Flamman har talat med Bengt Sandberg, ombudsman för Fastighetsanställdas förbund, som är en av dem som håller i centret.
– Jag hade fördomen att de papperslösa skulle finnas främst inom städ och serviceyrken, men de finns överallt. Lönemässigt ligger de på 25-30 kronor i timmen, det är för jävligt! säger en upprörd Sandberg.
Som om det inte skulle vara tillräckligt, inträffar det ofta att arbetsgivaren inte betalar ut slutlönen, när den papperslöse kanske hittar ett nytt arbete. Han kanske också har fått sin situation reglerad med Migrationsverket eller, i värsta fall, ska avvisas från Sverige.
– Där går vi in och hälsar på arbetsgivaren som inte har betalat ut lönerna. De papperslösa vill inte att vi besöker arbetsgivaren under rådande anställning för då kan de få sparken.
Inte vetat hur jävligt det är
Den 1 september öppnas portarna på Kammakargatan 40 i centrala Stockholm. Uppgiften handlar mycket om vad facket kan göra för dessa utsatta arbetare, lotsa dem vidare till sjukvård och ge dem all slags hjälp, upplyser Bengt Sandberg som dock självkritiskt konstaterar att facket har vaknat rätt sent:
– Passiviteten inom fackföreningsrörelsen beror mycket på att man inte har vetat om hur jävligt det är. Ju fler som får insikt om hur det är, så är de också beredda att ta kamp för de papperslösa.
Skulle polisen dyka upp för att verkställa beslut om avvisning ”så får väl vi ställa oss i vägen”, menar Sandberg.
