…är midsommarafton känd som en av de helger då brottsstatistiken ökar. Jag och min kompis var ute på en promenad. Tre killar stod lite längre bort när en av de började snacka med oss. Överdrivet kaxig och dum som jag är, slängde jag ur mig en opassande sak till honom. Han blev rasande, gick med stora kliv emot oss och tog ett stenhårt tag om halsen på mig. Min kompis gick fram till honom för att hjälpa mig men då boxade han ned henne så att hon hamnade på marken. Killen fortsatte att fråga varför jag hade sagt det där till honom och jag sade att det bara var ett skämt och att jag är ledsen för att han tog illa upp. Jag drog upp min kompis från marken och vi lyckades lämna honom.
Hon blev jättearg på mig för att jag inte hade slagit tillbaka. Men senare sade hon att hon mest var besviken på sig själv för att hon inte hade lyckats skydda mig när han tog strypgreppet. Jag sade till henne att jag i den situationen trodde att vi skulle klara oss bättre genom att bara lämna honom (vilket vi gjorde). Han var galen och kunde förmodligen slagit oss mycket mer, dessutom stod hans kompisar en bit bort. Men jag sade också till henne att om han hade fortsatt slå henne när hon låg på marken hade jag självklart gått emellan för att oskadliggöra honom (genom att slå på ögon, strupe, skrev eller knä, ställen han inte kan bygga muskler på).
Jag har funderat mycket på om det var rätt sak att göra. Kanske borde jag ändå ha slagit till honom när min kompis föll till marken. Kanske gick gränsen redan där. I alla fall. Att lämna handlade för mig om ett sätt att försvara sig. För min kompis blev det istället en skam att bara lämna. I vilket fall som helst ligger skulden för det som hände varken på henne eller på mig, utan på killen som gav sig på oss. Vad gäller brottsstatistiken blir det här en del av det stora mörkertal som mäns våld och hot om våld mot kvinnor brukar innebära.