PARIS Nicolas Sarkozys slipade och publikknipande valkampstal, som ingick i en effektiv kommunikation med väljare, både till vänster och höger, gjorde honom till Frankrikes statschef i maj 2007. Den europeiska – och amerikanska högern jublade. Först att gratulera ”Sarkozy the American” var hans vän president George W. Bush. Ett halvår senare har applåderna tystnat, och kritiken växer också i UMP, Sarkozys eget parti.
Sarkozy valdes på löften om att ”revolutionera Frankrike”, återställa löntagarnas minskade köpkraft, högkonjunkturen skulle även nå Frankrike (”om inte går jag själv och hämtar den” förklarade Sarkozy), arbete åt alla tack vare den danska ”flexi-tryggheten”, att reformera skattesystemet till näringslivets fördel, stärka presidentmakten etc. Sarkozy drog sig inte för att citera den socialistiske martyren Jean Jaurès, mördad i Paris 1914 , och Guy Môquet, kommunistisk motståndsman, arkebuserad 1942 (röstfiske till vänster). Sarkozy svor att kasta ut 28.000 papperslösa immigranter under 2007, införa DNA-tester och kraftigt skärpa kraven för legalisering (röstfiske hos Front National), befria arbetsgivararna från sociala avgifter för övertid och ob-ersättning. ”Arbeta mera för att tjäna mera!”. Fransmännen hade röstat ned en nyliberal EU-författning 2005. Sarkozy lovade en ”minimivariant”, som skulle antas av Parlamentet.
Den 6 maj 2007 valdes Sarkozy av 53 procent. Hans hyperenergi och ”reformvilja” gav eko jorden runt. Strax efter segern utgavs hans bok Témoignage (Vittnesbörd) på kinesiska, amerikanska, ungerska… Och tusentals bildreportage och biografier ägnades den nye politiske gunstligen.
Sedan dess känner fransmännen, till och med de som röstat på Sarkozy, att de formligen storknar av att ständigt höra, se, lyssna och läsa om sin allestädes närvarande president (så gott som alla tryckmedia ägs av presidentens miljardärvänner). Idag vill 93 procent av franska folket inte längre tvångsmatas med massmedieinformation om hans liv, privat och publikt! Om att presidenten låtit tredubbla sin lön, hans lyxsemestrar, kärleksliv… Fransmännen har noterat att Sarkozys skilsmässa från sin andra hustru, Cécilia, meddelades samma dag som järnvägsanställda förhandlade om sina sociala problem. De fick därför lite nyhetsutrymme; och att kärleksaffären med mannekängen och miljardärsdottern Carla proklamerades dagen efter det ifrågasatta statsbesöket av Libyens Kadhaffi.
Fransmännen har börjat skämta om ”president bling-bling”. Och bling, bling blev synonymt med nyrikedom och brackighet, medan gatorna fylls med uteliggare.
Folk har tålmodigt väntat på konkreta resultat av Sarkozys löftespolitik. Övertidsförslaget har inte visat sig särskilt lönsamt. Den nya mini-EU-författningen är i själva verket en kopia av den text fransmän och holländare förkastade 2005. Och åtgärder för att förstärka köpkraften fungerar enbart för anställda i storföretag. När Sarkozy i januari inför 600 journalister tillfrågades när man får se resultat av hans politik, blev svaret ”Ni kan väl inte vänta er att jag ska tömma kistor som redan är tomma?” Ingen journalist gavs tillfälle påminna presidenten om att hans skattelättnader för de rikaste motsvarar 160 miljarder kronor. Idag har räkningen presenterats vanligt folk : egenavgifter vid läkarbesök, receptbelagda medikament, sjukhusvård etc och allmänt försämrade sociala villkor. Den danska ”flextryggheten” ? Arbetsrätten ändras för att gynna företagen, medan de danska förmånerna vid arbetslöshet inte står på dagordningen.
Resultat: Nicolas Sarkozys popularitet rasar. I juli var 75 procent nöjda. Under två höstmånader sjönk siffran till 47 procent! Och utomlands upplevs han ofta som en outhärdlig besserwisser. Tyska kanslern Angela Merckel har tex hotat Sarkozy med att ha vittnen med sig vid nästa politiska toppmöte dem emellan.”Nicolas säger en sak i enrum, men raka motsatsen på presskonferensen efteråt.” Inför de franska kommunvalen i mars undanber sig högerkandidater besök av Sarkozy i sina valkretsar!
Det finns ett talessätt på franska som säger: ”först smickrar man, sen överger man, till sist lynchar man”. Det verkar som om vi redan hunnit till andra stadiet.