Regeringen går fram med ett förslag om en utvidgning av de tjänster som omfattas av rut-avdrag. Man ämnar även att höja taket från 50 000 kronor till 75 000 kronor per år. Det är helt obegripligt. Målet var att rut-reformen skulle bära sig själv ekonomiskt och inte belasta statsfinanserna, bidra till integration på arbetsmarknaden, samt underlätta människors vardag. Detta har infriats dåligt eller inte alls.
Det är också därför kritiken varit skarp genom åren, och de många bristerna påtalats gång efter annan; bland annat konstaterar Riksrevisionen att reformen brister i träffsäkerhet med avseende på barnfamiljer, och belastar de offentliga finanserna, Myndigheten för tillväxtanalys slår fast att reformen är ineffektiv, i det att den misslyckas med att fånga människor med kort utbildning, samt fungerar som en motor för arbetskraftsinvandring snarare än skapar arbetstillfällen för människor med flyktingstatus. Vidare visar Arbetsmiljöverkets kunskapssammanställning kring arbetsförhållanden på alarmerande brister i arbetsmiljön, där allt från gränslöshet mellan köpare och säljare, till osäkra villkor och okunniga arbetsgivare bäddar för en näst intill oreglerad bransch.
Hela rutreformen utgör ett misslyckande från början till slut. Viljan att korrigera misstagen verkar heller inte särskilt hög.
Den skeva fördelningen i användningen av rutfrukterna verkar inte resulterar i mer än en läpparnas bekännelse (TCO). Trots att det föreligger grava geografiska och inkomstmässiga snedfördelningar av pengarna. Den större delen av rutköpen sker inom storstadsregionerna och Skåne, där Stockholm står för nära hälften av förbrukningen.
Okunniga arbetsgivare bäddar för en näst intill oreglerad bransch
Inkomst avgör även hur många tjänster som köps. 42 procent av köparna befinner sig i inkomstklassen över 1 000 000 kronor per år, och köper mer tjänster än personer i lägre inkomstklasser. Den rikaste femtedelen av befolkningen gör 60 procent av avdragen.
Den skeva fördelningen återspeglas bland annat i Hem&Hyras kartläggnng, som visar att hyresgäster, en tredjedel av befolkningen, endast använder 13 procent av rutavdragen, medan boende i bostadsrätter och villor är mer än dubbelt så benägna att köpa ruttjänster.
Kostnaderna för rut har stadigt ökat sedan reformen genomfördes och bristen på självfinansiering innebär att varje nytt rutjobb, omräknat till en heltidstjänst, kostar staten och skattebetalarna omkring 1,5 och 2 miljoner kronor vilket motsvarar någonstans mellan tre till fyra jobb inom den kraftigt nedbantade välfärden som brottas med kompetensförsörjningen.
Det innebär ett stort avsteg från idén om den fria marknaden, och till raden av välfärdsföretag kan vi även lägga rut-branschen som en statsfinansierad marknad.
Man hade hoppats att raden av misslyckanden stannat där, men det finns också starka skäl att ifrågasätta reformen ur ett bredare samhällsperspektiv. Den skeva inkomstmässiga fördelningen och de usla arbetsvillkoren får destruktiva effekter på hela samhället.
”Rutavdraget vänder på hela principen i den svenska välfärdsstaten som handlar om att föra över resurser till de mest behövande. Nu går istället pengarna till höginkomsttagarna.” säger Helene Brodin, forskare på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och en av författarna till Arenas Idés rut-rapport. Rapporten pekar på hur staten betalar halva arbetskostnaden för den som köper ruttjänster till sina föräldrar, medan nedmonteringen av välfärden innebär en nerbantad äldreomsorg för våra föräldrar i stort.
Men det mest udda i regeringens förslag är höjningen av avdragstaket. Ytterst få drar av 20 000 kronor eller mer – endast 5,5 procent av köparna hamnar där. Och än svårare är det att nå den nuvarande gränsen på 50 000. År 2015 lyckades endast 673 personer med detta. 673 personer av tio miljoner svenskar.
Om rut-refomen i praktiken innebär ett riktat stöd till medel- och höginkomsttagares drömlivsstilar framstår den nu som en särlagstifting för ett hundratal personer som anser att staten ska bekosta hälften av deras städning.
Detär osta halva arbetskostnaden för städning av skidstugor, semesterbostäder, swimmingpooler och lägenheten i Paris. Nu ingår också ommöblering och hämtning av kemtvätt. Det duger bara inte.
