Den tragiska dödsskjutningen av en ung kille i Rödeby utanför Karlskrona har gett ny luft till diskussionen om fängelsestraff för personer som begår grova brott under allvarlig psykisk störning.
En rättspsykiatrisk undersökning har visat att den man som nu står åtalad för mord och mordförsök led av en allvarlig psykisk störning vid tiden för händelsen. Därför råder fängelseförbud.
Samtidigt konstaterar den rättspsykiatriska utredningen att han inte lider av någon allvarlig psykisk störning idag och därför inte kan dömas till rättspsykiatrisk vård.
Slutsatsen blir att den 50-årige mannen med största säkerhet slipper både fängelse och rättspykiatrisk vård – om ingen ny undersökning visar något annat eller tingsrätten kör över expertisen.
Att en person som begått grova brott kan släppas fri anses stötande av bland annat justitieminister Beatrice Ask.
Men frågan är vad alternativet skulle vara? Det handlar inte om några höstdepressioner eller borderlinesyndrom: det är allvarliga psykoser, allvarliga personlighetsstörningar och psykopatiska drag.
Att utdöma fängelsestraff för gärningar som en person utfört under en period i sitt liv då han eller hon varit i ett sådant tillstånd att denne inte kan kontrollera sina egna handlingar, borde vara mer stötande än att ett fåtal personer går fria varje år. Tidigare ostraffade personer kan vakna upp ur en psykos och få berättat för sig att de gjort något allvarligt brott och sedan dömas till flera år i fängelse.
Att allvarligt psykiskt störda ska få en annan rättslig behandling än oss andra är inget nytt påfund. I den romerska rätten fanns en särbehandling av psykiskt sjuka, de ansågs vara utan normalt mänskligt förnuft och fri vilja, och de kunde därför inte ställas till svars för sina handlingar. En del vill tydligen hämta inspiration från tider dessförinnan. Principen om att hellre fria än fälla borde användas också här.