Tonen mellan USA och Nato å ena sidan och Ryssland å andra sidan har i veckan skärpts betydligt. Flera bedömare talar i veckan om en skiftning i USA:s utrikespolitik, från det så kallade Kriget mot terrorismen och Usama bin Ladin, till strategiska strider med ett Ryssland som inte vill släppa till det som Jimmy Carters gamle rådgivare, och nuvarande Barack Obama-supportern, Zbigniew Brzezinski i sin berömda bok om USA:s geopolitiska intressen kallat ”kampen om det euroasiatiska schackbrädet”, ”från Lissabon till Vladivostok”. En nygammal huvudfiende för USA:s krigsmakt kan mycket väl vara på inseglande.
Condoleezza Rice vill nu få med sig EU-länderna på militära sanktioner mot Ryssland om de inte drar sig tillbaka fullständigt från Georgien, något den ryska presidenten Medvedev hävdar redan har skett. Rice vill upplösa det sex år gamla så kallade Nato-Ryssland-rådet. Vid tiden för Flammans pressläggning sade Natos generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer, enligt BBC, att inga gemensamma program ännu brutits men att ”frågan måste ses över”.
Ryska finansbanken Troika, rapporterar Kommersant, var också först ut i veckan med att räkna på hur den ryska marknaden skulle klara sig under ”suveränitet”, det vill säga med endast ryskt kapital. Hotet om isolering av Ryssland kan alltså sägas tas på allvar.
Oklarheter finns också kring antalet döda i konflikten. Georgiens inrikesministerium uppger att efter tio dagar av strider har 197 personer dödats på den georgiska sidan. Det är oklart hur många av dem som är militärer eller civila. Dessutom har 469 sårade tagits om hand på sjukhusen. Rysslands uppgifter om 2 000 döda i Sydossetien förnekas av organisationen Human Rights Watch, som påstår att antalet offer snarare rör sig om något ”tiotal”.
Att USA skulle slåss för ”demokratin” i Georgien är svårt att ta på allvar ”för varje tidningsläsare”, som signaturen Spengler skriver i Asian Times. Att den georgiska presidenten kom till makten med hjälp av CIA, och inte har tvekat inför att sätta in kravallpolis mot oppositionen eller till och med stänga dess media när det passar, är ju ingen hemlighet. Oppositionen i Georgien har också under de senaste åren klagat över den massiva militarisering landet gått igenom. Faktiskt räknar svenska fredsforskningsinstitutet Sipri med att Georgien har världens största militäruppgifter i förhållande till BNP. Vapen och ”militära utbildare” har strömmat in från USA och Israel.
Krigshandlingarna ledde också till att det avtal om en robotsköld i Tjeckien och Polen, som länge strandat på den polska regeringens krav, påskyndades och snabbt blev undertecknat. Därmed stärkte USA sin militära närvaro i östra Europa, en närvaro som Rysslands regering uppfattar som direkt riktat mot sitt land. Tyskland har, till Washingtons stora förtret, hittills agerat neutralt och inte velat ta explicit ställning mot Ryssland. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel träffade president Medvedev för konsultationer i fredags och uppmanade Ryssland att välja diplomatins väg, samtidigt som hon inte föll in i Washingtons krav på stark press på Ryssland.
Tjeckiens konservative president Václav Klaus har överraskande fördömt Georgien för att vara skyldigt till att ha startat konflikten i Kaukasus. Klaus kritiserade också Tjeckiens allierade för deras ensidiga stöd till Georgien, och för att styras enbart av sina egna strategiska intressen utan hänsyn till civilbefolkningens lidande. Den tjeckiska konservativa regeringen har intagit en motsatt ståndpunkt.
Som en reaktion på händelserna i Georgien och Kosovo har Slovakiens nationalistiska parti, som ingår i regeringskoalitionen, hotat landets ungerska minoritet med armén, och varnar för ”ett nytt Kosovo”. Liknande farhågor har uttryckts i Rumänien, som också har en stor ungersk minoritet.