Jag har suttit på Kronobergshäktet. Lugn, efter fyra timmar blev jag utsläppt. Därefter grubblar jag över vad som pågår i en häktad femtonårings hjärta och hjärna, en som idag kan hållas inlåst i en pyttecell utan egen toa eller kontakt med yttervärlden i upp till två år.
Chefen Lars-Åke Pettersson tar emot vår delegation från Författarförbundet. Om man sysslar med något så allvarligt som att frihetsberöva människor måste man ha en öppen attityd till insyn i fångvården, påpekar han. Ett par dagar senare avgår han med motiveringen att han inte kan ta ansvar för verksamheten längre.
På ungdomsavdelningen för intagna mellan 15 och 20 år hinner personalen ibland baka en kaka med den unge. En stund i veckan finns en lärare tillgänglig eftersom samtliga har en eftersatt skolgång. Vill tuffingarna där verkligen ha dessa insnöade aktiviteter? Ja, de vill allt personalen föreslår. Ofta sitter de isolerade med förbud för besök, telefonsamtal, tv, radio och tidningsläsning.
Vad man tillåts är att läsa böcker. Avdelningen besöks varannan vecka av bokvagnen, man erbjuder litteratur också på andra språk samt CD-böcker. Jämför de gigantiska kostnaderna för säkerhetsarrangemangen på större anstalter mot de futtiga 100.000 kronor som avsätts för bokinköp på landets största häkte.
Bibliotekarien vill inte jobba någon annanstans. Aldrig under sin 30-åriga tjänstgöringstid har hon blivit antastad. Attityden till bokutlåningen är positiv och de intagna pratar gärna med bibliotekspersonalen, som har civila kläder men kriminalvårdsstyrelsen har skurit ner på personalen. Den 1 april träder den nya lagen, som förbjuder fångar att läsa vad de vill, i kraft.
Både häkteschefen och bibliotekarierna ser en fara i lagens oklarheter. Besluten om vad som får läsas hamnar på de enskilda anstalterna. Kommer man att förbjuda fångarna att rösta nästa gång? Hallå alla kulturknuttar, ska regeringen få komma undan hur enkelt som helst med denna skymfning av grundlagen?