiken, och vad man åstadkommit då är att man legaliserar lönedumpingen. Man lagstiftar om att det skall finnas ett A- och ett B-lag på arbetsmarkanden.
Mats Pilhem, som är fackligt ansvarig i vänsterpartiets partistyrelse, underströk att EG-domstolen ser fackliga rättigheter som ett handelshinder. Den nationella lagstiftningen är underställd domstolen. Dessa domar har kommit som på ett pärlband mot facket. Den sociala stadgan väger lätt i jämförelse. När riksdagen den 20 november skall rösta om Lissabonfördraget har socialdemokraterna och vänsterpartiet möjlighet att sätta press på regeringen genom att rösta nej.
Bo Bernhardsson, riksdagsman för socialdemokraterna och före detta redaktör för tidningen Arbetet, redovisade att det finns stöd för ett sådant krav från socialdemokraterna i Skåne.
– Man behöver inte vara mot EU för man ställer krav på EU. Det är tvärtom en skyldighet visa kritisk sans.
Det menade Bo Bernhardsson att många både i riksdagsgruppen och bland gräsrötterna tycker. Han önskade dock att LO var tydligare. Hade LO satt ner foten hade frågan varit avgjord.
Den senaste LO-kongressen ställde kravet att regeringens Lavalutredning skulle redovisa sitt resultat, innan Lissabonfördraget skrevs under. Bo Bernhardsson trodde inte att så skulle ske. Då återstår det att se hur LO agerar.
Diskussionen fortsätter
Diskussionen kommer att fortsätta nu september, på European Social Forum som anordnas i Malmö den 17-21 september. Den danska, norska och svenska fackföreningsrörelsen kommer att anordna seminarier om kollektivavtalen. Men redan nu den 5 september anordnar Fackligt ansvar, ett tvärfackligt nätverk som bildats i Danmark mot den borgerliga regeringen, ett seminarium i Köpenhamn på temat.
