Enligt Brottsförebyggande rådets årliga rapport kring hatbrott polisanmäldes förra året 3 500 fall av hatbrott riktade mot HBT-personer. Det är en ökning på åtta procent jämfört med året innan.
– Det kan delvis bero på att fler har bättre kunskap om vad hatbrott är och vågar anmäla i dag, men sedan tror jag att det skett en faktisk ökning också, säger Anneli Svensson på RFSL:s brottsofferjour i Stockholm.
Fler öppna idag
Hon pekar på att fler vågar vara öppna med sin läggning idag. Samtidigt som det är positivt finns också risk för en backlash.
– I Europa ser man också en ökning av den här typen av brott. En orsak kan vara att politiken i flera länder har gått långt åt höger och drivits åt fascismens håll. Polisen brukar kalla det för budskapsbrott, det drabbar inte bara en enskild individ utan skickar ett budskap till en hel grupp.
Många utsätts i vardagliga situationer, som på gator och torg. Men det är också vanligt att bli utsatt för brott i, eller i närheten av sitt hem, något som är specifikt för hatbrott riktade mot HBT-personer. Ungefär en fjärdedel av brotten är våldsbrott.
Känner ofta varandra
En skillnad mellan hatbrotten mot HBT-personer och brott riktat mot andra grupper är att offret oftare känner förövaren. I sju procent av de anmälda fallen är gärningspersonen en närstående, som en förälder eller före detta partner. En stor del av brotten utförs av en bekant till offret, som en granne eller en klasskamrat. Nästan vart tionde anmält brott sker på den utsattes jobb. Ett typexempel kan vara att en person får höra glåpord på sin arbetsplats, ofta av en kund eller klient. Birthe Josephson, som arbetar med bland annat mångfaldsfrågor på Kommunal, känner inte till att någon ska ha polisanmält ett hatbrott på arbetsplatsen inom hennes förbund.
– Men det innebär inte att den här typen av brott inte sker. Som med alla andra typer av diskriminering är det känsligt och inte säkert man väljer att gå vidare med det.
Däremot händer det att medlemmar hör av sig till facket för rådgivning på grund av att de känner sig diskriminerade för sin sexuella läggning. Birthe Josephson märker även att det finns ett intresse bland fackligt aktiva att lära sig mer om den här typen av frågor.
– Jag tror det viktigaste för att arbeta mot diskriminering och hatbrott på arbetsplatser är att de fackligt förtroendevalda har kunskap och insikt i problematiken och där tycker jag det börjar ändra sig i positiv riktning.
