På Vänsterpartiets kongress i början av 2012 beslutades att förtroendevalda ska betala partiskatt för den del av inkomsten som överstiger ”fem åttondels basbelopp”. För riksdagsledamöter innebär det upp till 10 000 kronor i månaden, beroende på hur hög skatten är i deras hemkommun. Tittar man på Vänsterpartiets revisionsberättelse från 2012 skiljer det sig en del i vad riksdagsledamöterna har betalat in.
Rossana Dinamarca betalade totalt in 34 000 under 2012. Hon säger att redovisningen för 2013 kommer se annorlunda ut.
– Jag betalar in partiskatt enligt kongressbeslutet i dag.
Hon tillägger att hon även tidigare har försökt följa rekommendationerna, men att det inte fungerat hela tiden.
Torbjörn Björlund hör till de riksdagsledamöter som betalat minst partiskatt under förra året. Flamman har inte nått Torbjörn Björlund för en kommentar, men enligt uppgift ska även han ha börjat betala enligt kongressbeslutet sedan dess.
Enligt Aron Etzler, partisekreterare i Vänsterpartiet, skulle beslutet egentligen ha börjat gälla direkt efter kongressen. En delförklaring till att det i vissa fall dragit ut på tiden är att partistyrelsen gjorde en utredning efter kongressen kring hur beslutet ska tolkas. Den var klar i april och efter det gavs de förtroendevalda ytterligare tre månader för att ställa om sin ekonomi.
– Efter det fanns ändå en del som fortfarande inte betalade som jag hade samtal med i november.
Efter det ska alla utom en riksdagsledamot betala enligt gällande beslut.
– Det viktigaste för oss är att beslutet följs och att det får legitimitet. Vi har inte skällt på dem som inte betalat, utan velat få dem att betala och inte straffa dem för vad de gjort tidigare.
Enligt Aron Etzler finns en stor uppslutning kring beslutet i partiet och distrikten. Betalningsgraden är över 90 procent. Möjligheterna att vägra betala kommer dessutom att minska efter nästa val. Den som kandiderar till riksdagen kommer att få skriva under en försäkran om att betala partiskatt.
– Efter nästa val tror jag att betalningsgraden kommer att vara hundra procent.
Wiwi-Anne Johansson betalade under 2012 in 6 000 kronor i partiskatt. Hon betalar fortfarande inte enligt kongressbeslutet och står för det.
– Jag gör skäl för det och jag skäms inte för det arvodet.
Däremot betalar hon 3 000 kronor varje månad till sitt distrikt och säger att beslutet att inte betala partiskatt delvis grundar sig på principer.
– Det jag bland annat är kritisk mot är att man under mandatperioden ändrar förutsättningarna. Det borde man få ta ställning till när man kandiderar.
Hon vill gärna lyfta en diskussion om förhållandena för riksdagsledamöter, som hon tycker det ”i Vänsterpartiets ledning finns en bild av som ett nödvändigt ont som borde strunta i riksdagsarbetet och i stället vara aktivister på heltid”.
– Om man som riksdagsledamot ska sköta sitt uppdrag på bästa sätt så är man upptagen i stort sett varje helg mellan september och midsommar.
Den som vill vara lite elak skulle kunna säga att det även gäller många aktivister och fritidspolitiker?
– Jag kan inte ställa grupper mot varandra, då får man titta på villkoren för dem i stället.
Hon påpekar också att 27 500 efter skatt, som är ungefär vad en riksdagsledamot som betalar partiskatten får, är vad en del yrkesgrupper faktiskt tjänar i dag.
Kommer du att skriva under en försäkran om du kandiderar igen till riksdagen?
– Det får bli en fråga att ta ställning till om valberedningen ställer frågan.
