DUBLIN Sinn Fein är ett all-irländskt parti, med samma partistruktur för både det så kallade Nordirland och republiken Irland, och vill skapa ett enat Irland.
Det vill säga att nord åter ska vara en del av Irland, och inte bundet till Storbritannien.
I denna mening är Sinn Fein nationalister.
Men det är också ett socialistiskt parti, som kämpar för jämlikhet och rättvisa. Målet är ett enat, demokratiskt och socialistiskt Irland. Så enkelt är det i teorin.
I praktiken är det betydligt svårare.
Processen för att ena landet kräver en svår balansgång både i norr och i söder.
Partiet har genomgått en omställningsprocess, från tron på väpnad kamp till insikten att landet inte kan befrias den vägen. Storbritannien förstod å sin sida att man inte heller kunde besegra IRA militärt. Fredsprocessen ledde till vapenvila 1994 och Långfredagsavtalet 1998. IRA skrotade sina vapen 2005. Och förra året inleddes Sinn Fein maktdelning med DUP i den regionala regeringen, där även UUP och SDLP ingår.
Väljarstödet för Sinn Feins politik i norr är brett. Men man måste leverera resultat för att behålla det. Sinn Feins väljare vill ha tydliga förbättringar i det dagliga livet, och inte bara foton på de leende regeringsledarna Ian Paisley och Martin McGuinness. I många av de katolska områdena fungerade IRA som lokal polis, nu finns de inte där längre. Därför krävs att den officiella polisen PSNI, trots att den är dominerad av unionister, börjar fungera rättvist mot alla. En dag i framtiden blir det folkomröstning i norr om ett enat Irland, i enlighet med avtalet från 1998, men innan dess måste mycket ha förändrats och förbättrats.
Varje enskild fråga ska förhandlas till resultat med DUP, som inte bara är anhängare av unionen med Storbritannien, utan också ett parti på yttre högerkanten. Inte lätt, men det finns inget alternativ. Sinn Fein behöver de bästa av förhandlare, men framför allt behöver partiet alla sina aktivister i norr för att säkra en nära kontakt med väljarna för de närmaste årens mycket känsliga utveckling.
Partiledaren Gerry Adams hoppades förra året på ett starkt valresultat i söder och plats i regeringen också där. Adams gick till och med så långt, i politisk anpassning till regeringspartiet Fianna Fail, att han skippade Sinn Feins krav på att höja den rekordlåga irländska företagsbeskattningen.
Målet var att stärka den nationella enhetsprocessen. Men Sinn Fein gick tillbaka i valet. Att tona ner vänsterprofilen gav inte fler röster och inga ministerposter. Nu har Fianna Fail börjat arbeta mer med den nationella frågan, och bygger också ett all-irländskt parti. Positivt för enhetsprocessen, men Sinn Fein får aktiv konkurrens.
Sinn Fein måste växa betydligt i söder. Möjligheten ligger knappast i att gå mot den politiska mitten, där är redan fullbokat. Labourpartiet var i senaste valet i allians med högerpartiet Fine Gael, så utrymmet för Sinn Fein finns till vänster. Partiprogrammet är förvisso socialistiskt, men alla medlemmar är det inte. En del har valt Sinn Fein enbart för den nationella frågan, andra av familjetradition. Man har ”fötts in i partiet”, särskilt i norr.
En tydlig feministisk partiprofil skulle heller inte skada i den patriarkala irländska politiken. Men det låter sig inte ske enkelt. Minst 80 procent av Sinn Feins medlemmar är män, liksom den stora majoriteten av partiets väljare i söder.
På sikt är ett ledarskifte oundvikligt. Den 60-årige Gerry Adams har redan har suttit som ledare i 25 år. Han har på ett imponerande sätt bidragit till fredsprocessen i norr, men visade i valrörelsen förra året ha tydliga problem att hantera debatten i söder. Landets delning har skapat två mycket olika politiska miljöer.
Viktigast av allt just nu är folkomröstningen om Lissabonfördraget. Sinn Fein är det enda parlamentariska partiet för ett nej. En seger för nej-sidan skulle vara en stor framgång och ge Sinn Fein ny energi och själförtroende. Något som absolut behövs inför de kommande årens utmaningar.