TEGUCIGALPA Förmodligen har få kommunala och regionala val i Colombia haft en så stark nationell karaktär. Det är de första valen efter att paramilitärerna officiellt har lagt ned vapnen och utåt sett inte har lagt sig i valen för att främja sina kandidater. Men paramilitärerna har, enligt alla utom presidenten och hans anhängare, bytt kostym, kallar sig nu ”Aguilas Negras” (de Svarta Örnarna) och ägnar sig nu åt samma uppgifter som tidigare; mörda vänsteropposition och exportera kokain.
För fyra år sedan vann den förre kommunisten och det colombianska LO:s förre ordförande, Luis Eduardo Garzón, borgmästarposten i strid med Uribes kandidat Juan Lozano. Borgmästarposten i Bogota är den näst viktigaste politiska posten efter presidentposten i Colombia och ofta en trampolin till presidentpalatset. När opinionsundersökningarna visade att Samuel Moreno, kandidat för vänstern inom vänsterpartiet PDA, (Polo Democratico Alternativo) började ta in på Uribes favorit, Enrique Peñalosa, började presidenten och hans anhängare att bli nervösa och inledde en smutsig kampanj av sällan skådat slag.
– Misstag er inte, dundrade Uribe till väljarna, genom att rösta på en borgmästare som stöds av gerillan!
Mot grundlagen
De stora medierna, ägda och kontrollerade av de tre klanerna inom den ekonomiska eliten i landet backade upp och gjorde intervjuer som borde bli föremål för journalistelever i Colombia på hur en psykologisk krigföring regisseras.
Trots att presidenten enligt grundlagen inte får lägga sig i och ännu mindre ta ställning för eller mot någon kandidat, anklagade presidenten Samuel Moreno för att ha fått stöd av Farc-gerillan. Som källa för sin anklagelse hänvisade Uribe till en artikel som publicerades på den oberoende nyhetsbyrån Anncols hemsida. Men Anncol, som har sitt säte i Köpenhamn, är inte en sida för Farc, som har sin egen webb. Artikeln som Anncol publicerade var inte heller en redaktionell text av Anncol och ännu mindre av FARC utan av Carlos Lozano, chefredaktör för kommunistpartiets veckotidning VOZ. Detta vet naturligtvis både Uribe och medierna i Colombia men genom ”guilt by association” försökte Uribe och medierna via ett smutsigt massivt grepp att framställa Moreno i tjänst hos Farc-gerillan. Men nära hälften av väljarna i Bogota, nästan en miljon personer, röstade för Moreno och bara en dryg fjärdedel av söndagens röster tillföll Uribes kandidat, som fick allt stöd av medierna.
PDA blev också största parti i Bogotas kommunalfullmäktige och den PDA-kandidat som fick näst mest röster för PDA blev Jaime Caicedo, generalsekreterare för det colombianska kommunistpartiet, PCC. I hela landet fördubblade PDA sitt röstetal och i allians med det liberala partiet erövrades flera länsparlament.
Gerillason mot oligark
Flera andra prominenta personer från den politiska eliten, framför allt i de stora städerna där säkerhetssituationen möjliggör ett visst demokratiskt spel, led nederlag. I Colombias tredje stad Cali, vann den unge Jorge Ivan Ospina borgmästarposten mot den konservative Francisco ”Kiko” José Lloreda, ägare av en rad stora företag men framför allt dagstidningen El Pais (Cali). Han är också son till den förre försvarsministern Rodrigo Lloreda Caicedo.
Ospina å sin sida är son till den legendariske gerillaledaren Ivan Marino Ospina från M19-gerillan som avrättades av armén innan M19 lade ner vapnen 1990. Jorge Ivan Ospina är utbildad till läkare på den Latinamerikanska Mediciniska Högskolan ELAM i Havanna, en livets ironi, om man så vill på två olika levnadsöden bland valets vinnare och förlorare i söndags.